Tonårslivet – äta, äta och äta

Under min tid som tonåring var jag väldigt aktiv, hade häst, spelade handboll och hade mina första extrajobb, inte i stor skala men dock.

Jag åkte alltid cykel till skolan (tills jag var 15 och moppen kom in i mitt liv), uppför backen till vårt hem och äta på eftermiddagen, sen ner till stallet och rida och fixa mockning och mat. Uppför backen igen för att sen ner till skolan igen de dagar det var handboll.

Med handbollen var det träning 2-3 gånger i veckan och match på helgen, hade 3 km cykling till skolan och därifrån gick en taxi ett par mil för träning. Den sista biten hem var en brant backe som jag svor över många gånger. Träningsdagar fick jag ju ta mig upp för den 3 gånger.

Självklart behövde jag äta, började med gröt, mackor, choklad, tog alltid om i skolmatsalen, tog mig något mellanmål när jag kom hem från skolan, middag 16.30 när pappa kom hem, sen kvällsmat uppå det innan sängen. Och bjöds något däremellan så vräkte jag i mig då också, t ex hemkunskapen, fika hos farmor eller hos kompisar.

All mat var hemlagad av mor och kändes som gedigen husmanskost. Inga färdigköpta köttbullar, pasta var det väldigt sällan utan det skulle vara potatis.

Jag var nog ganska matdyr, då det alltid var stora portioner på min tallrik. Det sitter i än, vill ha mycket mat, vill inte bli hungrig. Min hjärna förknippar hunger med trötthet och irritation. Var nog inte så farligt i början av livet men successivt så har jag ökat irritationen vid sjunkande blodsocker och hunger. Haft många olika jobb, fram till 2011 mest kontorsjobb, under flera perioder har jag fått stödäta vid kl. 11 för att överleva till lunch kl. 12. Ju mer jag åt på kvällen desto hungrigare på morgonen. Idag kan jag äta massor av god mat på kvällen och vakna utan att vara hungrig direkt på morgonen.

Men det är ett litet hjärnspöke, vill ej bli hungrig, på jobbet stoppar jag i mig något varje rast. Förr var det någon frukt, choklad, macka, kaffebröd eller något som triggade blodsockret snabbt, sen blev jag hungrig snart igen. Idag är det t ex ägg, nötter, chiapudding eller fröknäcke med något gott på.

Den nivå jag håller mig till med lågkolhydratkost är att hålla kolhydraterna runt 5% och jag har fått bli striktare och ej fuska om jag vill må bra. Har ätit så här i drygt 4 år. Finns mycket jag saknar, men har kommit fram till att det är mycket mer värt att inte stressa mig mer än nödvändigt med mat. Ibland ”unnar” jag mig något, men då väljer jag vad och det ska vara väldigt gott för att det ska vara värt det. Så får man ta några dagars bakslag.

Känns som att kroppen sakta men väldigt säkert gått mot att inte orka ta hand om alla dessa toppar och dalar i blodsocker. Kommer att berätta mer om vad som händer i min gamla kropp när jag fuskar med mat och godsaker här på bloggen.

Vi tillbringar våra sommarsemestrar på vår segelbåt och även där blir det matlagDSC_1651ning vid gasolspisen. Men nu går tyvärr den säsongen mot sitt slut, helgen har tillbringats i båten för lite urplock och avmastning. Jag kände för att utmana min höjdrädsla, när öglan till mastkranen skulle fästas på halva masten ungefär. Begärde att få bli upphissad i båtmansstolen som aldrig använts. Lite läskigt var det, väldigt öppet runt omkring, men det gick bra. Fick ej panik och kom ner utan hjärtklappning och geleben.

En kvinna berättade att hennes dotter som läser psykologi hade sagt till henne: ”Bra mamma att du provar nya saker för det håller dig frisk och du lever länge, det har jag läst om.”

Toppen tänkte jag, för lite äventyr och lära sig nya saker/aktiviteter då och då piggar alltid upp. Har lite behov att utmana mig själv då och då.

Läs gärna länkarna jag har lagt upp, människor som ätit sig friska och välmående, man behöver inte vänta tills kroppen säger ifrån på ena eller andra sättet. Vi är alla olika på vilket sätt kroppen reagerar på vad vi stoppar i oss. En del klarar hela livet utan att få några besvär, men jag tror tyvärr att det är ytterst få som inte råkar ut för något ohälsosamt under livets gång. Jag upplever det som att vi får mer och mer livslånga mediciner som kroppen ska hantera, som vi kanske kunde slippa. Mats Lindgrens blogg har idag ett skrämmande inlägg från en läkare. Läs gärna också Mats egna hälsoresa.

I Birgitta Höglunds blogg och kokböcker finns massor med matinspiration. Hon är ”morsan” till fröknäcket som många numera bakar runt mig. Finns förstås massor som inspirerar på nätet, men jag har fastnat lite för hennes recept. Har mycket kvar att prova. På Facebook finns olika grupper att gå med i för att få tips, Under Vårt Tak, Paleo/LCHF/Rawfood – Naturlig mat och LCHF Recept! är några.

Fick precis höra av min sambo att han läst en artikel om socker i Aftonbladets Wellness. Jag kan intyga att det stämmer fullt ut på mig, (sambon också) varje punkt har jag med på min lista över reflektioner jag gjort om mig själv och som jag tänkt förmedla här på bloggen.

Nästa veckas rubrik: Kvalificerad skräpmat – början till slutet

Ha det bäst!

Kina Råberg

Annonser

2 thoughts on “Tonårslivet – äta, äta och äta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s