Ann Fernholms samarbete med diabetiker

Ann Fernholm som kommer till oss i Lindesberg har under förra året samarbetat med Diabetesorganisationen i Sverige (DIOS) och Storstockholms diabetesförening i ett projekt att minska sockerkonsumtionen i Sverige. De tog fram en broschyr En liten broschyr om socker. Den går att beställa från Storstockholms Diabetesförening (SSDF) att använda t ex i förskola/skola/äldreboende för att öka kunskapen runt ämnet.

Har ni diabetes, prediabetes och/eller känner någon så tipsa om föreläsningen 20 april, den kommer att vara viktig för Er.

Psykiatrin och kost

Fick i veckan ett sms från en vän med bild på en annons i NA, föreläsning på USÖ om Kost och psykisk ohälsa.

Första frågan i annonsen: Kan vi själva via kostvanor påverkar vår psykiska hälsa?

Enligt mig: SVAR JA!!!

Blev så lycklig att det äntligen kommer upp till ytan även inom vården. Jag är definitivt ett mycket levande exempel på hur kost påverkar min hälsa/ohälsa. Föreläsningen kommer dock lite väl olägligt i tid då jag har lite för mycket runt mig, måste ju vara duktig att säga nej när jag instinktivt känner att det blir för mycket. Är ju lite dålig på sånt, vill ju vara med överallt.

Antidepressivt och sjukskrivning

Jag kan säga att jag VET att jag skulle gå oavbrutet på antidepressivt och vara sjukskriven i perioder om jag skulle äta så kallad ”vanlig” mat. Full av socker, gluten och kemikalier. Jag har provat i 48 år och det fick ju en ände med förskräckelse, för vid 48 orkade inte kroppen mer av den omilda behandlingen jag gav den genom mat, stress och kontrollbehov. Den orkade ju ganska länge. När man är ung och ”odödlig” tänker man inte på att något skulle kunna skada en. Självklart fanns mer belastning i form av cigaretter och alkohol med i spelet också. Med tanke på hur jag mår av socker och egentligen gjort i alla tider så är nog socker och alla snabba kolhydrater som varit värst för mig. Skrev om sockrets inverkan på mig hösten 2015.  Har också skrivit ett inlägg vad gäller mig och skräpmat, för även jag gick på den finten att köpa färdiglagat för jag hade ju inte tid, var ju så stressad.

Det handlar ej bara om psykisk ohälsa med socker, jag VET också att det sitter ihop med den fysiska smärta man får när kroppen är sönderstressad. Den värken gör väldigt ont och vandrar omkring lite här och där.

Så med min erfarenhet vad mat gjort och gör med mig så skulle det vara väldigt intressant att höra föreläsningen nästa vecka, men jag behöver prioritera att inte överbelasta veckan. Jag hoppas den återkommer och att jag då har mer tid.

Balansgången

Än så länge så har jag klarat balansgången att jobba heltid inom industrin och att på fritid lägga engagemang på föreläsningen. Många timmar blir det och många fantastiska möten med folk man känner och nya möten med helt fantastiska människor. Vilket engagemang och intresse jag möter. Än finns det biljetter kvar och jag hoppas att ni är med och delar, på Facebook, bland släkt, vänner och kollegor så att de som vill gå verkligen får informationen.

Känns lite roligt att man efter 11 år sedan den stora utmattningen börjar våga ta ut svängarna och utmana mig själv. Känner nog lite allmänt att jag vågar tänka i nya banor och ser framåt med tillförsikt. Har man haft en lång period i livet när man inte vågar, orkar eller vill tänka framåt så är det en lisa för själen att nu känna så här inför framtiden – igen! Skrev om olika typer av drömmar och odrömmar i ett inlägg förra året.

Ser verkligen fram emot den 20 april, få inspiration och utbildning av de två kloka kvinnorna Ann Fernholm och Birgitta Höglund. De har varit närvarande i mitt liv, på nätet, i flera år och äntligen ska man få träffa dem. Hoppas att just Du som nu läser och ej köpt biljett än gör det och som sagt tala gärna med Din omgivning att följa med.

Ikväll är det buggkurs – också en lisa för själen!

Ha det bäst!

Kina

 

 

 

 

 

Annonser

Stresshantering och test av benstomme

Jag skrev i förrförra inlägget att jag kände av stress i våras och lade då ner bland annat mitt skrivande och då undrar ni säkert hur korkad jag är att dra igång det här med föreläsningarna till våren.

Ja knäpp har jag alltid varit. I våras var det flera olika faktorer som fick igång min hjärna på ohälsosamt sätt. Bland annat att jag bestämt att jag skulle skriva varje vecka, där lade  på mig korkade krav. Det sammanlagda värdet av att hjärnan var igång på högtryck på allt möjligt gjorde att jag fick stanna upp och tänka till.

Sommarsemestern gjorde susen, seglats från Hjälmaren till Bornholm och Ystad, där vi var mestadels själva. Fantastiskt väder och nya båten skötte sig perfekt. Fick se många öar, städer och byar jag aldrig varit vid förut.

På väg söderut bestämde vi oss för att ”dygna”, jag gick och lade mig på kvällen och vaknade halv 12 på natten och Blå Jungfrun låg framför oss. Chrille kröp ner i kojen och jag var ensam med mörker, sagolik fullmåne, Blå Jungfrun, Öland, fastlandet och båtens motortuffande. Då kände jag mig riktigt tillfreds med livet. Var bara en stor tanker som tyckte att det var dags att byta kurs framför mig som stökade en stund.

Vid halv fyra kom Chrille upp och vi gjorde frukost och kollade soluppgång innan jag sov ett tag. Båten var igång från 06.00 till 18.00 ett och ett halvt dygn senare med bara oss två, gick förvånansvärt bra. Återhämtade oss väldigt fort.

Senare när vi gick över Hanöbukten var ytterligare en dag när havet och väder var så där underbart optimalt för segling. Det var nära att vi drog förbi Karlskrona för att det var så härlig segling, vid elva på kvällen. Men vi var lite kloka och svängde in och fick uppleva en härlig stad.

Det är sådana stunder man får ta fram på näthinnan när man behöver lugna sig lite.

Vi behövde nog denna ensamma långresa detta år, var ju alldeles för långt för familjen och vänner att ta sig ner för ett par dagars segling. Blev bra med återhämtning och reflektioner över vad som varit och det började gry idéer inför framtiden.

Drömsemester

Redan innan årets sommarsemester så bestämdes att far, syster, jag och några till ska åka till Sydafrika i januari och nu är det inte långt kvar. Drömresan är bara fem veckor bort. Jag kommer att skriva mer om det framöver och antagligen därnerifrån också.

Projekt

Jag beslöt också att ordna de föreläsningar som nu är bokade till 20 april 2017, har funnits i mitt bakhuvud ett par år. Självklart får jag lov att tänka mig för och balansera min insats, men så roligt jag har. Projektarbete gillar jag och nu får jag bestämma helt själv storlek, tid och egen insats. Boka möten med underbara människor, jag har ”roliga timmen” några gånger i veckan just nu.

En sak i taget

Jag har mer i mitt bakhuvud som jag vill göra, men ska försöka vara riktigt duktig och lära mig att göra en sak i taget.

Ja, ja – en sak i taget just nu är väl inte riktigt aktuellt, planera och ordna inför föreläsningarna, fixa inför drömresan och så kommer det en jul också. Men jag känner mig så lugn det bara går inför detta än så länge.

Inget fusk

Det jag inte kan börja fuska med om det här ska hålla är – MAT, SÖMN och RÖRELSE. Nu tränar jag inte som en tok, men yoga, rida och numera också bugg varje vecka håller mig i någorlunda form. Cykla till jobbet, gå någon vända per vecka gör sitt till också. Frisk luft!

För någon månad sedan fick jag med mig ett meditationsmantra på yogan som jag utnyttjat en hel del när hjärnan planerar för mycket: ”Lugn i mitt hjärta, ro i min själ, frid i mitt sinne”. Rabblar jag det en stund så lugnar sig både kropp och själ.

Andningsminuten som Anna Hallen förespråkar är en annan lugnande aktivitet att ta till.

För visst går min hjärna lös, mest med positiva planeringstankar, när jag har så mycket roligt framför mig. Men även det tar kraft, har jag äntligen lärt mig. Alltså är det viktigt att jag slår av hjärnan några minuter då och då.

Benskörhet och spänst i senor

Har även testat lite senor och benstomme under hösten. Första testet var att jag i september fick för mig att jogga på en stenig stig på Vinön. Trampade ordentligt snett, men var ju varm och tänkte det löser sig. Gjorde riktigt ont, men bet ihop och fortsatte. Kände av det hela ett par gånger till när jag trampade bara ytterst lite snett på någon liten sten, innan jag nått fram dit jag tänkt mig. Var lite svullen och öm under kvällen, dagen därpå fick jag tänka på hur jag rörde foten. Sen var jag bra igen och har jag inte haft några problem av det, känns som senorna håller sig i någorlunda form. Det var de ej när jag var mellan 18-30 år, då var det sladdrigt i fotlederna.

För tre veckor sedan hände en olycka på jobbet och jag åkte på arslet ordentlig. Bra fart och landade på betonggolvet med hela vänster skinka. Pinsamt? – svar JA. Svanskotan fick sig en kyss som har varit hållbar ett tag. Första veckan ont i stort sett varje steg när jag var ute och gick, dock ej på jobbet mer än första dagen. Rida var det ej tal om och på yogan fick jag anpassa övningarna.

Efter två veckor (förra onsdagen) gick det bra att rida i skritt och trav, galoppen var ej skönt. Men idag kunde jag åka pulka med barnbarnet från ett tak med några decimeters gupp mellan taket och backen, utan att det gjorde ont.

Alltså varför skriver jag om hur klantig jag är, jo inget ont som ej har något gott med sig, jag känner att jag fick bekräftat att min benstomme håller. För skulle jag vara benskör och få den smällen så tror jag inte det gått så bra.

Föreläsningarna

Jag har lagt in information om både Ann och Birgitta och om Anns föreläsning i högerspalten här på bloggen och där kommer även mer information senare om bland annat biljettförsäljningen när den startar under vecka 9, 2017. Vill ej påbörja den innan semestern utan vill vara hemma och kunna svara på eventuella frågor när biljetterna släpps.

Jag hoppas att ni alla som läser har 20 april bokade i Era kalendrar och den bästa julklappen jag kan få av Er är att ni delar informationen på Facebook eller genom mail till Era nära och kära. Det kommer att läggas upp en folder inom kort som går att skriva ut och ge till sig själv och andra runt Er.

Ha det gott och njut lite lugn och frid under julen!

Kina

 

 

 

Tips på naturliga produkter

Detta inlägg blir en salig blandning av olika saker, dels det jag tänkt från början och så lite av det som fyllt på min hjärna under de senaste veckorna. Ska försöka vara lite strukturerad, men ni som känner mig vet att det kan bli lite rörigt när jag ”tömmer” hjärnan.

Kroppslotion

Jag har aldrig varit en smörjare, sminkare eller använt mycket av något i den vägen, det handlar nog mest om lathet. Men också att jag köpt produkter och gjort försök att ”snygga till mig” och finnar och annat har dykt upp och då blir det stående. Sånt blir dyrt i längden tänkte jag och lade av med att köpa in. Under årens lopp har det blivit någon billig hudkräm till ansiktet från Apoteket som jag vet inte har irriterat huden för mycket. Även kroppslotion har jag använt när det har behövts eller rättare sagt jag smörjer mig när skinnet känns som ”fnöske”.

Numera är det mest kokosolja i en burk i badrummet som jag smörjer mig hel med, både ansikte och kropp. Finns även fina oljor på hälsokosten som är sköna att använda. Men då jag har investerat i en stor klump kokosolja till mat och skinn så använder jag det. Den står svalt i källaren, bara att ta en stekspade och hacka loss en bit när det tagit slut i burken vid spisen eller i badrummet.

Vet ni, fast jag dränker ansiktet i kokosolja varje dag, så får jag ej finnar eller pormaskar. (Pormaskarna avtog rejält efter att jag slutade äta mejerier och fylls ej med kokosolja utifrån)

Har just nu några mindre utslag i ansiktet som jag försöker lokalisera vad det är. Kan vara yttre eller inre omständigheter.

Deo

Deodorant måste man ju ha, annars får man tvätta sig och byta kläder flera gånger per dag. Men de här vanliga deodoranterna känns inte helt ok, speciellt inte när man investerar i en, använder och efter någon timme känner man en odör istället för vad den är gjord för. Ja det finns säkert väldigt dyra fina deodoranter också som kanske fyller sin funktion, men då jag är känslig för att få på saker på skinnet så lägger man ej dyra pengar på sånt som man inte vet fungerar. Den vanliga köpta är ju dessutom fylld med allehanda kemikalier, som man smörjer på sig minst en gång per dag, där skinnet är ganska tunt.

Läste på nätet om att man kunde göra egen deo och en dag bestämde jag mig för att googla fram ett recept och prova. Fann detta superenkla recept från Katarina Mölgaard-Ibsen som tränar massor. Det fungerar! Jag luktar ingenting, vilket jag tycker är helt ok, då jag inte gillar parfymlukt. Har ej upptäckt några fläckar på kläder och de luktar heller inget efter en dag. Sen är det förstås ej någon magi, man behöver tvätta sig och byta kläder varje dag i alla fall, men det är ju självklart för de flesta.

Man kan säkert dofta till det med någon eterisk olja om man vill. Såg en burk med samma ingredienser plus några droppar lavendel i en liten butik i Wadköping för 79 kr. Blir lite billigare att göra själv.

När jag startade bloggprogrammet nu på morgonen så hade Ekofilosophie som av en händelse lag upp sitt inlägg för idag ”Min egna doft” – en parfymolja. Intressant om man vill ha någon doft ibland.

Solskydd

Vet inte var jag fått mina instinkter ifrån, men de har alltid sagt mig att solskydd är något som jag egentligen inte vill använda. Jag har använt dem lite grann bara för att man i så lång tid blivit uppmanad att man ska, även på barnen när de var små. Men de badade nog av sig det mesta rätt fort då det för det mesta låg i vattnet dagarna i ända när solen sken.

Min notering under livets gång är att hudcancer har kommit under de senaste decennierna, många skyller på att man åker och solar söderut en eller flera gånger per år. Ja så kan det säkerligen vara, men mina instinkter säger att de då smörjer sig med en massa kemikalier och stannar extra länge i solen. Gärna med lite solarium före och även efter semestern också för att behålla den fina färgen. Jag hoppade på det här med solarium för länge sedan, dels för lite värme, dels lite avkoppling och få lite färg. Men det kändes inte nyttigt, så jag slutade! Går hellre grå och glåmig än att stråla mig brun.

Då jag ej åkt på solsemestrar varje år utan mest hållit mig hemmavid så har det ej heller blivit så mycket smörjande, när solen skiner här hemma så solar jag en stund, utan skydd. Orkar ej vara stilla i sol hemmavid.

Båtlivet = sol!

Har nu haft aktivt båtliv i 10 somrar och i början var vi väl lite ”duktiga” och smörjde oss då och då med solskydd, men återigen kom latheten fram. Nu när solen skiner som bäst så sitter vi i shorts (ben och fötter klarar sig riktigt bra), storskjorta, hatt (med brätten och hakband, det blåser ju) och solglasögon – det är vårt solskydd. Vi tar av oss en stund då och då, men när man känner att soldosen blivit nådd är det bara att klä sig eller hoppa i sjön. På våren blir det lite röd näsa vid de första helgseglingarna, sen plockar man av sig sakta med säkert vartefter värmen kommer och innan sommaren är slut så har man fått sin solbränna. På lugnt och naturligt sätt!

Så i mars i år kom bekräftelsen att min instinkter varit rätt, när erfarna cancerforskare säger att vi blivit lurade (igen, säger jag) av forskare och myndigheter. Några tjänar pengar på oss, som vanligt, denna gång ”krämindustrin”. Så här skriver Anna Sparre i sin blogg 10 mars 2016, det var många som skrev om denna ”nyhet”. Här är ett inlägg från 2014 från den mycket kloka Ann Fernholm där hon bemöter uppmaningen att alltid smörja sina barn (och sig själva). Jag väljer att tro på henne, då mina instinkter säger så.

Kollat prickar

Jag har varit ett par gånger till vården och kollat några prickar, en gång för några år sedan skars den bort och analyserades, utan att det varit något farligt. Sist talade vår ”prickdoktor” på vårdcentralen om att det är mjällvårtor jag har (åldersvårtor) och jag vet att han har tittat på prickar i väldigt många år. Så jag litar på honom, mina instinkter och fortsätter vara i solen så mycket jag känner är ok, sedan går jag inomhus/ner i båten eller sätter på mig kläder.

För sol behöver vi för hälsan, bara att ta vara på, på ett vettigt sätt!

Förra året läste jag att kokosoljan i sin rena naturliga form har en solskyddande effekt, därmed håller jag mig till den, lukt och smakfri.

Ska jag på någon extrem övning där jag bara inte kommer undan stark sol på flera timmar och inte kan använda hatt, solglasögon eller kläder, ja då kan väl en punktinsats med solskyddskräm vara på sin plats. Förra året hade vi strålande sol de fem skiddagarna nere i alperna i februari och jag använde inte något solskydd utan njöt sol vid varje fika/lunch-paus så mycket det gick, utan att bränna mig.

Förkylning

Runt jul förra året började alla erbarmliga förkylningar härja och jag bestämde mig för att åtminstone försöka slippa dem, utan att behöva låsa in mig och inte träffa folk. Det tror jag inte på. Första delmålet var att inte bli sjuk lagom till skidresan i februari, sen har det bara rullat på och än så länge har jag klarat mig, peppar, peppar….

Jag har under vintern druckit ingefärste och salviate (mest för vallningar) varje dag, ibland två gånger per dag och om det är det som klarat mig eller något annat vet jag inte. Man kan ju inbilla sig. När jag varit som ”sämst” har jag hostat till lite och fått snyta mig lite då och då, men ej värre än så.

Teerna i samklang med bra kost är nog egentligen facit för att jag sluppit gå omkull i sängen med olika baciller. Många har ju gått väldigt länge med sina baciller och virusar denna vinter.

Blir jag förkyld så ställer jag fram ett fat med hackad gul lök på sängbordet för att hålla luftvägar rena och därmed slippa hosta eller att näsan snorar igen. Bra mycket bättre än alla näsdroppar och mediciner, får man sova ordentligt så läker kroppen rätt bra själv.

Lök i strumpan över natt har jag hört att någons mamma gjorde när personen var liten och det kom också propåer i början av året på nätet att det var en bra kur. Jag har ej behövt prova än. Hörde av en annan mamma på 80-talet som använde gul lök när hennes tre barn hade öroninflammation, hon vägrade ge dem pencillin varje gång, jag hittade nu en text med information om just detta och som jag tror på.

Kan man mota förkylningar, öroninflammationer och feber med vanlig gul lök så är det väl helt fantastiskt.

Baciller

Handsprit har ju funnits med oss en längre tid både här och där. Det har jag heller aldrig använt, är tillräckligt torr i skinnet ändå. Och jag tror på att ”lite skit rensar magen”! Inte har jag heller sett att de som springer och spritar sig håller sig något friskare, enligt mitt sätt att se på saker och ting kan det nog ha motsatt effekt. Man tar bort sin naturliga motståndskraft.

Djurkontakt

I morse läste jag i tidningen att alla våra kor har blivit gigantiska smitthärdar, så till den milda grad att Folkhälsomyndigheten måste uppmana alla att tvätta sina händer före och efter att man besöker ett kosläpp nu under våren.

Man uppmanas att tvätta händerna innan man klappar en ko – man klappar inte en ko på ett koutsläpp på våren, de skuttar runt för mycket och det är stängsel emellan.

Man uppmanas att inte äta matsäck i närheten av kogödsel – arrangörerna brukar inte släppa till dynghögen eller själva lagården för picknick.

Håll uppsikt över barnen så de ej stoppar in fingrarna i munnen – jag själv, mina barn och alla barn på bondgårdar måste därmed också varit/vara väldiga smitthärdar av att de bara är i närheten av koskit. För att inte tala om bönderna själva, tänk på det ni som skriver till ”Bonde söker fru”.

Självklart tvättar man sig om man får skit på sig, men den här uppmaningen är ju något helt annat, som jag läser den.

Det här var nog den mest tramsigaste varning jag varit med om! Har man inte vettigare saker att göra hos våra myndigheter. Är det nu så farligt att vara i närheten av våra producerande djur så är det nog i andra änden man ska titta, vad är det för fel på djurhållning idag som kräver såna här varningar.

Delande av information

Jag skriver denna blogg för att rensa min skalle med tankar och därmed inte tjata hål i huvudet på min omgivning hela tiden. Det är hela tiden väldigt valfritt att läsa och jag får fin respons från många människor som tror på mig och min inställning till livet. Och även från de som ser resultatet, som känt mig länge. Jag läser en del själv i olika bloggar som jag väljer att läsa och tro på, med mina instinkter och insikter. Det jag inte tror på behöver jag inte läsa och gör jag det behöver jag inte alltid kommentera, finns mycket tokerier att läsa. De är bara att släppa och/eller strunta i.

Vissa texter, blogginlägg eller filmer tycker jag är viktigare än andra att förmedla till fler och även där får jag positiv respons att man är glad att jag delar olika länkar på Facebook och här på bloggen.

Diskussioner

När jag delar något från en blogg, FB-inlägg eller reportage som ni ej gillar så har alla sina val, läsa eller ej läsa, gilla eller inte gilla, tro på eller inte tro på. Jag länkar inte upp för att starta diskussion på min tidslinje på Facebook om vad andra skriver, utan jag vill få folk att tänka själva och kanske bli hjälpta med sina egna problem vad det nu må vara, på ett naturligt sätt.

Diskussioner där man på förhand vet att man ej har samma uppfattning, tar lite för mycket energi som jag hellre lägger på annat. Var och en väljer själv sitt öde i form av kost och livsstil som man tror på och det försöker jag respektera även om jag inte alltid förstår.

Jag vet att jag ibland länkar upp lite väl mycket, men informationen berör mig och när jag ser hur det ser ut runt mig så kommer min ”räddavärldensyndrom” tillbaka. Blir det för mycket så är det bara att låta bli att läsa. Svårare än så är det inte.

Våga förändra

När jag träffar personer som jag inte ser dagligen som läser bloggen och de länkar jag har delat, tagit sig en tankeställare och ändrat inriktning på kosthållningen och mår bra så är det min belöning. Många läser och säger: ”Jag är inte där än” och jag kan bara säga att ju fortare man bryter sitt mönster när man dragit på sig rejäl ohälsa och börjat medicinera för något som egentligen handlar om att ändra kost- och livsstil så tar det än längre tid. För även när man börjar ändra så behöver kroppen läka, olika länge med olika problem förstås. Och längre tid innan man kan dra ned på eller helt sluta med i mina ögon sett onödiga mediciner med tillhörande biverkningar.

Lugn

Fick till mig av en kär vän härom veckan att jag numera är så lugn. Vi ses bara ett par gånger om året och vi lärde känna varandra när jag var som mest speedad. Ja jag känner mig väldigt, väldigt mycket lugnare på de flesta plan. Men bara om jag sköter mig med kost, sömn, yoga och tankar, ibland triggar jag igång lite om någon del falerar. Men att gå från det nuvarande lugnet till den gamla speedade Kina kommer inte att ske, för jag kommer aldrig att ”göda” min stress på det sättet igen.

Legend

I fredags tog vi en tur till Karlstad för att lyssna på den fantastiska John Cleese, så härlig, underhållande och självklart fick vi skratta ordentligt. Skriver inte något mer då Örebro har äran att få ta del av hans humor ikväll.

Tekniska kvarnen

Igår var vi till Tekniska kvarnen i Örebro och roade oss med Viggo. Mycket grejer att titta på, pilla på, tänka på, roa sig med och samtidigt få till sig viktiga kunskaper. Fick tips av kollega att det var en rolig plats att ta med barn till och tog med oss matsäck som kunde ätas vid entrén inomhus. Det blev underbara pizzabullar  från Under vårt tak, med hemrökt närproducerad skinka och en burk med uppskurna grönsaker, som laddade våra batterier efter våning 1, sen tog vi resterande våningar.

Anna Hallén

Jag har bokat in mig på en föreläsningsserie på tre avsnitt med Anna Hallén, en klok och förståndig människa som verkar veta vad hon talar om. Utbildad och hjälpt många människor till ett hälsosammare liv och med stor insikt om att det inte finns ett facit för alla. Men en sak är hon helt övertygad om att ingen behöver den gluten som vi stoppar i oss idag, vilket var ämnet för första föreläsningen igår kväll.

Föreläsning 1

Gluten. Vad är gluten? Vad gör gluten i vår kropp? Och varför missar sjukvården så många som inte tål gluten?

Mycket intressant, förklarande och trovärdig föreläsning. Och jag kan bara relatera till mig själv och personer som står mig nära, att det hon säger är mycket logiskt med vad jag ser och erfarit i resultat.

Dagens ”förädlade” gluten (sedan ca 50 år tillbaka) i sig ordnar rätt bra tillförsel av ohälsa hos väldigt många (inte alla), men ihop med socker och stress så kan man med ”rätt” genetik och otur dra på sig autoimmuna sjukdomar, som är livslånga. De kan mildras genom kostförändring men ej botas. Jag var nog rätt nära med min genetik…

Många aha-upplevelser blev det och jag är väldigt glad att jag inte ens fuskar med gluten numera. Jo det gör jag visst det, något glas öl då och då blir det och någon sås där man stoppat i mjöl när man äter ute. Men oftast begär jag majonnäs när jag äter ute och låter bli sås där det går.

De kommande två föreläsningarna, som sänds över webben, handlar om artros och stress. Ska bli spännande att lyssna på.

Nästa vecka blir det lite rapport om nuläget:

Dagsläget efter 5 år på lågkolhydratkost

De som fortfarande tror man blir fet av fett och att sjukdomarna kommer därav, kommer få sig en knäpp på näsan. Fel fett blir man både fet och sjuk av, men inte det jag har ätit de senaste åren, kokosolja, smör, grädde, kokosgrädde, olivolja och rapsolja till egna majonnäsen. Plus så fet mat som möjligt, man håller sig mätt och frisk. Och som jag skrivit tidigare, så mycket grönsaker som jag äter nu har jag aldrig ätit någonsin (förutom 3-4 månader 1980) i mitt föregående liv fyllt av pasta, potatis och bröd. Det är ju en av de största myterna vad gäller lågkolhydratkost att man BARA äter fett och protein.

Ha en go vecka!

Kina

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mina ambitioner inför min framtid

Mitt mål för framtiden är att vara så klok att jag håller kropp och själ i någorlunda trim för att kunna låta mig införliva mina drömmar utan att behöva handikappanpassa eller åldersanpassa för mycket. Fast jag i år blir hela 58 år så är ambitionsnivån för drömmarna högre än någonsin, kanske är det åldersnoja att jag vill mer och mer – i alla fall i tankevärlden.

Ser lite för många runt mig som är bra mycket yngre och/eller jämngamla som har ont och en massa så kallade ålderskrämpor och onödiga medicineringar. Jag har och har haft krämpor men de ska bekämpas med näbbar och klor, för jag vägrar att stagnera och hamna i medicinfällan eller att tankemässigt säga till mig själv att jag är så gammal så det hör till åldern. Skitsnack! Man är och blir vad man äter, dricker och tänker – det är min absolut bestämda åsikt. Och det är aldrig för sent att ändra livskvalitet, men man MÅSTE ändra för att kroppen ska få en minsta lilla chans till återhämtning från ohälsa. Kroppen är riktigt finurlig och repar sig om man är snäll mot den. En fysisk skada kan hämma men finns inte det att skylla på så är det bara att ta tag i sitt liv och våga förändra.

Som Anna Hallén skrev på Facebook igår: ”Har jag alltid gjort rätt? Är jag så perfekt? Oh nej” Hon skriver om hur hon vågade lära nytt och ändra sig från att tidigare tro på lättprodukter och margarin och därefter må bra. Jag delade hennes inlägg igår (13/3), mycket läsvärt.

Föredöme

Jag vill vara föredöme vad gäller kost som är bra för mig och som jag vet är bra för andra också, man måste dock komma till egna insikten. Genom de podar jag lyssnar på och den information jag läser så är jag mer och mer övertygad om att jag är på rätt spår, sen kan man alltid lära sig mer och mer. Alla behöver definitivt inte hålla sig lika strikt som jag gör, men gör man bara halvdant så blir det ej någon större hälsovinst, tror i alla fall jag. Men å andra sidan är lite bättre än inget.

När jag mår bra så är jag bra i relationer till andra, när jag ej mår bra så är jag inte rolig – den insikten har jag kommit till.

Immunförsvar

Jag vill inte låta mitt immunförsvar gå ner sig, man vet aldrig vad det kan skapa. Finns alldeles för många läskiga alternativ vad man kan råka ut för med dåligt immunförsvar genom att äta en massa socker, gluten och kemikalier som idag fyller det som benämns som ”vanlig mat”. Ni som ej sett Sockerfilmen på SVTplay hoppas jag verkligen tar sig tid att göra det, skrev om det här.

Jag vill ej heller dra på mig konstiga inflammationer, förkylningar eller andra sjukdomar som man får genom att äta mat som ger inflammationer. Ni kan Googla och se vad som ger inflammationer i kroppen, många som skriver om det.

Ej gå sönder

Jag hoppas att jag har mina ben i trim och att benskörhet ej har påbörjats. Skidåkning och vinterns ishalka har jag klarat utan att ramla, så därmed är ej skörheten testad. Men jag hoppas att min överätning av mejerier ej har skadat för mycket, utan att jag ska klara någon liten vurpa utan att gå sönder.

Ej offra mig

Jag kommer vara mer tydlig mot min omgivning och inte offra mig bara för att omgivning tycker jag ska ”unna” mig något gott ibland = socker!!! Nej, det tänker jag inte göra. Om det så blir risk att jag aldrig blir bortbjuden. Jag vore väldigt tacksam om jag åtminstone får chansen att veta lite i förväg vad som bjuds så kan jag ta med eget om det bjuds sånt jag ej kan/vill äta. Om ej så får jag väl bli så ”ofin” att jag helt enkelt hör av mig innan. Det är ej problem med vad jag äter då det faktiskt är ren mat och jag har alltid möjlighet att ta med själv. Men det sticker i en del människors ögon att jag inte äter vad som bjuds, för det är man lärd att man ska. Blev väldigt inspirerad och övertygad om tydlighet när jag lyssnade på LCHF-ingenjören, My Westerdahl om hur hon talar om vad som gäller för henne och hennes sockerberoende. Det är väldigt många som ej inser sitt sockerberoende.

Mål

Jag vill väldigt länge till orka leka barnbarn, ta upp dem i famnen och kramas, springa, klättra och orka ha tid för dem. Alltså inte hamna i fällan att bara orka jobba, äta och sova – det livet är inte acceptabelt och har provats. Skrivit om det ett par gånger dels vid kraschen 2006kraschen 2006 och dels när jag höll på att dyka igen 2010.

Farmorsemester

Klättra med barnbarn

Har börjat med farmorsemester som födelsedagspresent med stora barnbarnet från förra årets 5-årsdag. Då var vi till Stockholm och kollade dinosaurier. I år blir det Ålandskryssning under påsken, bara vara-tid tillsammans. När den lilla tösen blir 5 så ska det börjas med henne också. Ensamtid med dem och göra något kul, utan stress eller prestation.

 

Och jag vill att mina barn ska lita på att farmor håller sig på benen när de låter mig ta med deras älskade barn på olika utflykter och äventyr. För det ska vi hållas med länge än och då måste farmor hålla sig i trim för att hitta på roliga aktiviteter när de blir äldre.

Aktiviteter

Segla, köra mc, slalom, rida, forsränning, vandra, klättra (lite lagom), pulkaåkning, leka är några aktiviteter som jag vill hållas med länge, länge än. Så kan det dyka upp nya spännande äventyr som behöver provas och då ska jag göra det om jag vill, inte om jag kan. En sak jag är lite sugen på att prova igen är vattenskidåkning, var väldigt längesen (mitten 90-tal) och det är så härligt kul. Nån dag kanske det blir av.

Resor

Har flera drömresor och i fredags började vi planera en – Sydafrika! Med kära far och syster, ska bli så roligt och spännande att göra en sådan resa med dem.

Finns fler drömresor som jag ska vill göra i olika världsdelar och med olika inriktningar. Dock ej charter till en solig strand och inte göra något. Ska jag lägga tid och pengar på resor så vill jag få mer ut av det. Numera säger jag dock inte ”Aldrig charter” för jag vet ju att rätt vad det är så kan det vara ett alternativ att åka någonstans och bara göra ingenting för att få lite lugn i sinnet. Min årliga frid får jag på segelbåten under sommarsemestern vilket är väldigt priviligerat, fyra veckor på vattnet är en lisa för själen. Medan andra finner sin frid av att åka solsemester och det är ju så skönt att vi kan välja.

Fridfullhet!

Införliva drömmar

Jag ska bli duktigare att införliva mina drömmar utan påverkan av andra. Ibland kommer jag utföra dem själv eller så gör jag dem tillsammans med de som har ungefär lika drömmar. Att våga önska och drömma utan restriktioner eller begränsningar brukar löna sig genom att det löser sig på ett eller annat sätt. Jag har varit duktig på att sånt händer bara andra, men nu ska det banne mig även hända mig. Släppa lös tankens kraft!

Nytt ordspråk från Annica Nilsson på FB:

Endast framtiden går att påverka, gårdagen är bara erfarenhet!

Och jag har bestämt mig, jag ska LEVA HELA LIVET!

Fylld frys

Igår fylldes frysen med en närproducerad halv gris, så lyxigt och gott inför vårens grillningar. Hittade ett recept på kåldolmar härom veckan i tidningen som också ska provas med fläskfärsen, var helt utan en massa onödiga fyllnader. Nu finns gris, älg och lamm lagrat i frys och det kommer lite nöt här framöver. Bara att fylla på med fisk och kyckling mellan varven och till det massor med grönfoder av olika slag.

Fett – ghee

Köpte förra året en dyr burk Ghee för att prova, proteinfritt smör, och det smakade absolut inte gott. Därmed blev burken stående i kylen. Har läst hur folk fixar sin egen Ghee, men tänkt att blir det så otäckt så lägger jag inte min kraft på det. Men nu har nyfikenheten tagit över och i lördags smälte jag ned ett paket smör och tog bort proteinet och har nu en GOD Ghee i kylen. Blomkålsriset förgylldes med en klick igår. Rent lycklig är jag!

Bjuden middag

Yngsta sonen med familj var här i helgen och plockade ihop det sista i huset och bodde hos oss. När de var klara i lördags kväll så kom de hem och tillverkade fantastiskt god middag. Jag hade satt in kött i ugn, tagit ut och lagt folie på, sen satt jag i soffan och bara vilade tills mat serverades med ett glas rött. Toppklass!

Nästa veckas rubrik: Att unna sig – LIVET!

Ha det gott!

Kina

Skidsemester, mat och socker

Hemma igen efter en fantastiskt härlig skidvecka i Österrike med ett busslast härliga människor, underbara vyer och blandat väder. Stundtals riktigt varmt och skönt och utesittande, ibland fick man gå in för lite fika eller lunch då vädret var lite kyligare.

Bland de första frågorna jag fick vid hemkomst – vad kan du äta när du är ute så där?

Så jag tänkte skriva lite om vad jag ätit och att det gått alldeles utmärkt.

Matsäck

På bussresan söderut hade jag gjort iordning ”Chrille-mackor” som är perfekta matsäcksmackor. Jag bakade Birgitta Höglunds Formfranska dagen innan och fixade enkel majonnäs från 56kilo.se. Gjorde en röra på skuren rökt skinka, majonnäs, salladslök, salt och peppar, lägger röran mellan två skivor bröd. Doppar dubbelmackan i uppvispat ägg, låter ligga en stund så brödet suger i sig ordentligt. Steker i medelvarm panna, båda sidorna. Man står sig riktigt länge på såna mackor.

Vi hade även lite ölkorv, en burk med uppskuren paprika och gurka, några kokta ägg och vatten med. Vi fyllde på med kaffe där vi stannade, på färjorna och rastställen i Tyskland. Och vi var ej ”dödligt” hungriga vid framkomst efter ett dygn på buss.

Frukost

Jag tog med kokosgrädde på tetra, kokosolja, fiberhusk, kanel och kardemumma för att göra min gröt. Fick redan förra året göra min gröt i köket på vårt härliga hotell Stimmersee, strax utanför Kufstein. Jag fick gå in i köket varje morgon och rådda runt i år också, det enda jag behövde till gröten var ett ägg, vilket inte var ett problem. Hade även med mig nybakat zucchinibröd som jag fick lägga i en glassfrys så det höll sig under veckan. Torkad salvia (dämpar vallningar) hade jag också med, lade en portion i en thepåse från ICA varje morgon.

Frukosten bestod därmed av:
Gröt – som ej ser så aptitlig ut men gör mig mätt och välmående
Ett kokt ägg
Ett glas vatten
En macka med deras underbara rökta skinka
Salviathe
Ibland lite kaffe (försöker ju hålla igen på det och märker att vallningarna gett sig lite)

Lunch

Första lunchen blev den traditionella gulaschen, det var söndag och vi drog till kyrkan (högsta toppen) och där är det gott med soppan. Tyvärr lite för mycket potatis i men jag överlevde detta. Drack mest vatten vid våra stopp och tog bara lite öl av Chrille då och då. Weissbier Dunkel är vår favorit därnere.

Två dagar blev det ägg och bacon och en dag var vi till ett ställe där de står ute och grillar kyckling. Halv kyckling, mixed sallad och majonnäs – så otroligt gott!

Sista lunchen i backen ”offrade” jag mig på den andra traditionen – wienerschnitzel!!! Den var jättegod och det gick bra eftersom jag ”skötte” mig med kosthållningen runt omkring.

Middag

Vi äter alltid middagen på hotellet. Jag fick stor sallad istället för potatis till det jag beställde, till fisk bad jag om majonnäs och fick in en hel flaska så det var bara att klämma på över tallriken. Enda rätten som det både är sås och varma grönsaker till var en fläskkotlett med grönpepparsås och stekt paprika, var riktigt gott.

Noterade att fler i sällskapet tog in mixedsallad istället för pommes då och då.

Många goda efterrätter finns också, men då jag vet vad som händer så känner jag inte behov av att riskera hälsan och humöret genom att äta det.

Smakprovade

Sambon både åt och drack extra under veckan, så jag tog nån tesked här och där, men det smakade inte gott. Inte ens varm choklad med rom och grädde smakade så jag behövde ta mycket, för sött.

Jag höll mig mest till vin och så har vi våra vänner på skidresan som verkligen gillar Gammeldansk och det gör vi också. Det tog jag några dagar och fick betala dyrt dagen efter, bara att sluta. Magen slog bakut.

Matsäck hemresa

Liten kylväska var ju med och kylklampar lades ner i glassboxen, alltså kunde vi handla på oss en del mat som behövde vara kallt till matsäck på hemresan. Hade även zucchinibröd kvar.

Vi handlade en burk med heta räkor i manuell disk, ölkorvar, paprika, tomater, jordnötter, skinka och en tub majonnäs. Och så ett par flaskor vatten, vi klarade oss fint.

Bussen stannade för lunch på ett ställe i Tyskland och en del var Burger King och andra delen var mer husmanskost. Där fanns två minibufféer med bland annat grillad kyckling, stekt zucchini, brysselkål, vitkålssallad och andra grönsaker utan mejerier på, å vad jag blev lycklig. Var egentligen inte hungrig men åt av ren glädje att det fanns så mycket gott att äta.

Bussresorna, både ner och hem, var inga problem alls. Vi sover bra både sambon och jag, lite nackstelhet vaknar man av då och då och får byta läge. Trevligt sällskap, röra på sig lite vid varje stopp och det blev bara lite extra svullnad runt fötter och anklar. Vi landade strax efter kl. 06.00 lördag morgon, hem och sortera tvätt och få igång tvättmaskin. Handla lite och sen invänta prinsessan som kom under förmiddagen. Föräldrarna åkte och packade och körde till Falun och återvände för att sova här. Sen packade de vidare söndag förmiddag och åkte norrut efter lunch, så jag fick mycket kvalitetstid med den lilla.

Framåt kvällen var jag och hälsade på min stora prins, som varit ledig hela sportlovet och gjort en massa roligt. Behövde få mig en Viggo-dos också, då jag jobbar kväll under kommande vecka och därmed ej hinner träffa honom.

Sockerfilmen

Under veckan i Österrike har jag sett att SVT sänt Sockerfilmen och igår tittade jag på den (den finns på svtplay till 20 augusti). Kände igen mig i allt, men man är ju ej medveten om vad man stället till det inuti sig själv av en massa socker. Är en australisk kille som testade att äta så kallad ”vanlig mat” under två månader, alltså inte en enda läsk eller skräpmat, utan det handlade om vad vi anser vara vanlig mat och som livsmedelsindustrin har proppat med socker. Jag hoppas att många tar sig tiden att se filmen och ger sig själv funderingar på vad man äter och börjar läsa på förpackningarna. Tror även att det är många som inte ”vågar” titta, för då kanske man behöver förändra sin livsstil för att inte hamna i livslång medicinering när kroppen inte orkar längre.

Jag hör många som säger att de inte äter så mycket socker och de tänker då på läsk, godis, kaffebröd och den kategorin. Men de flesta får i sig massor med socker av sin kosthållning och som vi blivit lurade att uppfatta som vanlig mat. Lightavdelningen är en stor bov tillsammans med färdigmat och smaksatta produkter. Det har definitivt inte bara med vikt att göra.

Kalorier

Filmen visar också på att kalorier är olika saker var de kommer ifrån och vad de gör för kroppen. Äter man bra kalorier så behöver man inte räkna ett enda dugg. Jag struntar fullständigt i sånt och jag äter massor av kalorier varje dag, men då det är bra kalorier så ger det mig ingen viktökning. Blodsockret håller sig jämnt, vilket håller min stress i schack.

Läkemedel

Det har varit mer intressanta länkar jag läst och sett, bl a skriver Kostdoktorn idag om ”Så tar läkemedelsindustrin livet av tiotusentals runtom i världen”.
Han skrev tidigare om ”Så försöker läkemedelsföretagen hjärntvätta din läkare” och han VET då han är läkare själv och varit med och hört hur man påverkar från läkemedelshållet. Annars tjänar de ju inga pengar!

Aspartam

Såg en artikel om vad som kan hända med sötningsmedlet aspartam och känner instinktivt att det är inte något att rekommendera. Alla blir inte lika sjuka som denna tjej, men man kanske åker på mindre åkommor som orsakas av att man dricker lightläsk. Om man nu dricker något icke hälsosamt någon gång ibland är det säkert inte farligt, men dagligt intag av ohälsosamhet oavsett vad det är ger kroppen stryk på ett eller annat sätt. Tror i alla fall jag och har en del egen erfarenhet.

Forskningsfusk

Nu ska jag ut i solen och plugga in Anna Sparres intervju med Doc Ralf Sundberg i öronen. Rubriken är – Kolesterol, blodtryck, kostråd och forskningsfusk. Ralf är en modig man som både är läkare och forskare och vågar tala om sanningen runt forskning.

Nästa vecka skriver jag om mina allergier, jag har ju ansett att jag inte har några tills jag börjat rannsaka mig själv. Fler av dem har kommit på senare år genom ”missbruk”.

Ha en go vecka!

Kina

 

 

 

 

Hälsovinster för oss

Idag ska jag försöka sammanfatta de hälsovinster jag känner och även sambons efter fem år med LCHF och för min del mer åt Paleo sedan 1,5 år eftersom jag fick lov att sluta med mejerier då jag ej tål mjölkprotein längre.

Insidan

Det första som jag kommer ihåg ändrades väldigt mycket var den lugnare magen, helt otrolig skillnad. Från diarré till stenhård avföring pendlade jag mer och mer, värre och värre under årens lopp. Med onda hemorrojder som följd.

Hemorrojder

Under 10-15 år hade jag problem med dessa besvärligheter, fick ungefär vartannat år gå till kirurgen för ingrepp, antingen skära eller ”snara”. Inte kul, jag lovar och dessutom rätt smärtsamt. Ibland svällde någon bara lite grann och man kunde mota smärtan med salvor.

Det jag blev ordinerad var att jag skulle hålla min mage mer jämn och med bra konsistens på avföring och fick med mig granuler att dricka varje dag för att fixa detta. Var lika illa med både diarré och förstoppning.

Kistras

Värsta kistrasen kom med goda gräddiga gratänger, rårakor med fläsk, gräddsåser osv. Och jag skyllde självklart på att det var det feta som var problemet. Nej det var det inte – det var det feta ihop med potatis eller andra stärkelse/kolhydratfyllda rätter.

Hur många fester och middagar har man inte suttit på toaletten med otroligt illaluktande diarré och uppsvälld gasig mage under hela kvällen. Så fruktansvärt hemskt.

Nu äter jag massor med fett, protein och bara bra långsamma kolhydrater och kan därmed möta folk i toadörren utan att det stinker för jävligt efter mig. Om jag sköter mig, vill säga. Fuskar jag så återkommer de rumlande besvären rätt fort.

Det här är jobbigt att skriva om, (fått tagit sats länge) men jag har bestämt mig då jag förstår att jag faktiskt inte är själv. Och att det INTE är fettet som orsakar dessa besvär, utan de snabba kolhydraterna. Så ni som känner igen Er, bort med allt socker och mjöl och ni kommer må så mycket bättre, jag lovar!

Aldrig ren

Av hemorrojderna känner man sig heller aldrig ren, då det blev någon form av lite, lite läckage. Det är också borta sedan jag lade om kosten 2011. Vilket är en oerhörd vinst tillsammans med att jag inte behövt söka vården sedan dess.

Numera blir jag bara uppsvälld och pendlande konsistens på avföring om jag fuskar med vad jag stoppar i mig, men då vet jag varför. Gul lök är ju en fantastisk gaspåslagare, går bättre med salladslök och tack och lov kan jag äta vitlök utan besvär.

Värk i kroppen

Det sitter definitivt ihop med vad man äter och vad man tänker. Känner jag mig lite stressad så kommer värk ganska omgående på olika sätt och på olika oförklarliga ställen. Äter jag icke bra mat dessutom och dricker vin till så slår det till omgående. Jag blir riktigt stel i kroppen på morgonen, det går att leda upp rätt fort, men är indikation på hälsoläget.

Blir fortfarande lite stel i höfterna när jag suttit still en stund, men det är också bättre och går över så snart jag är igång.

När jag var som mest stressad så hade jag väldigt ont, ibland hela kroppen och andra gånger vandrande här och där. Det var som att musklerna var stressade, när jag gjorde någon aktivitet så kändes det som att de krympte. Det har blivit väldigt mycket mindre sånt under senaste två åren, kanske var det mejeripåverkan även på detta. Nu kan jag ut och gå en rask promenad utan att alla muskler känns krympta och behöver stretchas.

Urinvägsinfektioner

Sedan 20-årsåldern har jag så fort jag blivit kall känt av urinvägsinfektioner, men de första 15 åren trodde jag att det var äggledarinflammationer. Kall om fötter, suttit kall t ex i skidlift eller åkt pulka eller något vintrigt så har jag fått ont. Det är också borta, tänkte på det förra veckan i Romme, kände mig kall när jag satt i lift och gjorde mig beredd på värk men inget hände. Jag hade ju glömt de underbara ullmameluckerna.

Psyket

Jämnt blodsocker = jämnt humör!!! Det är så otroligt skönt att slippa vara arg, jag var det så himla länge, ofta och tärande. Jag har väl inte blivit en mes, men är nog lite mer nyanserad och avvaktande innan jag ryter om något. Men smygäter jag lite kolhydrater i flera dagar så går ilskan igång, den kommer smygande som en okontrollerad våg inuti kroppen och exploderar utan kontroll. Sambon eller andra nära och kära kan då råka illa ut, eller att jag bara bryter ihop och gråter och blir ursinnigt förbannad. Gärna på skitsaker!

Har ju alltid haft humör, men den här otäcka ”vågen” som bara störtar fram i kroppen är något som kom några år innan jag gick i väggen 2006. Då pendlade jag som värst i blodsocker av allt ”skit” jag åt. Pasta, bröd och färdigmat var basen. Vilket stressade kroppen hela tiden.

Har nu blivit så känslig att äter jag t ex en apelsin i flera dagar i rad så smyger sig humörsänkning på, jag känner mig ledsen, arg, trött och hungern kommer också. Det behövs alltså inte så mycket kolhydrater för att sänka mig och det är definitivt inte värt det. Jag kan äta något lite ibland och det klarar kroppen, men börjar jag smyga på mig för ofta så sänker jag mig.

Gnagande oro

Sedan två år kan jag säga att jag släppt iväg den där tärande oron, där hjärnan hela tiden fyller på med galna orostankar som det inte finns någon relevans för. Och när en oro släpptes så hittade jag på någon ny tanke att oroa mig för, som jag absolut inte kunde påverka. Det var sambo, barn, barnbarn, kompisar, jobb, föräldrar, kollegor ja vad tusan som helst som jag kunde hitta på att oroa mig för, så gjorde jag det. Det sliter, det sliter oerhört. Men nu känner jag att jag inte oroar mig alls på det sättet, tänker gör jag men på ett mer konstruktivt och icke oroande vis. Det är väldigt skönt det också, att kunna ta motgångar, förändringar eller andra besked utan att hjärnan går lös som en galning och oroar sig för sånt man ändå inte kan göra något åt.

Spända käkar

Av att oron lagt sig, själen lugnat sig och hela jag mår bättre så behöver jag heller inte bita ihop käkarna så till den milda grad att tänder spricker, värk i hela tandgarnityret eller att käkmusklerna krampar. Första gången jag bet ihop tänder och fick kramper var redan på 80-talet och det gjorde otroligt ont. Blev så spänd att jag knappt kunde öppna munnen för att äta. Fick loss det med kindmassage flera gånger per dag, sen blev en bettskena på nätterna, som jag snart bet sönder.

Stress har gjort att jag fått ersätta några spruckna tänder och andra har kunnat lagats. Så himla tokigt och dyrt.

Blödande tandkött blev ju definitivt mycket bättre av att sluta röka. Men tandstatus har också blivit bättre och därmed billigare av att jag äter bra, inga sötsaker som tär på dem längre. De massa lagningar jag har de har jag, men några nya hål, det ska jag inte ha. Var väldigt längesedan jag behövde laga ”vanligt” hål.

Utsidan

Började med LCHF våren 2011 och samtidigt bytte jag jobb. Efter några veckor på nya jobbet fick jag en gigantisk vagel i ögat. Den lugnade sig i några veckor för att sedan öka på igen tills den gick att klämma ut som en finne, mycket innehåll var det. Efter fick jag en knöl på underlocken, precis som att den kapslat in sig. Jaha tänkte jag, det får man väl leva med. Det kom lite vaglar då och då efter också, inte lika stora. Det var något jag aldrig någonsin haft bekymmer med tidigare i livet.

Jag gick samtidigt ned i vikt från 86 till ca 73-75, pendlade några kilon där. Var väl en kombo av att resa sig från kontorsstol till att jobba i industrin, vara stressad som tusan och lägga om kosten samtidigt som gjorde att jag tappade vikt.

Efter mejeriborttag

För 1,5 år sedan uppdagades att jag överätit mejeriprodukter. Var ju så otroligt lycklig att inom LCHF kunde jag äta de feta härliga mejerierna och vräkte i mig, fullständigt hämningslöst, vilket jag nu förstår inte är ok. Man kan äta mycket mejerier, men jag åt gigantiskt mycket yoghurt, grädde och ost – i stora lass, varje dag och gärna flera gånger per dag.

Magen började krångla igen, kändes konstig fast jag tyckte jag skötte mig. Skinnflagor i ansiktet börja komma, småsår på bröstet, nacke och axlar. Sen började klådan!!! Mest i huvud och överkroppen. Jag bytte schampo, tvål, lotion men inget hjälpte. Höll på att bli galen.

Det var när jag kom till en homeopat som det uppdagades att jag ätit mig till överkänslighet mot mjölkprotein. Tack och lov att jag gick till henne.

Tog därmed bort alla mejerier ur kosten och vips var alla besvär borta, klåda, flagor i ansiktet, småsåren och vagelkapseln vid ögat. Känns som att det var det ökade mejeriintaget som startade vageltillverkning i mitt liv.

Ytterligare vinster

Lederna mer smidiga efter mejeriborttag, kan böja knäna på ett sätt jag inte minns när jag kunde. Vikten står nu rätt stabilt på 69-70 kg, kan ibland känna att jag ser för tunn och skrynklig ut. Men jag äter fortfarande som en häst, ofta, gärna och mycket, kroppen har väl bestämt sig för att jag ska ligga där i vikt med denna kosthållning.

Pormaskar och finnar har också blivit mycket mindre sedan borttag mejerier. Andra vita pigmentfläckar som jag haft ganska mycket på armar, axlar och underben har blivit mycket mindre.

Förkylningar

Jag har väl haft mindre förkylningar, oftast utan att behöva vara hemma, en eller två gånger per år under mestadelen av mitt liv. Det fick jag lära mig under förra året att det är jättebra för det boostar immunförsvaret. Men förra året var det rekord, då åkte jag på en riktig influensa under vårvintern för första gången sedan 80-talet. Under och efter semestern två förkylningar ganska nära inpå varandra. Tror jag vet varför, men är ej klar med den analysen.

I år har jag bestämt att jag ska inte åka på influensa, bara att hoppas att det håller, att jag inte är för kaxig.

Sambons hälsovinster

Förr var han ordentligt förkyld med feber och sängliggande var och varannan månad. Numera är det bara 1-2 gånger per år. Det är hans största hälsovinst. Han är definitivt inte lika känslig för kolhydrater som jag. Han kan äta i stort sett vad som helst utan att kroppen skriker åt honom med magproblem eller humör.

Vi äter samma mat, jag lagar matlådor och ibland går han ut och äter med jobbet, men försöker att tänka sig för.

När vi träffades så fick han ju även mycket sockerstinn mat, färdiglagat och annat onyttigt och vi fick båda viktpåslag under de första åren när jag blev sjukskriven.

När vi lade om kosten gick han ner någonstans mellan 15-20 kilo. Han har kvar en del kroppshydda, men mår bra och känner sig nöjd med att slippa förkylningar och andra inflammationer i kroppen.

Sammanfattning hälsovinster av kostförändring:

• Hemorrojder väck, känna sig ren
• Bra mage, jämn avföring och slippa gaser
• Urinvägsinfektioner väck
• Vaglar, finnar och pormaskar bort
• Bra skinn, dock lite torr ibland
• Bättre status naglar
• Leder och muskler mår mycket bättre
• Tärande oro borta
• Humör mycket mer harmoniskt och jämnt
• Slippa ilskan
• Ej känna sig stressad
• Vara lugnare och gladare
• Sover lugnare, utan galna drömmer som jag skrev om här
• Vikt sköter sig självt
• Slippa hunger
• Äter gott och mycket

Det här är mina vinster, andra har andra typer av kroppar, gener och sjukdomshistorier som de botat med kostförändring. Jag vill inte utmana de genetiska arv jag har genom att fortsätta med ohälsosamma mat jag åt innan 2011, som sänker immunförsvaret och kan öppna upp för otrevlig ohälsa. Så vill inte jag ha det!

Söndagsmiddag

Igår stekte jag en älgstek i järngrytan, snodde snabbt ihop en lingonsylt enligt Under vårt taks recept (den hann ej kallna, men blev väldigt god till steken), gjorde två såser, en med sky från steken och grädde och en med sky och egna majonnäsen till mig. Var första gången jag gjorde sås på majonnäs, har läst många gånger att Birgitta Höglund har förespråkat det, men ej provat. Var hur gott som helst. Till det rostade jag grönsaker i ugnen och stekte kantareller. Birgitta delar med sig ett recept om dagen på Facebook och blogg hela året och det är så mycket gott!

Superenkelt mellanmål

Jag gillar smoothie med chiafrön som mellanmål på jobbets kortraster, på utflykter eller som frukost när jag är hemma. Slänger i ett ägg, en avokado, lite kokosmjölk, ibland lite vaniljpulver, lite färsk ingefära och 5-6 hallon i en mixerburk och kör med stavmixern. Blir ej vacker färg, men gott. Ner i en förvaringsburk och strör över 1,5-2 msk chiafrön som får svälla tills jag ska äta. Det klarar jag mig fint på i några timmar. Vill man kan man alltid slänga ner lite persilja, spenat eller andra härliga nyttigheter också. Bara att blanda och prova. Barnbarnen gillar smoothies, men de får mer frukt och bär i sina.

Tips att lyssna och läsa:

Har lyssnat på pod igen, intervjun som Anna Sparre på 4Health gjort med Ann Fernholm, så mycket klokskap vad socker och mjöl gör med oss, vad vi gör med oss själva av vad vi äter, varför borde forskningsvärlden skämmas och vad som händer med våra barn med den sockrade maten. Två mycket kloka kvinnor som jag vet att väldigt många borde lyssna på, för egna hälsans skull.

Ilska på nyheter

Blev riktigt ilsken igår när jag läste om att forskarna på Statens Lantbruksuniversitet menar att det ej är miljövänligt eller bättre att äta ekologiskt. Litar inte ett dugg på deras uttalanden, för om alla börjar äta mer och mer ekologiskt så kommer de inte att få några anslag till sina forskningar för att manipulera grödor att växa fortare, ge mer skörd och dra ur så mycket näring som det går. Det gör dem arbetslösa, det som de redan forskat fram ger oss allt sämre hälsa. När vetet numera är extra mycket glutenfyllt och många blir känsliga och skapar mycket lidande, så blir jag irriterad. Och sedan ha mage att komma att anklaga rena produkter för att vara mer miljöförstörande.

Sen idag kommer det här om socker på nyheterna, att vi blivit lurade av sockerindustrin. Det värsta är väl de myndigheter som blivit köpta av industrin och gått på allt lurendrejeri. Ska ta och lyssna på förmiddagens program Matens pris på P1, som tydligen handlar om sockerkonsumtionen. Ann Fernholm skriver om det idag på sin blogg med länk till programmet.

Hoppas verkligen att många stödjer Kostfonden så att vettig forskning kommer till. Som Ann Fernholm uttryckte det i intervjun med Anna, det vore mycket bättre om läkemedelsindustrin får betalt per BOTAD patient istället för hur många piller som säljs, så är det ju idag. Mer och mer piller till folket, med mer och mer lidande i form av biverkningar, verkar ju vara dagens medicin. Istället för att forska på vad som gör oss sjuka. Usch säger jag och hoppas innerligt att mitt ställningstagande håller i min framtid.

Nästa vecka: Saknader – vad som är jobbigast

Ha det gott så länge!

Kina

 

Fyllt livet med för mycket – igen!

Ni som följer mig märkte kanske att jag inte skrev något igår måndag, såsom jag sagt att jag ska göra.

I söndags fick jag lov att ta beslutet att jag kan inte späka mig att hinna skriva med den kvalité jag vill, utan det blir bara stress.

Vad har jag gjort, jo min vana trogen så älskar jag aktiviteter och gärna klämma in en massa roliga saker på kort tid om det dyker upp. Alltså fick jag till det så här denna helg, jag vet att det är galet men jag har haft en underbar helg som jag kommer att leva länge på.

Jag har jobbat eftermiddag i två veckor, alltså jobbar jag 12.18-18.00 på fredagen. Lovade sonen att vara barnvakt en stund före jobbet, vilket är helt underbart att vara med den goa ettåringen, det ger energi.

Dock fick jag planera ordentligt innan jag gav mig iväg, kläder för utgång efter jobb, extra mycket chiapudding att slänga i sig för att klara några timmar efter jobbet och det gick fint. Strax efter 11 gick jag till jobbet och åt en rejäl lunch i restaurangen, som alltid har mycket sallad och i stort sett alltid har en god majonnässås tillgänglig så jag får i mig fett att stå mig på.

När jag duschat klart vid skiftslut, ätit chiapudding så kom sambo och min faster och hämtade mig för att dra till Gusselby på en lokalrevy. Där slöt pappa upp. Fullständigt underbar föreställning, aktörerna är amatörer och ger järnet och just denna föreställning var det ett helt gäng utvecklingsstörda med och fyllde hela första raden. Så fantastiskt underbart, de stal repliker och fyllde på med extraskratt och det blev nog den bästa spontanaste föreställningen ever. Aktörerna på scenen tog det hela med en fantastisk glädje och vi i publiken skrattade hejdlöst.

Sambon tog med lite extra nötter och mandlar för att hålla mig ohungrig.

Var hemma igen ca 21.30, förberedde mat till övertidsjobb på lördagsmorgonen, räkmacka med egen majonnäs som jag fixade då. Sen skynda i säng för att hinna få tillräckligt med sömn. Inte helt enkelt att ställa om från kvällsskift till övertid med början 06.00 en lördag. Jobbet gick fint, bra 90-talsmusik i högtalarna man kunde småtralla med, slutade 12.00. Trött vid hemkomst, sov 1,5 timme.

1-åringen Vega med föräldrar kom en stund på eftermiddagen och fikade. Sen hade vi bokat med ett par att äta på Coco Thai, ryktet sa att de hade buffé där jag kan välja själv och de wokar och det var fantastiskt gott. Härlig mat och pratkväll med goa vänner. Vi började halv sju och var hemma ca 21.30.

Tog fram skidor med utrustning, tänkte igenom vad äta under söndagen då vi drog till Romme. Fort i säng igen, upp 05.30 och fixade matiga mackor, skinka, majjo och lök emellan, doppa i ägg och steka. Otroligt mättande och gott.

Kompisar från Örebro kom hit och vi samlade oss i en bil och for norrut, var på skidorna ca 09.15. Vi åkte, åkte och åkte. Härligt samkörda alla fyra och backarna är otroligt bra och varierande. Strax efter lunch kom även solen ett tag. Det var så otroligt roligt så att vi ”hann” bara fika en enda gång, men det är inget problem om man äter god fet mat så klarar man sig. Det var så roligt och vackert i backen så man blev näst intill religiös. Strax före tre åkte vi ned och avrundade med att äta resten av matsäcken innan hemfärd. Blev ej trött någonstans i kroppen, det kändes som jag hade kunnat åka i evigheter bara för att det var så fint och kul.

Under förra veckan hade jag en otrolig saknad efter mitt stora barnbarn, 6 år, som jag inte hinner träffa när jag jobbar kväll. Alltså hade jag frågat sonen i slutet på veckan om jag fick låna Viggo på söndagskvällen och att han var kvar till måndag. Jobbar kväll även denna vecka.

Så på hemfärden från Romme åkte vi in och hämtade honom. Kände mig oerhört pigg efter den underbara dagen i skidbacken. Hem och laga mat, hamburgare och sötpotatispommes medan gossen och sambo byggde mekano.

Hade en fundering att skriva veckans inlägg när Viggo somnat men kom fram till att jag behöver allt lägga mig i någorlunda tid för att inte vara för trött på morgonen. Då bestämde jag mig att, nej nu är det Viggo och mig själv det gäller, inlägget om hälsovinster får vänta.

Vi fick en go morgon, i lugn och ro tog vi oss till förskolan och han fick visa hur de byggt om där.

När jag kom hem var jag TRÖTT, då kommer det ifatt, lät mig sova och därmed klarade jag en sådan här aktiv helg.

Jag VET att jag inte ska göra så här, att fylla min tid även om det är roligt, även det tar på krafterna och jag har blivit bättre på det. Samtidigt som jag ej vill vara utan en sån här helg när allt är så härligt, många skratt, härligt umgänge, frisk luft och fint väder. Och jag är glad att jag gick och lade mig igår förmiddag istället för skriva för att jag ”måste”. Extra återhämtning är ett måste och det har jag blivit bättre på.

Tog en promenad till jobbet för att få extra frisk luft istället för cykeln. Och sträcka på de lite stela vaderna. Skönt gå hem på natten också, ibland.

Så hälsovinsterna återkommer jag med nästa vecka! För ett sånt här inlägg är enklare och går fortare att skriva, är ju ett klart flöde.

Ha det gott!

Kina

 

 

Resultat av julmat, nyårsfirande och andra frestelser

Inled mig icke i frestelse, jag kan gå själv! Ett ordspråk som jag gillar och visst finns frestelser av allehanda slag runt om oss som man ibland blir bra sugen på. Men jag väljer vilka jag ska gå på!

Att frestas med allehanda frestelser under helgerna är ju standard, men i fjol hade jag bestämt mig innan för vad jag skulle ”offra” mig på. Det gick lysande, visst blir det lite syndande här och där och resultatet väntar inte på sig. Men jag har inte dykt ner i någon godisskål, druckit massa must eller fallit i några andra av de vanliga fallgroparna.

Egentligen är julbord/smörgåsbord/bufféer bland det bästa jag vet. Då kan jag välja det jag kan äta och jag äter massor. Ett julbord med jobbarkompisar avverkades några veckor innan jul. Efter tre fulla tallrikar så mådde jag prima och skulle hämta kaffe och råkade se att jag missat revbensspjäll, så det blev en fjärde tallrik också, dock med mindre mängd på. Blir inte ”kräkmätt” när jag låter bli potatis och efterrätterna, utan är bara mätt och mår fint. Äter jag för mycket sill så kan jag få rapa den smaken resten av kvällen, men det är enda problemet.

Glögg – startar julfirandet

Första ”synden” blev dagen före julafton då traditionen bjuder att vi är hemma hos ena sonen och dricker deras hemgjorda glögg och tittar på ”Tomten är far till alla barnen”. Den glöggen är sagolikt god och vill jag nu ha något syndigt så ska det vara gott. Men på hemvägen var magen uppsvälld och mycket gasig.

Det gasigheten hade gått över till julafton tack och lov, som vi firade hos oss. Barnen med familjer var här och jag hade delegerat en del matlagning till dem. Vi hade både Jansson och must,  jag tog bara en tugga och en klunk, för att smaka. Rödbetssallad och sill är väl det som innehåller en del som jag ej bör äta, men det struntade jag i, då det var så himla gott. En son hade fixat en väldigt god rödbetssallad och jag hade beställt en burk sill från min mor, den är oslagbar.

Resten på bordet åt jag massor av, hade en grönkålssallad som jag tycker är alldeles underbart god istället för att fylla tallriken med potatis.

Till fika hade son med sambo fixat lite paleo- och LCHF-kakor som var riktigt goda, var nog en del dadlar och sånt sött, så lite syndigt blev det. Men sammantaget mådde jag förträffligt hela dagen och kvällen, även om det blev mycket intag av mat och som pricken över i så kom det en tomte också till barnbarnens glädje.

Resterna

Vi fick äran att lyxa med god mat i flera dagar, det blev ju rester som räckte länge. Hade altanen full och resten i kylskåp. Var rent lycklig i flera dagar när vi tog en tallrik och gick ut på altanen och fyllde på för att sedan toppfylla i kylskåpet. Och jag blev inte trött på det, vilket jag oftast brukar man bli efter ett tag, men inte 2015 års julbord. Smaskade och åt ända till sista lilla skinkskiva och var nästan lite ledsen när det var slut på det sista framåt söndagen.

Juldagen kom ett gäng på fika, då fixade jag en fruktsallad, köpte glass och åt en del av båda, höll igen men lite rummel i magen blev det allt.

Det blev en del socker, åt lite frukt nästan varje dag, och så är det ju en del socker i lagen till sill och andra inläggningar. Det blev några ”kistras”, humöret gick ner sig en del efter några dagar och klådan var lite värre. Men på det stora hela måste jag säga att jag klarade julen riktigt bra.

Nyår

Det blev hastigt bestämt på juldagen att vi drar till Skåne, till barnens härliga kusin och hennes sambo. Det har köpt nytt hus och vi var nyfikna, de skulle ej göra något speciellt då sambon hade jour.

De hade gjort en fantastisk gryta som var gjord för oss, när vi anlände kvällen före nyårsafton.

Nyårsafton började med en promenad i Ystad, där jag aldrig varit förr. Vi handlade inför kvällen.

Lunch blev en härlig hög med räkor, vi hade köpt en stor hink med skalade räkor som vi hade med. Lite hemgjord majonnäs, rödlök och avokado på sidan om räkhögen.

Nyårsmiddagen började med hummer som förrätt. Därefter vankades raclette, vi hade med apparaten och ställde den på bordet och jackade i kontakten. Sen skar och pytsade vi upp på fat och skålar runt racletten och började grilla och värma sin egen skål under grillen. Vi åt länge, ställde undan allt, tog en kortspelsrunda, sen fram med allt igen och fortsatte att äta. Så fantastiskt gott!

Man väljer vad man vill ha och jag tog lite ost, det krävs nästan till denna ”buffe”. Men gick även bra att köra min varma skål med en klick majjo i istället för ost – nån gång då och då.

Dagen efter på vägen norrut satt vi i bilen och syndade med de fantastiska pralinerna från Stripa.

Sammanfattning

Jag har aldrig i mitt liv varit så lugn inför och under en jul, när vi firat den hemma. Sinnet har stillat sig ordentligt av att inte stressa med pendlande blodsocker. Känns som jag äntligen läkt. Det går att överleva jul och nyår utan en massa bakslag, bara man bestämmer sig och inte låter någon annan påverka vad du ska äta. Jag har syndat lite, men inte gjort en massa julgodis eller köpt hem annat sött. Det lilla jag har syndat i form av inläggningar, mejerier i vissa rätter, frukt slår till i kroppen. Bryter jag direkt när jag känner att det barkar iväg så är det ingen fara. Tar några dagar att få ordning på magen, innan klådan släpper och humöret behöver återhämtas genom total avhållsamhet från snabba kolhydrater, kan också ta några dagar, liksom hungern som blir jobbig. Bara att återgå till ovanjordgrönsaker i vardagslivet, ihop med protein och fett, så blir jag återställd. Vikten behöver jag inte ens fundera på, fast jag ätit kopiösa mängder mat.

Alltså går det att må riktigt bra under riktiga matfrossarhelger om man bestämmer sig och bara syndar det man själv tillåter sig och bryter i tid. Jag har ”unnat” mig bra och god mat i stora mängder och därmed behöver jag inte ta flera månader på mig att återställa kroppen till må-bra-läge. Fick inte igång sockertrollet på det jag unnade mig, tack och lov. Det är mitt val och jag är glad för det!

Tips att läsa, lyssna och baka

Lyssnar på podcasts och läser en del information och jag blir bara mer och mer övertygad att kostförändringen kommer att hålla mig friskare framöver än att ”äta som vanligt”.

Lyssnade på en pod från 4Health för andra gången där Anna intervjuar läkaren Cecilia Fürst om Functional Medicine, kost, sjukdomar och den vanliga vården. Där tar man upp i stort sett allt som rör oss och hälsan, vad man kan göra istället för medicin. En ”vanlig” läkare som tänkt längre i sitt kall.

En annan störtskön pod var intervjun med LCHFingenjören – My Westerdahl, en ung tjej som var riktigt nära en operation för övervikt men har istället tappat halva sin vikt, 85 kilo. Så klok och kunnig. En stor insikt hon fått är sockerberoendet och det hon säger stämmer nog på väldigt många, även ej överviktiga. Vi är alla olika och alla blir inte överviktiga av att vara sockerberoende, jag själv är en sådan. My har ett sätt att förklara som gjorde mig förstående för beroende. Ta Er tid.

4Health har massor av nyttig information för väldigt många i både bloggen och podcasts, spännande inspirerande intervjuer inom väldigt många olika områden. Läs rubrikerna och finn vad du är intresserad av, jag lovar att det finns intressanta rubriker för alla.

I lördags tillverkade jag en Formfranska från Birgitta Höglund, fantastisk att styckfrysa och sedan rosta, steka i smör, varm macka eller bara äta. Jag har sedan i lördags ätit ett par räkmackor på detta bröd, toppen ihop med örtmajonnäs och kokt ägg.

Ett annat tips från en kollega var Vitkålssallad med varm dressing, blev ett lass sånt också. Är dock snart slut.

Nästa vecka: Hälsovinsterna för oss

Ha det gott och jag hoppas att temperatur håller sig för uteliv och kanske lite slalomträning kommande helg inför Österrike v. 8. Inte kul åka skidor i -12 och kallare. Idag är det ju toppen.

Kina

 

 

 

 

 

 

Dag-, natt-, mar- och odrömmar

Nu ska jag börja skriva igen efter några veckor otroligt härlig, härlig och njutbar jul och nyårsledigt. Är glad att jag tog beslut att ej skriva, att vara helt ledig både från jobb de extradagar vi fick och blogg har gjort att jag vilat ordentligt.

Men jag vill nu SKRIKA rakt ut när jag ser och hör all ohälsa runt omkring mig, men jag vet att det hjälper föga, varje person måste komma till sin egen insikt att förändra livsstil för att återfå hälsa. Vilket i mitt sätt att se och av vad jag läst aldrig är för sent.

Det enda jag kan bidra med i detta är att fler och fler läser min blogg (dela gärna), att jag kan länka till andra som gjort hälsoresor som liknar den just läsaren känner igen. Och tips om vad äta, var finna recept, var finna info om just ditt hälsotillstånd och vad man kan göra på naturlig väg istället för mediciner. Att inte fortsätta det vanliga sättet och vänta in när ohälsan kommer och springa till doktorn och få piller.

Idag handlar blogginlägget om drömmar av olika slag, medium och trerätters middag för tio (varmrätt räckte till fem personer till dagen efter…)

Nattdrömmar

Jag kan idag se att jag varit otroligt stressad i perioder och under lång tid bakåt. Har alltid skrattat åt mig själv åt de galna, hysteriska och jagande drömmar jag ”alltid” haft. Hävdat med bestämdhet att skulle världen se ut så som jag drömmer så skulle inte många överleva. Kreativiteten i min hjärna på galenskap har varit hejdlös. Nu inser jag att det har handlat om stress. Inte hälsosamt att vakna stressad, jagad, arg, ledsen och alla negativa känslor som går att uppbringa – varje morgon. Ibland kommer jag ihåg vad jag drömt och andra gånger så vaknar jag bara med den negativa känslan och vet att det varit galet men kommer ej ihåg vad.

Nu när hela jag är lugnare så vaknar jag oftast av att jag är lugn, jag bara vaknar helt enkelt. Bara lite ilsken att man ska behöva vakna och gå ur sängen, när man helst vill ligga kvar.

Drömmer jag något som jag kommer ihåg såna lugna nätter så är det bara harmoni och mysigt i drömmen.

Börjar jag vara lite galen nån natt så kan jag förstå varför, då pågår något runt mig, som jag behöver ta hand om och rensa skallen. Då är yogan toppen.

Mardrömmar

De stressiga drömmar jag nämnt ovan kan väl gå in under mardrömmar men jag har ytterligare två hemska jäklar som följt mig i många herrans år, ormar och höjder.

Ormarna har varit med mig sedan barnsben, höjder vet jag inte när de kom in. Båda har gett mig ordentlig fobi för ormar och höjder, men har ändå fascinerat mig på något vis. Sedan många år kommer dessa drömmar icke tillbaka, då jag sakta men säkert har närmat mig båda fobierna och jag har självklart respekt för både orm och höjder, men blir inte fullständigt paralyserad. Det är otroligt skönt!

Snoken som bor bakom bryggan framför vår båt är en kär granne. Och vilka härliga vyer jag sett av att jag vågat mig högre och högre, toppen Eiffeltornet är väl högst. Kan utan besvär vara uppe på segelbåten när den står på land.

Är glad att vara av med den hemska skräcken jag hade och menar vill man så kan man mota fobier och det finns även bra hjälp att få.

Odrömmar

Jag har alltid drömt mig framåt, oftast bokat något en tag fram i tid för att ha nåt att längta till. Så är det nu också. Men jag upptäckte till min fasa för några år sen att jag haft en lång period av ”odrömmar” – jag såg ej framåt, var bara ledsen, trött och arg i nuet och väldigt håglös. Det var en skrämmande upptäckt som jag definitivt inte ville stanna i. Hade antagligen gått så väldigt länge i detta vakuum, när jag kom på mig själv så kunde jag inte göra något utan blev bara mer ledsen. Det här tillståndet är inte jag! Tack och lov har kropp och själ därefter läkt så att man orkar dagdrömma igen – för det är ju så härligt att ha något att se fram emot!

Dagdrömmar

Sparade det roligaste till sist i drömvärlden – att drömma sig bort mot något man vill göra i vaket tillstånd. Både stort och smått!

Jag drömmer mest om att jag har så himla mycket roligt som jag vill göra så jag har inte tid att må dåligt mer eller dra på mig onödig ohälsa. Målet är ju många år och äventyr ihop med barn, barnbarn, sambo, övrig familj, släkt och vänner. LEVA HELA LIVET! Jag har bestämt att MATEN är min medicin både i den läkningsprocess jag haft och i framtiden! Jag ska lura de medfödda gener jag har, jag vill inte ligga däckad i långa förkylningar många gånger per år eller nåt annat krafs.

En dröm är, vad kan jag göra för att hjälpa människor att må bättre. Ett litet steg är denna blogg som jag hoppas kan inspirera någon att göra lite livsstilsförändring för bättre mående. ALLA kan med lite påläsning eller ta hjälp för att komma igång må mycket bättre. Bara för att man är 50+ behöver man inte må dåligt och äta mediciner, återigen vill jag hänvisa till Mats Lindgrens sagolika återhämtning från en mängd ohälsa, bl a diabetes och reumatism, som numer är 60+ och i bättre form än på väldigt länge.

Resa, jag älskar att resa. Då talar vi ej om charter utan jag vill ha äventyr. Den största drömmen är Afrika, den har antagligen funnits i mitt bakhuvud sedan urminnes tider (berättar mer längre ner). Jag SKA till Sydafrika på ett eller annat sätt. Sambon är ej lika begeistrad därmed har jag fått bearbeta mig själv att det är ok för mig att göra den resan utan honom. Drömmen är starkare och han har inget emot att jag åker.

Börjat drömma om en resa med far och syster. Sen finns det en riktigt stor dröm till, volontär på en lejonpark. Nån dag ska även det ske! Men innan dess ska andra drömmar falla på plats, både stora och små.

Medium

Jag har aldrig trott på något, jag har önskat, framför allt när mormor gick bort när jag var 18. När jag träffade min sambo började han prata om närvaron av sin mor, som han saknade väldigt. Jag började bli lite nyfiken.

Vi har sedan dess varit på olika seanser, mest i grupp, och det har varit fascinerande och nu tror även kontrollfreaket jag på detta.

I lördags hade vi ett medium här, Jill, som hade sittning med 9 personer, för några var det första gången och andra varit hos medium förut. Spännande är det och boostande då Jill är en sån positiv och härlig människa. Hon talade bland mycket annat om mina tidigare liv, ett av dem var på savannen i Afrika, kanske förklarar att jag har sån väldig längtan dit.

Jag fixade maten med stor glädje denna dag under tiden övriga var hos Jill. Till lunchen var vi bara tre, då blev det ”Ursulas avokadosoppa med kräftor”, fast denna dag blev det räkor (se recept nedan). På eftermiddagen var det fika med mackor, Birgitta Höglunds fröknäcke, LCHF-arkivets Zucchinibaguetter, jag gjorde dubbel sats och smetade ut på hela plåten och skar i fyrkanter, smör, ost, skinka, tonfiskröra med majonnäs. I majonnäsen kan man välja att ha citronsaft eller nån vinäger, tänk bara på att ha alla ingredienser i samma temperatur, jag kör kylskåp.

När alla var klara hos Jill blev det en trerätters, Jill och jag tål ej mjölkprotein, därav blev det gluten, mjölk och sockerfritt.

 

Bloggen Under vårt tak:s underbara Räkröra!

Förrätt: Krämig räkröra, från Under vårt tak, på ett salladsblad

Varmrätt: Lax hel i ugn
Blomkålsris
Grönsallad på masserad grönkål, tomat, gurka, paprika, skvätt olivolja och havssalt
Skål med kalamataoliver
Örtmajonnäs. Gjorde en dubbel sats med enkel majonnäs, vräkte på med persilja, dill och gräslök och blandade ihop. Den tog slut!!!
Fanns bröd av båda sorter kvar

Efterrätt: Chocolate Pot de Creme, från 56.kilo.se

De som ville tog vitt torrt vin till, några tog öl och andra drack vatten.

Och kan ni tänka Er, alla åt av allt och överlevde att det ej var socker någonstans. Jag gör inget med alternativsötning heller, ett val jag gjort.

Ursulas avokadosoppa med kräftstjärtar

4 port (tre säger jag)

2 avokador
4 dl kall hönsbuljong (tärning + vatten, jag tog grönsaksbuljong)
1 vitlöksklyfta
2-3 msk fräskpressad citronjuice
salt
vitpeppar

Marinad
1/2 dl olivolja
1 vitlöksklyfta
2 msk finhackad dill
2 msk finhackad basilika
ca 150 g skalade kräftstjärtar eller räkor

Gör så här:
1 Skala och kärna ur avokadorna, mixa dem med resten av ingredienserna till soppan, salta och peppra, ställ svalt.
2 Blanda marinaden. Låt kräftstjärtarna ligga i marinaden en timme före servering.
3 Servera soppan toppad med maerinerade kräftstjärtar och droppa lite av marinaden runt om

Nu ska jag göra mig redo för jobb!

Nästa vecka: Resultat av julmat, nyårsfirande och andra frestelser

Ha det toppen!

Kina

 

 

 

När jag tvingades att välja lämna

Förra veckan skrev jag några visdomsord jag fått till mig om att välja. Julen 2010 tvingades jag att välja, jag valde nummer 3. LÄMNA.

Vad lämnade jag? Ett fast roligt jobb sedan 13 år och underbara kollegor, chefer och många av dem mycket kära vänner. Det var sorg på hög nivå men jag hade att välja på att gå i väggen en gång till och fortsätta att gå in och ut ur sjukskrivningar eller slänga mig ut i det okända genom att säga upp mig.

Jag hade under de fyra åren från utmattningsdepressionen 2006 sakta, sakta jobbat mig tillbaka med otroligt stöd av omgivningen. I början vågade jag inte ens skriva in möten i kalendern för det kändes stressigt att ha en tid att passa. När jag återvände efter heltidssjukskrivning hade kollegorna rensat hela min mail och kalender, fanns inget kvar som kunde trigga igång den gamla stressen.

Klok doktor

Jag var då rädd att ramla tillbaka till ursprungsläget men kom i väldigt sakta mak in i lite projekt som inte var tidskritiska. Satt emellan varven hos min kära doktor som började ställa krav på mig, vilket medförde rädsla och gråt, men han pushade och lade ribban högre och högre, han visste att jag skulle klara det. Jag gjorde det inte. Otrolig fingertoppskänsla har den karln.

Hade jag själv fått bestämma hade jag valt den fega vägen och inte kommit vidare utan låtit min rädsla tagit över.

Framåt 2008-2009 ökade jag på jobbnivå och projekt och kände mig väldigt tillfreds och glad att jag vågade lita på mig själv att jag åter kunde engagera mig och inte känna mig för stressad och rädd. Och jag hade hela tiden stöd runt mig av alla, chefer, kollegor, projektmedarbetare, styrgrupper ja alla fanns där och tillförde positiv inspiration och tillit.

Men under 2010 kände jag att även om jag kände mig inspirerad och glädjefylld av projekten jag hade så började jag bli dränerad på energi igen. Sakta men säkert kände jag mig mer trött, håglös och hjärnan började gå i spinn med dumheter och oro dygnet runt. Var återigen i läget att bara orka jobba, äta och sova! Det är inte jag, jag vill inte ha ett sånt liv.

Kan själv

Kan inte skylla på någon annan än mig själv, INGEN lade på mig denna stress i skallen, utan det skötte jag alldeles utmärkt själv! Precis som 2006.

Sade jag något till någon enda person – nej, som vanligt vid mina stora livsbeslut så ältar jag dem i mitt eget huvud tills det är färdigbearbetat sen meddelar jag världen. Och då kan ingen ändra på mitt beslut!

Tankens kraft

Under julledigheten 2010 så gick min hjärna på riktigt högvarv, vad skulle jag göra? Kände att det var ett stort tjänstefel mot mig själv och min nära omgivning om jag dök ner i utmattningsdepression igen. Jag orkade bara inte en gång till, ville verkligen inte. Och antagligen hade jag blivit singel i ett sånt scenario, för sambon hade det ytterst tufft under åren som varit innan. Barnen och resten av familj, släkt och vänner hade nog dragit sig längre och längre bort, det hade jag gjort.

Jag insåg att vara projektledare, ha fylld kalender, folk som pockade på mitt engagemang som jag tyckte var roligt, tog alldeles för mycket energi. Jag var stress-skadad, tröskeln hade blivit alldeles för låg och jag behövde verkligen göra något drastiskt.

Samma tankar hade jag 2005-2006 men hade då inte orken att ta mig ur, det hade gått för långt! Visste inte vad jag ville göra istället och när det svaret ej fanns så gick det bara fortsatt utför.

Julen 2010 började jag tänka i banorna att jag verkligen behövde ett jobb där jag jobbade med ”döda” grejer, industrijobb utan telefon, mail eller kalender. Bara stämpla in, göra sitt jobb och stämpla ut och gå hem! Det blev en tanke och till slut ett beslut!

Gick igenom en massa olika yrken i huvudet som jag kanske skulle kunna söka, t ex i affär, jobba med folk i någon form, men kom fram till att jag hade inte ork att bemöta folk på ett vettigt sätt, var för trött och arg. Var helt övertygad om att jag skulle börja skälla på kunder om jag hade börjat i någon affär. Eller gråta vid minsta motgång.

Uppsägning

Jag sade upp mig! 7 januari 2011. Visste att det var ingen idé att ens försöka att ringa industrivärlden och säga att ”Hej, jag är en gammal kärring som vill börja jobba hos Er om tre månader”. Det fungerar inte så, alltså fick jag lov att säga upp mig och försöka överleva de tre uppsägningsmånaderna och sen se om jag kunde lirka in mig dit jag ville.

Det var inte första gången jag kastat mig ut i ”tomma intet” vad gäller jobb och inte ha allt klart, men det har alltid löst sig på ett eller annat sätt. Lite läskigare denna gång då jag var fyllda 52, är man 50+ är det svårare att byta jobb har jag hört och läst överallt… Men jag vet många som bytt jobb än senare i livet, även bortåt 60, fast kanske inte bytt inriktning så radikalt som jag gjorde.

Jag lyckades att dela isär ”mina” projekt på nya medarbetare utan att gå i däck. Var en balansgång, men alla ställde upp på ett fantastiskt sätt – igen!

Efter ett par månader under uppsägningstiden var jag klar och hade gjort upp med närmaste chefen att jag fick gå lite tidigare om jag fann jobb där jag fick möjlighet att inställa mig fort.

Började ringa och tjata den vanliga vägen till personal på lokala industrin Meritor, sen till en av cheferna jag känner sedan tidigare, hade inte tid vänta. Han styrde nog lite där och jag fick sen tala med en annan av cheferna, som jag fick träffa en måndag och på en vecka var jag på plats. Söndag 27 mars 2011 började jag på nattskift lära mig bygga bakaxlar – det var ej lätt, stressad, prestationsångest att kunna allt på en gång och så nattskift på det. Kroppen och hjärnan skrek!

Någonstans känns det som att tänker man tillräckligt mycket på hur man vill ha det så blir det så, i det här fallet blev det i alla fall som jag i flera månader tänkte. Bort från det gamla och våga sig på något helt nytt!

Stämpla in och sen ut!

Känslan den sommaren när semester kom var underbar, göra klart den uppgift man var vid just då, stämpla ut och gå hem! Ut med båten och ha semester, det var underbart.

På gamla jobbet var man igång länge med att planera att ha allt fixat så det skulle vara lätt och förberett för den av oss som skulle jobba, då vi fick dela på oss under semester för att kunna ge support till användare. Vid återkomst var det full inkorg på mailen och man fick ägna många dagar åt att sortera vad som var mest angeläget och brått.

Men på nya jobbet stämplade jag ut och sen in när semestern var slut – så fantastiskt, underbart och välbehövligt. Har inte haft sånt jobb under någon längre tid sedan 1986, bara korta perioder.

Stressen, prestationen och irritation på skitsaker behöll jag och vårdade även på detta nya jobb under flera år, i vågor. Tack nuvarande kollegor att ni stått ut!

Nytt lugn!

Men nu känns det som att min hjärna läkt och lugnat sig. Tröskel är fortfarande lägre och man får vara vaksam. Jag går väl inte omkring ”tanklös” men jag har inte tankar dygnet runt av oro, ilska eller annat negativt utan mer med tillförsikt, drömmar och har ett helt nytt lugn inuti som varit borta väldigt, väldigt länge. Vet inte om jag ens har haft detta lugn någonsin. Sen har jag kanske inte blivit helt mesig, ibland vresar jag till mig och säger ifrån. Jag tar inte vad som helst, men väljer nog mina strider på ett helt annat sätt. Orättvisor blir jag t ex ytterst irriterad på. Om jag bara låter bli socker och sover så behåller jag mitt lugn.

Modig

Efter att beslutet togs om att lämna gamla jobbet så har man fått många lovord om mitt mod att göra det. Och det känner jag också, jag var modig fast jag var livrädd! Men jag var än räddare för att bli sjukskriven ännu en gång.

1999 vågade jag ej, men 2013 hade jag tränat bort delar av min höjdrädsla  och klarade att ta mig ända upp till toppen av Eiffeltornet. Mäktigt!

En kär vän från Danmark gav mig ett ordspråk i början av 90-talet, som Sören Kierkegaard har skrivit, som jag har utnyttjat flertalet gånger i livet. Jag önskar att de som känner sig frustrerade och vill ha förändring i livet tar till sig detta, risken är annars att man blir arg och bitter om hur livet blev.

”Att våga är att förlora fotfästet för en stund,
att inte våga är att förlora sig själv.”

Att slänga sig ut i tomma intet och inte riktigt veta vad som ska hända gör att man blir kreativ och öppnar sina sinnen för nya spännande möjligheter och kan fånga dem när de dyker upp. Det är i alla fall min erfarenhet. Som sagt jag har gjort det flera gånger när det gäller jobb och det har alltid löst sig. 2006 lyckades jag inte, utmattning hade gått för långt men januari 2011 gjorde jag slag i saken innan det var för sent – tack och lov.

Idol

Jag, hela Lindesberg och det verkar som stora delar av Sverige har vår Martin Almgren som en idol. Men jag skaffade mig en ytterligare idol i lördags kväll, hon heter Elin Källström, enhetschef på ett äldreboende i Märsta. När jag ej klarar att bo på ålderns höst så kräver jag en chef som Elin där jag ska vara.

Får man sen med maten, att plocka bort allt onödigt sött och andra snabba kolhydrater så tror jag vi får en helt underbar ålderdom, mer rörlighet, mindre mediciner och tusan så roligt! Det min idol har infört är bland annat pubkväll, speeddating, snöbollskrig inomhus, maraton etc. Snälla känner ni någon modig och klok enhetschef tipsa om denna länk så kanske det kan sprida sig utanför Märsta.

Länk-tips

Denna vecka har jag läst en del och lyssnat på några podcast med Anna Sparre, bland annat om Vinterdepression, ljusterapi, sömn och tryptofan – intervju och Huvudvärkstabletter – en giftig berättelse.

Andra rubriker jag sett på Facebook under veckan: Coca-Colas forskningschef avgår efter skandal, mycket mygel har vi bland forskning som är betald av de som stundtals ställer till det för oss. Hos Kostdoktorn har mycket spännande kommit upp bland annat om Doctor in the House.

Nästa vecka: Alternativbehandlingar och -medicin genom åren

Var rädda om Er och kom ihåg att ibland behöver man våga…. även om det är läskigt!

Kina