”Sug” efter biljetter

Nu är det äntligen stora avresedagen! Ska inom några timmar vara färdigpackad och bli upphämtad.

Föreläsningen 20 april

Känner mig tillfreds att tagit beslutet att börja sälja biljetter vecka 9 till föreläsningen med Ann Fernholm, känner ett otroligt sug från många människor att få delta på föreläsningen. Har många personer runt mig som är mycket engagerade och vill hjälpa till att sprida informationen. Det värmer oerhört!

Birgitta Höglund har skrivit om sin närvaro på sin blogg häromdagen.

Alltså släpper jag biljettförsäljningen vecka 9 och finns då hemma för frågor.

Resan på bloggen

Jag kommer att försöka skriva lite om vår resa här på bloggen när jag har uppkoppling och tid. Förhoppningsvis får jag till någorlunda bra bilder som kan läggas ut för beskådning, bland djur och natur. Och kanske någon bra matbit!

Ha det gott så länge!

Kina

 

Annonser

Stresshantering och test av benstomme

Jag skrev i förrförra inlägget att jag kände av stress i våras och lade då ner bland annat mitt skrivande och då undrar ni säkert hur korkad jag är att dra igång det här med föreläsningarna till våren.

Ja knäpp har jag alltid varit. I våras var det flera olika faktorer som fick igång min hjärna på ohälsosamt sätt. Bland annat att jag bestämt att jag skulle skriva varje vecka, där lade  på mig korkade krav. Det sammanlagda värdet av att hjärnan var igång på högtryck på allt möjligt gjorde att jag fick stanna upp och tänka till.

fullmane-kalmarsundSommarsemestern gjorde susen, seglats från Hjälmaren till Bornholm och Ystad, där vi var mestadels själva. Fantastiskt väder och nya båten skötte sig perfekt. Fick se många öar, städer och byar jag aldrig varit vid förut.

På väg söderut bestämde vi oss för att ”dygna”, jag gick och lade mig på kvällen och vaknade halv 12 på natten och Blå Jungfrun låg framför oss. Chrille kröp ner i kojen och jag var ensam med mörker, sagolik fullmåne, Blå Jungfrun, Öland, fastlandet och båtens motortuffande. Då kände jag mig riktigt tillfreds med livet. Var bara en stor tanker som tyckte att det var dags att byta kurs framför mig som stökade en stund.

Vid halv fyra kom Chrille upp och vi gjorde frukost och kollade soluppgång innan jag sov ett tag. Båten var igång från 06.00 till 18.00 ett och ett halvt dygn senare med bara oss två, gick förvånansvärt bra. Återhämtade oss väldigt fort.

Senare när vi gick över Hanöbukten var ytterligare en dag när havet och väder var så där underbart optimalt för segling. Det var nära att vi drog förbi Karlskrona för att det var så härlig segling, vid elva på kvällen. Men vi var lite kloka och svängde in och fick uppleva en härlig stad.

Det är sådana stunder man får ta fram på näthinnan när man behöver lugna sig lite.

Vi behövde nog denna ensamma långresa detta år, var ju alldeles för långt för familjen och vänner att ta sig ner för ett par dagars segling. Blev bra med återhämtning och reflektioner över vad som varit och det började gry idéer inför framtiden.

flodhastarDrömsemester

Redan innan årets sommarsemester så bestämdes att far, syster, jag och några till ska åka till Sydafrika i januari och nu är det inte långt kvar. Drömresan är bara fem veckor bort. Jag kommer att skriva mer om det framöver och antagligen därnerifrån också.

Projekt

Jag beslöt också att ordna de föreläsningar som nu är bokade till 20 april 2017, har funnits i mitt bakhuvud ett par år. Självklart får jag lov att tänka mig för och balansera min insats, men så roligt jag har. Projektarbete gillar jag och nu får jag bestämma helt själv storlek, tid och egen insats. Boka möten med underbara människor, jag har ”roliga timmen” några gånger i veckan just nu.

En sak i taget

Jag har mer i mitt bakhuvud som jag vill göra, men ska försöka vara riktigt duktig och lära mig att göra en sak i taget.

Ja, ja – en sak i taget just nu är väl inte riktigt aktuellt, planera och ordna inför föreläsningarna, fixa inför drömresan och så kommer det en jul också. Men jag känner mig så lugn det bara går inför detta än så länge.

Inget fusk

Det jag inte kan börja fuska med om det här ska hålla är – MAT, SÖMN och RÖRELSE. Nu tränar jag inte som en tok, men yoga, rida och numera också bugg varje vecka håller mig i någorlunda form. Cykla till jobbet, gå någon vända per vecka gör sitt till också. Frisk luft!

För någon månad sedan fick jag med mig ett meditationsmantra på yogan som jag utnyttjat en hel del när hjärnan planerar för mycket: ”Lugn i mitt hjärta, ro i min själ, frid i mitt sinne”. Rabblar jag det en stund så lugnar sig både kropp och själ.

Andningsminuten som Anna Hallen förespråkar är en annan lugnande aktivitet att ta till.

För visst går min hjärna lös, mest med positiva planeringstankar, när jag har så mycket roligt framför mig. Men även det tar kraft, har jag äntligen lärt mig. Alltså är det viktigt att jag slår av hjärnan några minuter då och då.

Benskörhet och spänst i senor

Har även testat lite senor och benstomme under hösten. Första testet var att jag i september fick för mig att jogga på en stenig stig på Vinön. Trampade ordentligt snett, men var ju varm och tänkte det löser sig. Gjorde riktigt ont, men bet ihop och fortsatte. Kände av det hela ett par gånger till när jag trampade bara ytterst lite snett på någon liten sten, innan jag nått fram dit jag tänkt mig. Var lite svullen och öm under kvällen, dagen därpå fick jag tänka på hur jag rörde foten. Sen var jag bra igen och har jag inte haft några problem av det, känns som senorna håller sig i någorlunda form. Det var de ej när jag var mellan 18-30 år, då var det sladdrigt i fotlederna.

För tre veckor sedan hände en olycka på jobbet och jag åkte på arslet ordentlig. Bra fart och landade på betonggolvet med hela vänster skinka. Pinsamt? – svar JA. Svanskotan fick sig en kyss som har varit hållbar ett tag. Första veckan ont i stort sett varje steg när jag var ute och gick, dock ej på jobbet mer än första dagen. Rida var det ej tal om och på yogan fick jag anpassa övningarna.

Efter två veckor (förra onsdagen) gick det bra att rida i skritt och trav, galoppen var ej skönt. Men idag kunde jag åka pulka med barnbarnet från ett tak med några decimeters gupp mellan taket och backen, utan att det gjorde ont.

Alltså varför skriver jag om hur klantig jag är, jo inget ont som ej har något gott med sig, jag känner att jag fick bekräftat att min benstomme håller. För skulle jag vara benskör och få den smällen så tror jag inte det gått så bra.

Föreläsningarna

Jag har lagt in information om både Ann och Birgitta och om Anns föreläsning i högerspalten här på bloggen och där kommer även mer information senare om bland annat biljettförsäljningen när den startar under vecka 9, 2017. Vill ej påbörja den innan semestern utan vill vara hemma och kunna svara på eventuella frågor när biljetterna släpps.

Jag hoppas att ni alla som läser har 20 april bokade i Era kalendrar och den bästa julklappen jag kan få av Er är att ni delar informationen på Facebook eller genom mail till Era nära och kära. Det kommer att läggas upp en folder inom kort som går att skriva ut och ge till sig själv och andra runt Er.

Ha det gott och njut lite lugn och frid under julen!

Kina

 

 

 

Hälsovinster för oss

Idag ska jag försöka sammanfatta de hälsovinster jag känner och även sambons efter fem år med LCHF och för min del mer åt Paleo sedan 1,5 år eftersom jag fick lov att sluta med mejerier då jag ej tål mjölkprotein längre.

Insidan

Det första som jag kommer ihåg ändrades väldigt mycket var den lugnare magen, helt otrolig skillnad. Från diarré till stenhård avföring pendlade jag mer och mer, värre och värre under årens lopp. Med onda hemorrojder som följd.

Hemorrojder

Under 10-15 år hade jag problem med dessa besvärligheter, fick ungefär vartannat år gå till kirurgen för ingrepp, antingen skära eller ”snara”. Inte kul, jag lovar och dessutom rätt smärtsamt. Ibland svällde någon bara lite grann och man kunde mota smärtan med salvor.

Det jag blev ordinerad var att jag skulle hålla min mage mer jämn och med bra konsistens på avföring och fick med mig granuler att dricka varje dag för att fixa detta. Var lika illa med både diarré och förstoppning.

Kistras

Värsta kistrasen kom med goda gräddiga gratänger, rårakor med fläsk, gräddsåser osv. Och jag skyllde självklart på att det var det feta som var problemet. Nej det var det inte – det var det feta ihop med potatis eller andra stärkelse/kolhydratfyllda rätter.

Hur många fester och middagar har man inte suttit på toaletten med otroligt illaluktande diarré och uppsvälld gasig mage under hela kvällen. Så fruktansvärt hemskt.

Nu äter jag massor med fett, protein och bara bra långsamma kolhydrater och kan därmed möta folk i toadörren utan att det stinker för jävligt efter mig. Om jag sköter mig, vill säga. Fuskar jag så återkommer de rumlande besvären rätt fort.

Det här är jobbigt att skriva om, (fått tagit sats länge) men jag har bestämt mig då jag förstår att jag faktiskt inte är själv. Och att det INTE är fettet som orsakar dessa besvär, utan de snabba kolhydraterna. Så ni som känner igen Er, bort med allt socker och mjöl och ni kommer må så mycket bättre, jag lovar!

Aldrig ren

Av hemorrojderna känner man sig heller aldrig ren, då det blev någon form av lite, lite läckage. Det är också borta sedan jag lade om kosten 2011. Vilket är en oerhörd vinst tillsammans med att jag inte behövt söka vården sedan dess.

Numera blir jag bara uppsvälld och pendlande konsistens på avföring om jag fuskar med vad jag stoppar i mig, men då vet jag varför. Gul lök är ju en fantastisk gaspåslagare, går bättre med salladslök och tack och lov kan jag äta vitlök utan besvär.

Värk i kroppen

Det sitter definitivt ihop med vad man äter och vad man tänker. Känner jag mig lite stressad så kommer värk ganska omgående på olika sätt och på olika oförklarliga ställen. Äter jag icke bra mat dessutom och dricker vin till så slår det till omgående. Jag blir riktigt stel i kroppen på morgonen, det går att leda upp rätt fort, men är indikation på hälsoläget.

Blir fortfarande lite stel i höfterna när jag suttit still en stund, men det är också bättre och går över så snart jag är igång.

När jag var som mest stressad så hade jag väldigt ont, ibland hela kroppen och andra gånger vandrande här och där. Det var som att musklerna var stressade, när jag gjorde någon aktivitet så kändes det som att de krympte. Det har blivit väldigt mycket mindre sånt under senaste två åren, kanske var det mejeripåverkan även på detta. Nu kan jag ut och gå en rask promenad utan att alla muskler känns krympta och behöver stretchas.

Urinvägsinfektioner

Sedan 20-årsåldern har jag så fort jag blivit kall känt av urinvägsinfektioner, men de första 15 åren trodde jag att det var äggledarinflammationer. Kall om fötter, suttit kall t ex i skidlift eller åkt pulka eller något vintrigt så har jag fått ont. Det är också borta, tänkte på det förra veckan i Romme, kände mig kall när jag satt i lift och gjorde mig beredd på värk men inget hände. Jag hade ju glömt de underbara ullmameluckerna.

Psyket

Jämnt blodsocker = jämnt humör!!! Det är så otroligt skönt att slippa vara arg, jag var det så himla länge, ofta och tärande. Jag har väl inte blivit en mes, men är nog lite mer nyanserad och avvaktande innan jag ryter om något. Men smygäter jag lite kolhydrater i flera dagar så går ilskan igång, den kommer smygande som en okontrollerad våg inuti kroppen och exploderar utan kontroll. Sambon eller andra nära och kära kan då råka illa ut, eller att jag bara bryter ihop och gråter och blir ursinnigt förbannad. Gärna på skitsaker!

Har ju alltid haft humör, men den här otäcka ”vågen” som bara störtar fram i kroppen är något som kom några år innan jag gick i väggen 2006. Då pendlade jag som värst i blodsocker av allt ”skit” jag åt. Pasta, bröd och färdigmat var basen. Vilket stressade kroppen hela tiden.

Har nu blivit så känslig att äter jag t ex en apelsin i flera dagar i rad så smyger sig humörsänkning på, jag känner mig ledsen, arg, trött och hungern kommer också. Det behövs alltså inte så mycket kolhydrater för att sänka mig och det är definitivt inte värt det. Jag kan äta något lite ibland och det klarar kroppen, men börjar jag smyga på mig för ofta så sänker jag mig.

Gnagande oro

Sedan två år kan jag säga att jag släppt iväg den där tärande oron, där hjärnan hela tiden fyller på med galna orostankar som det inte finns någon relevans för. Och när en oro släpptes så hittade jag på någon ny tanke att oroa mig för, som jag absolut inte kunde påverka. Det var sambo, barn, barnbarn, kompisar, jobb, föräldrar, kollegor ja vad tusan som helst som jag kunde hitta på att oroa mig för, så gjorde jag det. Det sliter, det sliter oerhört. Men nu känner jag att jag inte oroar mig alls på det sättet, tänker gör jag men på ett mer konstruktivt och icke oroande vis. Det är väldigt skönt det också, att kunna ta motgångar, förändringar eller andra besked utan att hjärnan går lös som en galning och oroar sig för sånt man ändå inte kan göra något åt.

Spända käkar

Av att oron lagt sig, själen lugnat sig och hela jag mår bättre så behöver jag heller inte bita ihop käkarna så till den milda grad att tänder spricker, värk i hela tandgarnityret eller att käkmusklerna krampar. Första gången jag bet ihop tänder och fick kramper var redan på 80-talet och det gjorde otroligt ont. Blev så spänd att jag knappt kunde öppna munnen för att äta. Fick loss det med kindmassage flera gånger per dag, sen blev en bettskena på nätterna, som jag snart bet sönder.

Stress har gjort att jag fått ersätta några spruckna tänder och andra har kunnat lagats. Så himla tokigt och dyrt.

Blödande tandkött blev ju definitivt mycket bättre av att sluta röka. Men tandstatus har också blivit bättre och därmed billigare av att jag äter bra, inga sötsaker som tär på dem längre. De massa lagningar jag har de har jag, men några nya hål, det ska jag inte ha. Var väldigt längesedan jag behövde laga ”vanligt” hål.

Utsidan

Började med LCHF våren 2011 och samtidigt bytte jag jobb. Efter några veckor på nya jobbet fick jag en gigantisk vagel i ögat. Den lugnade sig i några veckor för att sedan öka på igen tills den gick att klämma ut som en finne, mycket innehåll var det. Efter fick jag en knöl på underlocken, precis som att den kapslat in sig. Jaha tänkte jag, det får man väl leva med. Det kom lite vaglar då och då efter också, inte lika stora. Det var något jag aldrig någonsin haft bekymmer med tidigare i livet.

Jag gick samtidigt ned i vikt från 86 till ca 73-75, pendlade några kilon där. Var väl en kombo av att resa sig från kontorsstol till att jobba i industrin, vara stressad som tusan och lägga om kosten samtidigt som gjorde att jag tappade vikt.

Efter mejeriborttag

För 1,5 år sedan uppdagades att jag överätit mejeriprodukter. Var ju så otroligt lycklig att inom LCHF kunde jag äta de feta härliga mejerierna och vräkte i mig, fullständigt hämningslöst, vilket jag nu förstår inte är ok. Man kan äta mycket mejerier, men jag åt gigantiskt mycket yoghurt, grädde och ost – i stora lass, varje dag och gärna flera gånger per dag.

Magen började krångla igen, kändes konstig fast jag tyckte jag skötte mig. Skinnflagor i ansiktet börja komma, småsår på bröstet, nacke och axlar. Sen började klådan!!! Mest i huvud och överkroppen. Jag bytte schampo, tvål, lotion men inget hjälpte. Höll på att bli galen.

Det var när jag kom till en homeopat som det uppdagades att jag ätit mig till överkänslighet mot mjölkprotein. Tack och lov att jag gick till henne.

Tog därmed bort alla mejerier ur kosten och vips var alla besvär borta, klåda, flagor i ansiktet, småsåren och vagelkapseln vid ögat. Känns som att det var det ökade mejeriintaget som startade vageltillverkning i mitt liv.

Ytterligare vinster

Lederna mer smidiga efter mejeriborttag, kan böja knäna på ett sätt jag inte minns när jag kunde. Vikten står nu rätt stabilt på 69-70 kg, kan ibland känna att jag ser för tunn och skrynklig ut. Men jag äter fortfarande som en häst, ofta, gärna och mycket, kroppen har väl bestämt sig för att jag ska ligga där i vikt med denna kosthållning.

Pormaskar och finnar har också blivit mycket mindre sedan borttag mejerier. Andra vita pigmentfläckar som jag haft ganska mycket på armar, axlar och underben har blivit mycket mindre.

Förkylningar

Jag har väl haft mindre förkylningar, oftast utan att behöva vara hemma, en eller två gånger per år under mestadelen av mitt liv. Det fick jag lära mig under förra året att det är jättebra för det boostar immunförsvaret. Men förra året var det rekord, då åkte jag på en riktig influensa under vårvintern för första gången sedan 80-talet. Under och efter semestern två förkylningar ganska nära inpå varandra. Tror jag vet varför, men är ej klar med den analysen.

I år har jag bestämt att jag ska inte åka på influensa, bara att hoppas att det håller, att jag inte är för kaxig.

Sambons hälsovinster

Förr var han ordentligt förkyld med feber och sängliggande var och varannan månad. Numera är det bara 1-2 gånger per år. Det är hans största hälsovinst. Han är definitivt inte lika känslig för kolhydrater som jag. Han kan äta i stort sett vad som helst utan att kroppen skriker åt honom med magproblem eller humör.

Vi äter samma mat, jag lagar matlådor och ibland går han ut och äter med jobbet, men försöker att tänka sig för.

När vi träffades så fick han ju även mycket sockerstinn mat, färdiglagat och annat onyttigt och vi fick båda viktpåslag under de första åren när jag blev sjukskriven.

När vi lade om kosten gick han ner någonstans mellan 15-20 kilo. Han har kvar en del kroppshydda, men mår bra och känner sig nöjd med att slippa förkylningar och andra inflammationer i kroppen.

Sammanfattning hälsovinster av kostförändring:

  • Hemorrojder väck, känna sig ren
  • Bra mage, jämn avföring och slippa gaser
  • Urinvägsinfektioner väck
  • Vaglar, finnar och pormaskar bort
  • Bra skinn, dock lite torr ibland
  • Bättre status naglar
  • Leder och muskler mår mycket bättre
  • Tärande oro borta
  • Humör mycket mer harmoniskt och jämnt
  • Slippa ilskan
  • Ej känna sig stressad
  • Vara lugnare och gladare
  • Sover lugnare, utan galna drömmer som jag skrev om här
  • Vikt sköter sig självt
  • Slippa hunger
  • Äter gott och mycket

Det här är mina vinster, andra har andra typer av kroppar, gener och sjukdomshistorier som de botat med kostförändring. Jag vill inte utmana de genetiska arv jag har genom att fortsätta med ohälsosamma mat jag åt innan 2011, som sänker immunförsvaret och kan öppna upp för otrevlig ohälsa. Så vill inte jag ha det!

Söndagsmiddag

lingonsyltIgår stekte jag en älgstek i järngrytan, snodde snabbt ihop en lingonsylt enligt Under vårt taks recept (den hann ej kallna, men blev väldigt god till steken), gjorde två såser, en med sky från steken och grädde och en med sky och egna majonnäsen till mig. Var första gången jag gjorde sås på majonnäs, har läst många gånger att Birgitta Höglund har förespråkat det, men ej provat. Var hur gott som helst. Till det rostade jag grönsaker i ugnen och stekte kantareller. Birgitta delar med sig ett recept om dagen på Facebook och blogg hela året och det är så mycket gott!

Superenkelt mellanmål

Jag gillar smoothie med chiafrön som mellanmål på jobbets kortraster, på utflykter eller som frukost när jag är hemma. Slänger i ett ägg, en avokado, lite kokosmjölk, ibland lite vaniljpulver, lite färsk ingefära och 5-6 hallon i en mixerburk och kör med stavmixern. Blir ej vacker färg, men gott. Ner i en förvaringsburk och strör över 1,5-2 msk chiafrön som får svälla tills jag ska äta. Det klarar jag mig fint på i några timmar. Vill man kan man alltid slänga ner lite persilja, spenat eller andra härliga nyttigheter också. Bara att blanda och prova. Barnbarnen gillar smoothies, men de får mer frukt och bär i sina.

Tips att lyssna och läsa:

Har lyssnat på pod igen, intervjun som Anna Sparre på 4Health gjort med Ann Fernholm, så mycket klokskap vad socker och mjöl gör med oss, vad vi gör med oss själva av vad vi äter, varför borde forskningsvärlden skämmas och vad som händer med våra barn med den sockrade maten. Två mycket kloka kvinnor som jag vet att väldigt många borde lyssna på, för egna hälsans skull.

Ilska på nyheter

Blev riktigt ilsken igår när jag läste om att forskarna på Statens Lantbruksuniversitet menar att det ej är miljövänligt eller bättre att äta ekologiskt. Litar inte ett dugg på deras uttalanden, för om alla börjar äta mer och mer ekologiskt så kommer de inte att få några anslag till sina forskningar för att manipulera grödor att växa fortare, ge mer skörd och dra ur så mycket näring som det går. Det gör dem arbetslösa, det som de redan forskat fram ger oss allt sämre hälsa. När vetet numera är extra mycket glutenfyllt och många blir känsliga och skapar mycket lidande, så blir jag irriterad. Och sedan ha mage att komma att anklaga rena produkter för att vara mer miljöförstörande.

Sen idag kommer det här om socker på nyheterna, att vi blivit lurade av sockerindustrin. Det värsta är väl de myndigheter som blivit köpta av industrin och gått på allt lurendrejeri. Ska ta och lyssna på förmiddagens program Matens pris på P1, som tydligen handlar om sockerkonsumtionen. Ann Fernholm skriver om det idag på sin blogg med länk till programmet.

Hoppas verkligen att många stödjer Kostfonden så att vettig forskning kommer till. Som Ann Fernholm uttryckte det i intervjun med Anna, det vore mycket bättre om läkemedelsindustrin får betalt per BOTAD patient istället för hur många piller som säljs, så är det ju idag. Mer och mer piller till folket, med mer och mer lidande i form av biverkningar, verkar ju vara dagens medicin. Istället för att forska på vad som gör oss sjuka. Usch säger jag och hoppas innerligt att mitt ställningstagande håller i min framtid.

Nästa vecka: Saknader – vad som är jobbigast

Ha det gott så länge!

Kina

 

Fyllt livet med för mycket – igen!

Ni som följer mig märkte kanske att jag inte skrev något igår måndag, såsom jag sagt att jag ska göra.

I söndags fick jag lov att ta beslutet att jag kan inte späka mig att hinna skriva med den kvalité jag vill, utan det blir bara stress.

Vad har jag gjort, jo min vana trogen så älskar jag aktiviteter och gärna klämma in en massa roliga saker på kort tid om det dyker upp. Alltså fick jag till det så här denna helg, jag vet att det är galet men jag har haft en underbar helg som jag kommer att leva länge på.

Jag har jobbat eftermiddag i två veckor, alltså jobbar jag 12.18-18.00 på fredagen. Lovade sonen att vara barnvakt en stund före jobbet, vilket är helt underbart att vara med den goa ettåringen, det ger energi.

Dock fick jag planera ordentligt innan jag gav mig iväg, kläder för utgång efter jobb, extra mycket chiapudding att slänga i sig för att klara några timmar efter jobbet och det gick fint. Strax efter 11 gick jag till jobbet och åt en rejäl lunch i restaurangen, som alltid har mycket sallad och i stort sett alltid har en god majonnässås tillgänglig så jag får i mig fett att stå mig på.

När jag duschat klart vid skiftslut, ätit chiapudding så kom sambo och min faster och hämtade mig för att dra till Gusselby på en lokalrevy. Där slöt pappa upp. Fullständigt underbar föreställning, aktörerna är amatörer och ger järnet och just denna föreställning var det ett helt gäng utvecklingsstörda med och fyllde hela första raden. Så fantastiskt underbart, de stal repliker och fyllde på med extraskratt och det blev nog den bästa spontanaste föreställningen ever. Aktörerna på scenen tog det hela med en fantastisk glädje och vi i publiken skrattade hejdlöst.

Sambon tog med lite extra nötter och mandlar för att hålla mig ohungrig.

Var hemma igen ca 21.30, förberedde mat till övertidsjobb på lördagsmorgonen, räkmacka med egen majonnäs som jag fixade då. Sen skynda i säng för att hinna få tillräckligt med sömn. Inte helt enkelt att ställa om från kvällsskift till övertid med början 06.00 en lördag. Jobbet gick fint, bra 90-talsmusik i högtalarna man kunde småtralla med, slutade 12.00. Trött vid hemkomst, sov 1,5 timme.

1-åringen Vega med föräldrar kom en stund på eftermiddagen och fikade. Sen hade vi bokat med ett par att äta på Coco Thai, ryktet sa att de hade buffé där jag kan välja själv och de wokar och det var fantastiskt gott. Härlig mat och pratkväll med goa vänner. Vi började halv sju och var hemma ca 21.30.

Tog fram skidor med utrustning, tänkte igenom vad äta under söndagen då vi drog till Romme. Fort i säng igen, upp 05.30 och fixade matiga mackor, skinka, majjo och lök emellan, doppa i ägg och steka. Otroligt mättande och gott.

DSC_1930

Kompisar från Örebro kom hit och vi samlade oss i en bil och for norrut, var på skidorna ca 09.15. Vi åkte, åkte och åkte. Härligt samkörda alla fyra och backarna är otroligt bra och varierande. Strax efter lunch kom även solen ett tag. Det var så otroligt roligt så att vi ”hann” bara fika en enda gång, men det är inget problem om man äter god fet mat så klarar man sig. Det var så roligt och vackert i backen så man blev näst intill religiös. Strax före tre åkte vi ned och avrundade med att äta resten av matsäcken innan hemfärd. Blev ej trött någonstans i kroppen, det kändes som jag hade kunnat åka i evigheter bara för att det var så fint och kul.

Under förra veckan hade jag en otrolig saknad efter mitt stora barnbarn, 6 år, som jag inte hinner träffa när jag jobbar kväll. Alltså hade jag frågat sonen i slutet på veckan om jag fick låna Viggo på söndagskvällen och att han var kvar till måndag. Jobbar kväll även denna vecka.

Så på hemfärden från Romme åkte vi in och hämtade honom. Kände mig oerhört pigg efter den underbara dagen i skidbacken. Hem och laga mat, hamburgare och sötpotatispommes medan gossen och sambo byggde mekano.

Hade en fundering att skriva veckans inlägg när Viggo somnat men kom fram till att jag behöver allt lägga mig i någorlunda tid för att inte vara för trött på morgonen. Då bestämde jag mig att, nej nu är det Viggo och mig själv det gäller, inlägget om hälsovinster får vänta.

Vi fick en go morgon, i lugn och ro tog vi oss till förskolan och han fick visa hur de byggt om där.

När jag kom hem var jag TRÖTT, då kommer det ifatt, lät mig sova och därmed klarade jag en sådan här aktiv helg.

Jag VET att jag inte ska göra så här, att fylla min tid även om det är roligt, även det tar på krafterna och jag har blivit bättre på det. Samtidigt som jag ej vill vara utan en sån här helg när allt är så härligt, många skratt, härligt umgänge, frisk luft och fint väder. Och jag är glad att jag gick och lade mig igår förmiddag istället för skriva för att jag ”måste”. Extra återhämtning är ett måste och det har jag blivit bättre på.

Tog en promenad till jobbet för att få extra frisk luft istället för cykeln. Och sträcka på de lite stela vaderna. Skönt gå hem på natten också, ibland.

Så hälsovinsterna återkommer jag med nästa vecka! För ett sånt här inlägg är enklare och går fortare att skriva, är ju ett klart flöde.

Ha det gott!

Kina

 

 

Dag-, natt-, mar- och odrömmar

Nu ska jag börja skriva igen efter några veckor otroligt härlig, härlig och njutbar jul och nyårsledigt. Är glad att jag tog beslut att ej skriva, att vara helt ledig både från jobb de extradagar vi fick och blogg har gjort att jag vilat ordentligt.

Men jag vill nu SKRIKA rakt ut när jag ser och hör all ohälsa runt omkring mig, men jag vet att det hjälper föga, varje person måste komma till sin egen insikt att förändra livsstil för att återfå hälsa. Vilket i mitt sätt att se och av vad jag läst aldrig är för sent.

Det enda jag kan bidra med i detta är att fler och fler läser min blogg (dela gärna), att jag kan länka till andra som gjort hälsoresor som liknar den just läsaren känner igen. Och tips om vad äta, var finna recept, var finna info om just ditt hälsotillstånd och vad man kan göra på naturlig väg istället för mediciner. Att inte fortsätta det vanliga sättet och vänta in när ohälsan kommer och springa till doktorn och få piller.

Idag handlar blogginlägget om drömmar av olika slag, medium och trerätters middag för tio (varmrätt räckte till fem personer till dagen efter…)

Nattdrömmar

Jag kan idag se att jag varit otroligt stressad i perioder och under lång tid bakåt. Har alltid skrattat åt mig själv åt de galna, hysteriska och jagande drömmar jag ”alltid” haft. Hävdat med bestämdhet att skulle världen se ut så som jag drömmer så skulle inte många överleva. Kreativiteten i min hjärna på galenskap har varit hejdlös. Nu inser jag att det har handlat om stress. Inte hälsosamt att vakna stressad, jagad, arg, ledsen och alla negativa känslor som går att uppbringa – varje morgon. Ibland kommer jag ihåg vad jag drömt och andra gånger så vaknar jag bara med den negativa känslan och vet att det varit galet men kommer ej ihåg vad.

Nu när hela jag är lugnare så vaknar jag oftast av att jag är lugn, jag bara vaknar helt enkelt. Bara lite ilsken att man ska behöva vakna och gå ur sängen, när man helst vill ligga kvar.

Drömmer jag något som jag kommer ihåg såna lugna nätter så är det bara harmoni och mysigt i drömmen.

Börjar jag vara lite galen nån natt så kan jag förstå varför, då pågår något runt mig, som jag behöver ta hand om och rensa skallen. Då är yogan toppen.

Mardrömmar

De stressiga drömmar jag nämnt ovan kan väl gå in under mardrömmar men jag har ytterligare två hemska jäklar som följt mig i många herrans år, ormar och höjder.

Ormarna har varit med mig sedan barnsben, höjder vet jag inte när de kom in. Båda har gett mig ordentlig fobi för ormar och höjder, men har ändå fascinerat mig på något vis. Sedan många år kommer dessa drömmar icke tillbaka, då jag sakta men säkert har närmat mig båda fobierna och jag har självklart respekt för både orm och höjder, men blir inte fullständigt paralyserad. Det är otroligt skönt!

Snoken som bor bakom bryggan framför vår båt är en kär granne. Och vilka härliga vyer jag sett av att jag vågat mig högre och högre, toppen Eiffeltornet är väl högst. Kan utan besvär vara uppe på segelbåten när den står på land.

Är glad att vara av med den hemska skräcken jag hade och menar vill man så kan man mota fobier och det finns även bra hjälp att få.

Odrömmar

Jag har alltid drömt mig framåt, oftast bokat något en tag fram i tid för att ha nåt att längta till. Så är det nu också. Men jag upptäckte till min fasa för några år sen att jag haft en lång period av ”odrömmar” – jag såg ej framåt, var bara ledsen, trött och arg i nuet och väldigt håglös. Det var en skrämmande upptäckt som jag definitivt inte ville stanna i. Hade antagligen gått så väldigt länge i detta vakuum, när jag kom på mig själv så kunde jag inte göra något utan blev bara mer ledsen. Det här tillståndet är inte jag! Tack och lov har kropp och själ därefter läkt så att man orkar dagdrömma igen – för det är ju så härligt att ha något att se fram emot!

savannens-djur-bild-708x420

Dagdrömmar

Sparade det roligaste till sist i drömvärlden – att drömma sig bort mot något man vill göra i vaket tillstånd. Både stort och smått!

Jag drömmer mest om att jag har så himla mycket roligt som jag vill göra så jag har inte tid att må dåligt mer eller dra på mig onödig ohälsa. Målet är ju många år och äventyr ihop med barn, barnbarn, sambo, övrig familj, släkt och vänner. LEVA HELA LIVET! Jag har bestämt att MATEN är min medicin både i den läkningsprocess jag haft och i framtiden! Jag ska lura de medfödda gener jag har, jag vill inte ligga däckad i långa förkylningar många gånger per år eller nåt annat krafs.

En dröm är, vad kan jag göra för att hjälpa människor att må bättre. Ett litet steg är denna blogg som jag hoppas kan inspirera någon att göra lite livsstilsförändring för bättre mående. ALLA kan med lite påläsning eller ta hjälp för att komma igång må mycket bättre. Bara för att man är 50+ behöver man inte må dåligt och äta mediciner, återigen vill jag hänvisa till Mats Lindgrens sagolika återhämtning från en mängd ohälsa, bl a diabetes och reumatism, som numer är 60+ och i bättre form än på väldigt länge.

Resa, jag älskar att resa. Då talar vi ej om charter utan jag vill ha äventyr. Den största drömmen är Afrika, den har antagligen funnits i mitt bakhuvud sedan urminnes tider (berättar mer längre ner). Jag SKA till Sydafrika på ett eller annat sätt. Sambon är ej lika begeistrad därmed har jag fått bearbeta mig själv att det är ok för mig att göra den resan utan honom. Drömmen är starkare och han har inget emot att jag åker.

Börjat drömma om en resa med far och syster. Sen finns det en riktigt stor dröm till, volontär på en lejonpark. Nån dag ska även det ske! Men innan dess ska andra drömmar falla på plats, både stora och små.

Medium

Jag har aldrig trott på något, jag har önskat, framför allt när mormor gick bort när jag var 18. När jag träffade min sambo började han prata om närvaron av sin mor, som han saknade väldigt. Jag började bli lite nyfiken.

Vi har sedan dess varit på olika seanser, mest i grupp, och det har varit fascinerande och nu tror även kontrollfreaket jag på detta.

I lördags hade vi ett medium här, Jill, som hade sittning med 9 personer, för några var det första gången och andra varit hos medium förut. Spännande är det och boostande då Jill är en sån positiv och härlig människa. Hon talade bland mycket annat om mina tidigare liv, ett av dem var på savannen i Afrika, kanske förklarar att jag har sån väldig längtan dit.

Jag fixade maten med stor glädje denna dag under tiden övriga var hos Jill. Till lunchen var vi bara tre, då blev det ”Ursulas avokadosoppa med kräftor”, fast denna dag blev det räkor (se recept nedan). På eftermiddagen var det fika med mackor, Birgitta Höglunds fröknäcke, LCHF-arkivets Zucchinibaguetter, jag gjorde dubbel sats och smetade ut på hela plåten och skar i fyrkanter, smör, ost, skinka, tonfiskröra med majonnäs. I majonnäsen kan man välja att ha citronsaft eller nån vinäger, tänk bara på att ha alla ingredienser i samma temperatur, jag kör kylskåp.

När alla var klara hos Jill blev det en trerätters, Jill och jag tål ej mjölkprotein, därav blev det gluten, mjölk och sockerfritt.

 

Räkröra-e1427658910311-412x293
Bloggen Under vårt tak:s underbara Räkröra!

Förrätt: Krämig räkröra, från Under vårt tak, på ett salladsblad

Varmrätt: Lax hel i ugn
Blomkålsris
Grönsallad på masserad grönkål, tomat, gurka, paprika, skvätt olivolja och havssalt
Skål med kalamataoliver
Örtmajonnäs. Gjorde en dubbel sats med enkel majonnäs, vräkte på med persilja, dill och gräslök och blandade ihop. Den tog slut!!!
Fanns bröd av båda sorter kvar

Efterrätt: Chocolate Pot de Creme, från 56.kilo.se

De som ville tog vitt torrt vin till, några tog öl och andra drack vatten.

Och kan ni tänka Er, alla åt av allt och överlevde att det ej var socker någonstans. Jag gör inget med alternativsötning heller, ett val jag gjort.

Ursulas avokadosoppa med kräftstjärtar

4 port (tre säger jag)

2 avokador
4 dl kall hönsbuljong (tärning + vatten, jag tog grönsaksbuljong)
1 vitlöksklyfta
2-3 msk fräskpressad citronjuice
salt
vitpeppar

Marinad
1/2 dl olivolja
1 vitlöksklyfta
2 msk finhackad dill
2 msk finhackad basilika
ca 150 g skalade kräftstjärtar eller räkor

Gör så här:
1 Skala och kärna ur avokadorna, mixa dem med resten av ingredienserna till soppan, salta och peppra, ställ svalt.
2 Blanda marinaden. Låt kräftstjärtarna ligga i marinaden en timme före servering.
3 Servera soppan toppad med maerinerade kräftstjärtar och droppa lite av marinaden runt om

Nu ska jag göra mig redo för jobb!

Nästa vecka: Resultat av julmat, nyårsfirande och andra frestelser

Ha det toppen!

Kina

 

 

 

När jag tvingades att välja lämna

fotfästet

Förra veckan skrev jag några visdomsord jag fått till mig om att välja. Julen 2010 tvingades jag att välja, jag valde nummer 3. LÄMNA.

Vad lämnade jag? Ett fast roligt jobb sedan 13 år och underbara kollegor, chefer och många av dem mycket kära vänner. Det var sorg på hög nivå men jag hade att välja på att gå i väggen en gång till och fortsätta att gå in och ut ur sjukskrivningar eller slänga mig ut i det okända genom att säga upp mig.

Jag hade under de fyra åren från utmattningsdepressionen 2006 sakta, sakta jobbat mig tillbaka med otroligt stöd av omgivningen. I början vågade jag inte ens skriva in möten i kalendern för det kändes stressigt att ha en tid att passa. När jag återvände efter heltidssjukskrivning hade kollegorna rensat hela min mail och kalender, fanns inget kvar som kunde trigga igång den gamla stressen.

Klok doktor

Jag var då rädd att ramla tillbaka till ursprungsläget men kom i väldigt sakta mak in i lite projekt som inte var tidskritiska. Satt emellan varven hos min kära doktor som började ställa krav på mig, vilket medförde rädsla och gråt, men han pushade och lade ribban högre och högre, han visste att jag skulle klara det. Jag gjorde det inte. Otrolig fingertoppskänsla har den karln.

Hade jag själv fått bestämma hade jag valt den fega vägen och inte kommit vidare utan låtit min rädsla tagit över.

Framåt 2008-2009 ökade jag på jobbnivå och projekt och kände mig väldigt tillfreds och glad att jag vågade lita på mig själv att jag åter kunde engagera mig och inte känna mig för stressad och rädd. Och jag hade hela tiden stöd runt mig av alla, chefer, kollegor, projektmedarbetare, styrgrupper ja alla fanns där och tillförde positiv inspiration och tillit.

Men under 2010 kände jag att även om jag kände mig inspirerad och glädjefylld av projekten jag hade så började jag bli dränerad på energi igen. Sakta men säkert kände jag mig mer trött, håglös och hjärnan började gå i spinn med dumheter och oro dygnet runt. Var återigen i läget att bara orka jobba, äta och sova! Det är inte jag, jag vill inte ha ett sånt liv.

Kan själv

Kan inte skylla på någon annan än mig själv, INGEN lade på mig denna stress i skallen, utan det skötte jag alldeles utmärkt själv! Precis som 2006.

Sade jag något till någon enda person – nej, som vanligt vid mina stora livsbeslut så ältar jag dem i mitt eget huvud tills det är färdigbearbetat sen meddelar jag världen. Och då kan ingen ändra på mitt beslut!

Tankens kraft

Under julledigheten 2010 så gick min hjärna på riktigt högvarv, vad skulle jag göra? Kände att det var ett stort tjänstefel mot mig själv och min nära omgivning om jag dök ner i utmattningsdepression igen. Jag orkade bara inte en gång till, ville verkligen inte. Och antagligen hade jag blivit singel i ett sånt scenario, för sambon hade det ytterst tufft under åren som varit innan. Barnen och resten av familj, släkt och vänner hade nog dragit sig längre och längre bort, det hade jag gjort.

Jag insåg att vara projektledare, ha fylld kalender, folk som pockade på mitt engagemang som jag tyckte var roligt, tog alldeles för mycket energi. Jag var stress-skadad, tröskeln hade blivit alldeles för låg och jag behövde verkligen göra något drastiskt.

Samma tankar hade jag 2005-2006 men hade då inte orken att ta mig ur, det hade gått för långt! Visste inte vad jag ville göra istället och när det svaret ej fanns så gick det bara fortsatt utför.

Julen 2010 började jag tänka i banorna att jag verkligen behövde ett jobb där jag jobbade med ”döda” grejer, industrijobb utan telefon, mail eller kalender. Bara stämpla in, göra sitt jobb och stämpla ut och gå hem! Det blev en tanke och till slut ett beslut!

Gick igenom en massa olika yrken i huvudet som jag kanske skulle kunna söka, t ex i affär, jobba med folk i någon form, men kom fram till att jag hade inte ork att bemöta folk på ett vettigt sätt, var för trött och arg. Var helt övertygad om att jag skulle börja skälla på kunder om jag hade börjat i någon affär. Eller gråta vid minsta motgång.

Uppsägning

Jag sade upp mig! 7 januari 2011. Visste att det var ingen idé att ens försöka att ringa industrivärlden och säga att ”Hej, jag är en gammal kärring som vill börja jobba hos Er om tre månader”. Det fungerar inte så, alltså fick jag lov att säga upp mig och försöka överleva de tre uppsägningsmånaderna och sen se om jag kunde lirka in mig dit jag ville.

Det var inte första gången jag kastat mig ut i ”tomma intet” vad gäller jobb och inte ha allt klart, men det har alltid löst sig på ett eller annat sätt. Lite läskigare denna gång då jag var fyllda 52, är man 50+ är det svårare att byta jobb har jag hört och läst överallt… Men jag vet många som bytt jobb än senare i livet, även bortåt 60, fast kanske inte bytt inriktning så radikalt som jag gjorde.

Jag lyckades att dela isär ”mina” projekt på nya medarbetare utan att gå i däck. Var en balansgång, men alla ställde upp på ett fantastiskt sätt – igen!

Efter ett par månader under uppsägningstiden var jag klar och hade gjort upp med närmaste chefen att jag fick gå lite tidigare om jag fann jobb där jag fick möjlighet att inställa mig fort.

Började ringa och tjata den vanliga vägen till personal på lokala industrin Meritor, sen till en av cheferna jag känner sedan tidigare, hade inte tid vänta. Han styrde nog lite där och jag fick sen tala med en annan av cheferna, som jag fick träffa en måndag och på en vecka var jag på plats. Söndag 27 mars 2011 började jag på nattskift lära mig bygga bakaxlar – det var ej lätt, stressad, prestationsångest att kunna allt på en gång och så nattskift på det. Kroppen och hjärnan skrek!

Någonstans känns det som att tänker man tillräckligt mycket på hur man vill ha det så blir det så, i det här fallet blev det i alla fall som jag i flera månader tänkte. Bort från det gamla och våga sig på något helt nytt!

Stämpla in och sen ut!

Känslan den sommaren när semester kom var underbar, göra klart den uppgift man var vid just då, stämpla ut och gå hem! Ut med båten och ha semester, det var underbart.

På gamla jobbet var man igång länge med att planera att ha allt fixat så det skulle vara lätt och förberett för den av oss som skulle jobba, då vi fick dela på oss under semester för att kunna ge support till användare. Vid återkomst var det full inkorg på mailen och man fick ägna många dagar åt att sortera vad som var mest angeläget och brått.

Men på nya jobbet stämplade jag ut och sen in när semestern var slut – så fantastiskt, underbart och välbehövligt. Har inte haft sånt jobb under någon längre tid sedan 1986, bara korta perioder.

Stressen, prestationen och irritation på skitsaker behöll jag och vårdade även på detta nya jobb under flera år, i vågor. Tack nuvarande kollegor att ni stått ut!

Nytt lugn!

Men nu känns det som att min hjärna läkt och lugnat sig. Tröskel är fortfarande lägre och man får vara vaksam. Jag går väl inte omkring ”tanklös” men jag har inte tankar dygnet runt av oro, ilska eller annat negativt utan mer med tillförsikt, drömmar och har ett helt nytt lugn inuti som varit borta väldigt, väldigt länge. Vet inte om jag ens har haft detta lugn någonsin. Sen har jag kanske inte blivit helt mesig, ibland vresar jag till mig och säger ifrån. Jag tar inte vad som helst, men väljer nog mina strider på ett helt annat sätt. Orättvisor blir jag t ex ytterst irriterad på. Om jag bara låter bli socker och sover så behåller jag mitt lugn.

Modig

Efter att beslutet togs om att lämna gamla jobbet så har man fått många lovord om mitt mod att göra det. Och det känner jag också, jag var modig fast jag var livrädd! Men jag var än räddare för att bli sjukskriven ännu en gång.

Eiffel
1999 vågade jag ej, men 2013 hade jag tränat bort delar av min höjdrädsla  och klarade att ta mig ända upp till toppen av Eiffeltornet. Mäktigt!

En kär vän från Danmark gav mig ett ordspråk i början av 90-talet, som Sören Kierkegaard har skrivit, som jag har utnyttjat flertalet gånger i livet. Jag önskar att de som känner sig frustrerade och vill ha förändring i livet tar till sig detta, risken är annars att man blir arg och bitter om hur livet blev.

”Att våga är att förlora fotfästet för en stund,
att inte våga är att förlora sig själv.”

Att slänga sig ut i tomma intet och inte riktigt veta vad som ska hända gör att man blir kreativ och öppnar sina sinnen för nya spännande möjligheter och kan fånga dem när de dyker upp. Det är i alla fall min erfarenhet. Som sagt jag har gjort det flera gånger när det gäller jobb och det har alltid löst sig. 2006 lyckades jag inte, utmattning hade gått för långt men januari 2011 gjorde jag slag i saken innan det var för sent – tack och lov.

Idol

Jag, hela Lindesberg och det verkar som stora delar av Sverige har vår Martin Almgren som en idol. Men jag skaffade mig en ytterligare idol i lördags kväll, hon heter Elin Källström, enhetschef på ett äldreboende i Märsta. När jag ej klarar att bo på ålderns höst så kräver jag en chef som Elin där jag ska vara.

Får man sen med maten, att plocka bort allt onödigt sött och andra snabba kolhydrater så tror jag vi får en helt underbar ålderdom, mer rörlighet, mindre mediciner och tusan så roligt! Det min idol har infört är bland annat pubkväll, speeddating, snöbollskrig inomhus, maraton etc. Snälla känner ni någon modig och klok enhetschef tipsa om denna länk så kanske det kan sprida sig utanför Märsta.

Länk-tips

Denna vecka har jag läst en del och lyssnat på några podcast med Anna Sparre, bland annat om Vinterdepression, ljusterapi, sömn och tryptofan – intervju och Huvudvärkstabletter – en giftig berättelse.

Andra rubriker jag sett på Facebook under veckan: Coca-Colas forskningschef avgår efter skandal, mycket mygel har vi bland forskning som är betald av de som stundtals ställer till det för oss. Hos Kostdoktorn har mycket spännande kommit upp bland annat om Doctor in the House.

Nästa vecka: Alternativbehandlingar och -medicin genom åren

Var rädda om Er och kom ihåg att ibland behöver man våga…. även om det är läskigt!

Kina

Styrkans fall och återkomst – kroppsläkning

Jag har alltid varit lite ”grundstark”, alltså haft en del styrka även om jag inte tränat hårt och även fast den största delen av mitt yrkesliv har bestått av sittande på kontorsstol.

Men 2006 försvann det helt och hållet. Jag var vansinnig på sambon som skruvade åt alla korkar så jag inte fick upp dem, trodde han jävlades med mig. Så var icke fallet, mina muskler orkade helt enkelt inte. Att dra upp ankare eller storseglet var inte att tänka på under vår första sommar med Sunrise.

Förutom att hjärnan var helt slut med känslor som rädsla, kränkt, ledsen, arg, panikångest, folkskygg och självkänsla helt åt skogen så var kroppens utmattning ”spännande” – den var helt slut för ett tag!

Ytterligare svag länk

Året innan hade jag provat att hänga i badstegen efter sambons fars båt och det var en härlig upplevelse. Det var ju en aktivitet som ville provas med vår egen båt men då sa mina armbågar ifrån ordentligt, båda två. Hindrade mig dock inte från att hänga där då och då vid fint väder och hyfsat varmt vatten, fick surt i armbågarna några dagar – det var det värt. Var ju inte bara de som gjorde ont, gick in i den samlade värken här och där.

Badstege
Lyxig vattenmassage.

Har skrivit om mina svaga länkar i kroppen som dyker upp vid ohälsa och armbågarna är ytterligare en.

Lån av mc

Någon gång mellan 1992-1997 hade jag lånat svågers stora mc till jobbet, 1100 kubik som vägde några kilon. Jobbade i en liten by och var lite sen vid hemfärd, övriga hade slutat, var ensam på hela området. Jag skulle få igång denna tvåhjuling och åka och hämta stora sonen från fotbollsträning, det hade jag lovat på morgonen. Vad händer – jo den surar ihop och jag började skjuta pjäsen och det var tungt. Den rullade inte lätt utan var rejält motstånd även i medlut, fick ej upp fart på den förrän flera kilometer senare när det lutade tillräckligt så den startade. Var jag arg och fick styrka? Ja det kan ni ge Er på, är huvudet dumt får kroppen lida fick sin innebörd denna dag. Hade ont i armbågarna i flera år efter när jag bar lite kassar eller väskor, överansträngda till max. Sonen väntade snällt och vi tog en tur.

Stressen i armbågarna återkom när jag blev utmattad, ca 10 år efter. Idag kan jag ibland få lite känningar och då vet jag att jag har för mycket runt mig. Kroppen är klok!

Efter sommaren 2006 fick jag genom företagshälsovården en underbar läkare, plus underbar pratterapeut och möjlighet att gå kurs i basal kroppskännedom. De tog hand om mig på ett fantastiskt sätt när jag mest var rädd, den mest hemska rädslan just då var – ”ska jag aldrig våga jobba igen och känna mig engagerad och tycka jobb är roligt”. Näst värst var nog alla oförklarliga värkar i muskler och leder. Man blev uppmanad att ut och gå och få frisk luft osv.

Gå contra stressgå

Alltså var jag ut på många promenader främst runt sjön, ca 7,5 km. Med mina prestationskrav i skallen så gick jag fort. För varje person jag mötte som sa: ”Oj vilket tempo”, så ökade jag än mer för att vara duktig. Det var många som kommenterade mitt tempo så jag speedade på, gick bara med personer som kunde hålla tempo annars var det ej kul. Och hjärnan gick på högvarv hela tiden.

Glömmer aldrig känslan en dag, tror det var vår 2007, när jag och en kompis var på andra sidan sjön och vi gick tysta i våra egna tankar. När vi började prata så kom jag på mig själv att jag INTE HADE TÄNKT under den tysta tiden, ca 15 min, utan bara njutit frid och den vackra naturen. Inga galna och oroliga tankar som hjärnan alltid sysslade med. Märklig känsla.

Av dessa racerpromenader så blev min muskler mer och mer stressade, hade ont här och där i varje steg, fick stretcha som en galning för att överhuvudtaget fungera. Och det är likadant än, en stresskada, tar jag i så ”krymper” musklerna och värker. Jag tar det nu lite lugnare vid promenad och joggar hellre lite sakta än stressgår, man lär sig lite i taget.

Ledvärken har gjort att jag lämnat prov två gånger för kontroll om det handlar om reumatism då det är många i släkten som har och har haft, men tack och lov jag inte det.

”Skadad” för livet

Jag lyssnar lite på podcasts, hittat en mycket klok kvinna som talar om väldigt många olika ämnen om vår hälsa och mat. Hörde en pod där hon talade om just det här med att stressträna som gör en redan stressad kropp mer stressad. Det är bra att träna men med vett! Och beroende på vad du tål. Hon heter Anna Sparre och driver sidan 4Health och den pod jag lyssnade på som berättade mycket om stress i kroppen, rubriken är Stress och binjureutmattning . När jag lyssnade på denna pod förstår jag mer vad som hände och att jag får vara aktsam på mig själv resten av livet! Lyssna gärna på hennes olika ämnen, jag har hört några, bland annat en intervju med Monique Forslund som har sin egna hälsoresa och driver en förskola där man dragit ner på de snabba kolhydraterna och fått en lugnare och gladare barngrupp. Anna har även en Facebooksida där man kan följa hennes blogg och podcast.

Det mest frustrerande i detta är att inse att även roliga aktiviteter suger energi när man ej mår bra. Man måste helt enkelt lära sig hur mycket man orkar av alla typer av aktiviteter och säga nej när det blir för mycket. Det har jag väldigt svårt med fortfarande när det gäller roliga grejer och äventyr!

Sitta kudde och inte tänka!

yogakuddar-kategoriFick genom företagshälsovården gå flera kurser i basal kroppskännedom, det var en skön timme i veckan med likasinnades närvaro och underbara sjukgymnaster som ledde gruppen. När ledaren en dag sa att vi skulle sitta på en kudde och inte tänka i 20 minuter så höll jag på att skratta ihjäl mig och ”idiotförklarade” henne i mitt skrattanfall. JAG inte tänka i 20 minuter, det fanns ej på världskartan. Men jag var lydig och satte mig på kudden och kanske kunde vara ”tanklös” i nån sekund eller halvminut då och då under övningen. Det var första mötet med meditation och jag kan slå av mer nu, men det är en färskvara och man skulle verkligen behöva meditera mer. Kostdoktorn skrev för ett tag sedan om 7 tips för oss 40+ som vill få en frisk ålderdom, jag kör på det mesta, men kollar varken blodtryck eller blodsocker då det ger sig självt av att jag drar ner på kolhydraterna. Meditera behövs antagligen mer, egentligen varje dag. Nr 6, Fasta för formen, har jag ej provat, bara några extra timmar de veckor jag jobbar kväll och är hemma under förmiddag, då tar jag bara en kopp kaffe på morgonen och äter när jag blir hungrig. Min hjärna har ju fortfarande skräck för att bli hungrig, har upprepat det flera gånger i mina inlägg, började i tonåren.

Grundstyrkans återkomst

Åren efter 2006 gjorde jag ”skov” i läkning av kropp och själ under somrarnas segling, det kändes så. Rädslan för att aldrig ”våga” jobba med engagemang och glädje gick över hösten 2007 och det var en lisa för själen. En stor tröskel som passerats.

Men det mest fascinerande var styrkans återkomst ungefär samtidigt. Helt plötsligt kände jag att musklernas grundstyrka hade återvänt. Jag hade absolut inte tränat eller något, var fortfarande för klen och det enda jag gjorde var att gå lite. Men under de åren var vi riktigt lata under seglingar, seglade runt och lade till och åt mat och sov. Antagligen var det just det min kropp behövde för att läka. Och när jag var ”läkt” tillräckligt så återkom mina muskler, hänga badstege, dra upp ankare och hissa segel är efter det inte ett problem!

Kloka ord

Så ni som känner Er stressade men inte dykt ner fullständigt i ”skiten”, ta hjälp, lyssna på kloka människor med kunskaper som gör skillnad för att inte hamna i jobbigt återvändande. Det tar både tid och kraft från Dig själv och Din närmaste omgivning att komma tillbaka och helt tillbaka kommer man ej, men lite klokare kanske man blivit! Förhoppningsvis.

Ni som vill rädda världen på ett eller annat sätt och bara tänker på andra än Er själva vill jag ge några kloka ord. De fick jag av min omtänktsamma högsta chef när hon besökte mig när jag satt hemma och ”jollrade” första sommaren. Det var när vi diskuterade att jag försökte rädda alla användare mot leverantörer och systemleverantörer, så menade hon att de användarna också har sitt val, det var inte mitt ansvar.

Om man inte är nöjd med en situation så har man följande val:

  1. Förändra … kan du ej förändra
  2. Acceptera … kan du ej acceptera
  3. Lämna

Då slipper man gå omkring och vara frustrerad och har själv sitt val att göra.

Det här valet har vi alla, både du själv och de personer du försöker rädda och de personer runt dig som är frustrerade över sin situation och skyller allt på alla andra.

Som Olle Ljungström sjunker i ”Apan som liknar dig” – Det är du som väljer så var noga med ditt val, det är ändå du som väljer vem du är.

Mycket kloka ord, enligt mig. Och som jag fick använda mig av 2011, återkommer om det nästa vecka.

Mår bra idag!

Det låter kanske som att jag har det väldigt besvärligt idag, men det har jag inte. Att jag skriver att man är skadad för livet är att jag måste tänka mig för så jag inte börjar stressa på igen och går ner mig i både kropp och själ. Kroppen säger till ganska fort och själen kommer strax efter om jag inte lyssnar. Men det inskränker inte ett glädjefyllt liv! Det gjorde det verkligen under de tuffa åren.

Äntligen pulkatid!

I lördags var lilla Vega, 1 år, här med sin mor för världspremiär i hennes liv att åka pulka, vi sprang med henne i trädgården och puttade henne utför en liten slänt till hennes stora glädje.

Vega pulka
Vegas pulkapremiär!

Igår kom stora barnbarnet Viggo, snart 6 år, på besök. Vi tog en promenad för att handla och passade på att ta med pulkan och gå runt till kyrkbacken för årets gemensamma premiäråk. De har ju ”stulit” vår närmaste pulkabacke för höghusbygge så vi får gå till kyrkan. Den är brant och vi kom i bra fart och fick precis hejd på ekipaget innan asfaltsgången. Nästa anhalt är i sjön och dit ville vi inte. Kul är det med pulka!

I fredags var vi bortbjudna till härliga vänner som vi ej sett på väldigt länge, började kl. 18 och vips var kl 00.45. Fattar inte hur sånt går till, men roligt och trevligt var det. De hade gjort härlig plockmat som gör att jag kan välja, bland mycket annat var det egenhändigt rökt kyckling och fisk, det ni var väldigt gott.

Nästa vecka: När jag tvingades välja att lämna

Ha det gott!

Kina

 

 

 

Reflektion av kosthållning Israel 1980 och England 1981

ApelsinJag önskar verkligen att jag hade satt mig in i vad mat gör med kropp och själ mycket tidigare i livet. Jag fick egentligen en kvalificerad chans då jag ena året var i Israel och plockade apelsiner på en kibbutz för att året efter dra till Brighton för att bättra på engelskan och bo i familj – ytterligheternas ytterligheter.

Den tiden i livet var jag definitivt inte intresserad av matlagning, hemmavid var det köttfärssås och snabbmakaroner som gällde. Gick gärna ut och åt på luncher vid dagtidsjobb och vid kvällsjobb (jobbade då tvåskift som grafiker på lokalblaskan) tror jag att det gick åt mackor i parti och minut.

När jag och ett par kompisar drog till kibbutz i början av 1980 så åt man all mat i matsalen. Upp tidigt på morgonen, blev utkörda med traktor och vagn till apelsinodlingen efter frukost. Under förmiddagen kom man ut till odlingen med härligt fika, mackor, grönsaker, dryck och apelsiner hade vi ju tillgång till hela tiden.

Lunch åt vi vid återkomst. Vi hade beting, blev indelade i grupper och när vi plockat de lådor vi var ålagda fick vi åka ”hem”. Några timmars härlig vila i sol vid poolen eller i sängen på eftermiddagen, det var då jag skrev mina långa brev hem till mina nära. Alla undrade vad jag skrev, då jag ofta satt ute på eftermiddagarna med mitt block. Polarna tyckte inte det hände så mycket, men för de mina här hemma var det roligt att läsa om vardagslivet som var så annorlunda. Mor har sparat breven och jag fick dem av henne för ett tag sedan och jag fick mentalt återvända till 1980.

Såna här lådor skulle vi fylla. Många apelsiner slank ner i värmen.
Såna här lådor skulle vi fylla.
Många apelsiner slank ner i värmen.

Sabbat

Middag var det framåt aftonen. Extravagant mat varje lördag då det var sabbat, då kom steken fram! Jobbvecka söndag till fredag.

Vad jag minns var att det var oerhört mycket grönsaker och frukt vi hade tillgång till hela tiden. Lärde mig tycka om avokado som jag knappt sett innan. Mosades på macka med salt på. Yoghurt med mosad banan var efterrätt då och då, den hade fått stå och goa till sig så det var supergott. Yoghurten där var fantastisk tjock och antagligen riktigt fet och väldigt god.

Pub

På kibbutzen bland oss volontärer fanns en pub och självklart såg jag till att bli kompis med de killar som skötte puben. Alltså kunde man en varm eftermiddag få tag på en kall öl då och då. Pubkvällar var det en till två gånger i veckan. Åkte någon volontär hem var det alltid avskedsfest. Under en vecka var det någon varje dag som åkte hem, den veckan var vi lite extra trötta.

Några av oss tjejer började träna fotboll för att efter några månader tvåla till grannkibbutzens lag. Några killar såg till att träna oss väl och de flesta slöt upp och hejade på oss när matchen gick av stapeln.

Det hände att vi tände brasa i en eldstad på gården sent på natten och stekte äggröra, var visst någon som kunde ”hämta” lite ägg i köket. Så himla gott!

Stark och frisk!

Det jag vill säga är att så mycket ork och styrka har jag nog aldrig haft!  Inte en snorlobba eller andra åkommor därnere. Sol, värme, frisk luft och väldigt god och mycket nyttigare mat än jag åt hemma. I alla fall mycket mer grönsaker och frukt. Och så var man ju ute nästan jämt, hade bara säng och en garderob i de rum vi bodde i, där sov man bara. Ändå var det mycket fest, sena nätter och hyfsat hårt jobb.

Rundresa

Jag valde finaste kamelen, när detta ädla djur skulle provas.
Jag valde finaste kamelen, när detta ädla djur skulle provas.

När vi gjort vårt på kibbutzen började vi resa runt i landet och titta på alla fascinerande sevärdheter, från norr till söder. Mycket historik i det landet och när vi kom söderut till Eilat och Sinai, som hörde till Israel under den tiden, så sov vi på stranden. Allt resande gjordes genom att lifta, alla liftade i korsningarna. Var en överenskommen regel, de äldsta först, sen militärerna och sen fick vi andra åka med. Alla stannade.

Kommer ihåg en matinhandling i Eilat, limpa och någon chokladsmet i burk som vi använde som pålägg. Var den dagens middag, macka, chokladsmet och ljummet vatten från nån kran på stranden i våra vattenflaskor. Var antagligen det vi tog till frukost dagen därpå också. Vi levde billigt och kostfattigt när ingen lagade maten åt oss.

Pyramiderna

Den våren öppnades gränsen mellan Israel och Egypten, så vi skramlade ihop ett gäng på 7

Pyramiderna utanför Kairo, vi red runt på ädla springare.
Pyramiderna utanför Kairo, vi red runt på ädla springare.

svenska tjejer och 4 killar från olika länder och for ner. Vi åkte så billigt som möjligt och hade med konserver i ryggsäckarna som matreserv. Tog oss efter Nilen medelst tåg ner till Assuandammen, efter vägen stannade vi vid tempel, gravar, museer och självklart pyramiderna där vi hyrde häst och red runt. Så häftigt att ha sett allt det där live. Vi släpade konserverna runt i Egypten och till slut tyckte vi att det var dags att äta dem. På ett hotellrum öppnades de och blandades ihop till en röra som vi åt upp. Billig men äcklig middag, minst en burk var tomatpuré vilket medfört att det inte är förrän nu jag kan tänka mig att använda tomatpuré i min egna matlagning.

Det är först ca 31 år senare vid kostomläggning 2011 som jag återigen äter ungefär samma mängd grönsaker och bra mat! Dock saknar jag sol, värme och frisk luft i samma omfattning. Det får vi en månad om året när vi seglar, kanske inte alltid sol och värme, men skiner solen bara för en kvart så är man ju både ute och i solen direkt.

I Israel konstaterade jag att min engelska var helt enkelt urusel. Jag hade kunnat göra det enkelt för mig att bara umgås med svenskar som det fanns en hel del av. Men sån är inte jag, utan jag umgicks mest med folk från alla andra delar av världen, alla kontinenter var representerade, bara för att utmana mig själv att prata engelska. Och de fick sig många skratt, men det bjöd jag på.

Brighton – tvärsom

Vid hemkomst från Israel började jag åter på lokaltidningen och just den sommaren jobbade en nyutexaminerad journalist som tipsade om att det fanns en svensk folkhögskola i Brighton. Den tjejen känner nog de flesta, det var Susanne som idag håller i ”Fråga doktorn” på TV.

Därmed anmälde jag mig, kom in, sa upp mig igen och åkte till Brighton. Fick en familj att bo hos, man, fru och två döttrar 12 och 10 tror jag de var. Frun skötte all matlagning och jag tyckte inte det var något större fel, jag äter ju allt jag blir serverad. Dock tyckte jag det var märkligt att det var efterrätt efter varje middag. Frågade om de alltid åt efterrätt varje dag, nej bara när vi har studenter, i vanliga fall är det bara på söndagar. Bad då om att de återgår till bara söndagar när jag var där, till förtret för mannen i familjen som älskade när de hade studenter…. Tjock var han.

Viktökning

De handlade en gång i veckan, exakt samma inköpslista varje gång. I fyra månader var det samma rätt varje måndag, tisdag osv. EN DAG i veckan fick vi färska grönsaker, annars var det mesta överkokt och grått. Chili con carnen varje fredag är det enda jag kommer ihåg att jag tyckte var gott, lite sting i.

Lunch på skolan kommer jag ej ihåg vad den bestod av, men tror jag ”unnade” mig en hel del godis under skoldagarna. På helgerna var vi ut på stan och drack öl, men inte i närheten av den kvantitet öl jag drack i Israel.

Gick till skolan, kanske två kilometer enkel väg, men det var den absolut enda rörelse jag gjorde under den våren. Därmed lade jag på mig kilon för absolut första gången i mitt liv, vet ej hur många, men jag var ordentligt mullig vid hemkomst. Mina jobbarkompisar hemma var rådlösa över hur det gått till.

Borta på en månad

När jag kom hem gjorde jag upp med chefen om när jag kunde börja jobba igen, tvättade och packade om från resväska till ryggsäck för att sen dra till Grekland med tåg i en månad. Tog mig till en ö i två veckor, åkte över och hälsade på kibbutzen några dagar, därefter tåg hem igen. Vips var överflödsvalkarna borta igen, jag lade inte så stor vikt eller tankar på vad som hände med vikten i England. Den kosthållningen behövde jag ej återvända till. I Grekland äter man bra och vid hemkomst var det som vanligt full rulle med skiftjobb och vanliga rutiner.

Det är nu jag konstaterar att precis innan ”kraschen” 2006 åt jag nog ännu värre än jag gjorde i England, dels för att all färdigmat, som jag började konsumera åren innan, innehåller mer och mer smygsocker och kemikalier som sliter både på kropp och psyke. Dels rörde jag mig ingenting på fritid, bara till och från buss, för jag hade ju inte tid! Slutade med allt jag tyckte var roligt och blev bara bittrare och argare, på allt!

Nutidens svackor

Jag har fortfarande svackor ibland, men jag känner dem tidigare och går ej ner mig så djupt som jag gjort. Ofta kan jag härleda till vad jag gjort, vad jag tänker och om jag ”fuskat” med mat, när jag känner att det är jobbigt. Sockret slår till värst och omgående!

Fars Dag!

Äntligen fick vi till det vi tänkt länge, gå runt och kolla på Fars skog. Packade fika i ryggsäck och kom iväg ca 11.30 och var hemma vid 16. Far, syster, sambo och jag knatade omkring, det är brant och vi tog oss både uppåt och nedåt i ojämn terräng. Var ej stigarna vi behövde se. Far, 78, var helt otrolig i sin framfart, efteråt vid middag såg han både pigg och väldigt nöjd ut. En underbar höstdag i solen med både ”trollskog” och vidunderliga vyer.

Nästa vecka: Kontrollbehov som gick över styr

Njut novembervärme!

Kina

Värkar och svaga länkar i kroppen

21 st galningar i en härlig vårflod!  Solen sken och vattnet var iskallt.
21 st galningar i en härlig vårflod!
Solen sken och vattnet var iskallt.

Att lyssna på kroppens signaler har definitivt inte varit min starka sida genom åren, rent ut sagt obefintlig, vilket har fått sina konsekvenser. Vet inte om jag är så mycket klokare idag, men kanske lite.

Ska försöka mig på någon form av kronologi, men det kommer antagligen att gå åt skogen. Skriver idag om stressymptom fram till våren 2006, när den kloka kroppen sa ifrån åt kärringen på skarpen.

Migrän och rygg

I ungdomen, nånstans 11-16 år, hade jag mycket problem med ryggen och vid 12-13 år hade jag väldigt mycket migrän. Var till doktor flera gånger och till slut kom man fram till att jag växte för fort, drog iväg till mina 176 cm som 13-åring. Ryggens muskler hann ej med, fast jag red, spelade handboll, cyklade och var väl inte stilla mycket. Migrän försvann när jag var färdigväxt, så diagnosen var allt rätt. Den har heller ej återvänt, för det är en vidrig form av huvudvärk, numera brukar det vara brist på vatten när huvudvärk uppstår, bara att dra i sig ett par glas.

Därefter höll jag mig, vad jag kommer ihåg, rätt ”ovärkad” i många år, stukade fötter och fingrar räknas inte.

Någonstans mellan 30-40 började jag öka på lite stresspåslag när jag ser i backspegeln, det var jobb, handboll, ridning och min vana trogen att alltid hänga på om något kul dök upp. Där någonstans började jag nog första gången känna lite tryck över bröst, men det var ju vid vila och visst var det läskigt men inte så jag sprang till doktor direkt. Det gick ju över varje gång. Läskigare var dock blixtarna i huvudet, de kom också när jag vilade och tyckte jag hade det lugnt. Gärna när jag satt i bilen på väg till ridningen, 3,5 mil bort. Jag kopplade av och då kom de, blixtarna, som något som kör en pilrakt genom hjärnan, ibland på ena sidan, baksidan eller andra sidan. Det berättade jag inte för någon, också min vana trogen. Hände ju bara någon gång ibland.

Bara att rycka upp sig!

Ögonmigrän förklarade min optiker för mig vad det var. Ni vet när man haft det stressigt ett tag och det lugnar sig så kan ögonen flimra länge och väl, det gör inte ont är bara obehagligt. Det fick jag nån gång då och då.

Jag som har sån ”koll” på allt tyckte inte jag behövde bekymra mig, för om livet blev för jäkligt så är det ju ”bara att rycka upp sig”.

Nacke, axlar och ryggbesvär visade bara för mig att jag varit för lat, inte rört på mig tillräckligt och det har hållit sig så genom åren, om jag rör på mig och tränar lite så håller sig dessa kroppsdelar sig i schack.

Efter 40 eskalerar det

De bekymmer jag hade efter 30 tog jag med mig till efter 40 och lade på lite till. Tryck i bröst blev starkare och jag gick till farbror doktorn och han satte på mig en mätare för ett dygn. Sen tittade han bestämt på mig och sa att: ”Du hinner inte ens vakna innan Din hjärna går igång med fullt pådrag! Du måste lugna ner Dig!”

Ja ja, tänkte jag, det behöver jag säkert men hur då? Jag har ju inte tid. Och jag var lycklig att hjärtat inte hade problem. Man vilade aldrig hjärnan, var väl inte alltid kreativt och smarta tankar som pågick, men slå av hade jag ingen aning om hur göra. Med min kontroll så såg jag inte problemet och hur det tärde sakta, sakta men väldigt säkert mot utmattning!

Värmekörningar

Några år efter 40 börjar lite värmekörningar i benen, decimeterstora fläckar som blev varma inifrån. Kändes inget på utsidan. Och det vandrade, ena stunden på vänster lår, några timmar senare på höger vad osv. Lyssnade jag? Nej?

Leder, främst fingrar (de har ju varit stukade många gånger), började göra sig påminda.

Forsränning

Forsränning maj 2015, samarbete krävs.
Forsränning maj 2015, samarbete krävs.

2002 var vi ett gäng på forsränning, vilket var en fantastisk upplevelse, som vi återupplevde i våras, 13 år senare. Men då, när vi tränade på att rädda varandra ur vattnet, hamnade jag i ett läge där ryggen ”bröts” bakåt. Fick ont av värsta klass, men gick jag till doktor, nej! Har man ont i ryggen så är promenader bra, min filosofi. Så dagen därpå gick jag en promenad, en runda som i vanliga fall tar 20 minuter tog 2,5 h och jag var på väg att svimma av smärta ett antal gånger. Det blev i alla fall långsamt bättre och bättre, men då hade jag dragit på mig smärta i en muskel som kompenserade den skada jag antagligen hade någonstans i ryggraden. I tre år gick jag med smärta varje steg utomhus, inomhus gick det bra, då man tar kortare steg. Efter de tre åren  råkade jag träffa en chiropraktor och tillika akupunktör som talade om att så där fick jag inte gå omkring. Så han lagade, lagade och lagade, många besök blev det innan den starkars muskeln började leva igen som en vanlig muskel. Den var tydligen hård och halvdöd och bara ond, det har varit en svag länk i många år när det varit jobbigt. Men nu mår muskeln bra igen och jag känner inte av den alls. Och forsränning ska det bli en gång om året framåt också, så himla häftigt och kul!

Utmana ödet, tredje omgången satte jag mig längst fram till höger. Läskigt spännande!
Utmana ödet, tredje omgången satte jag mig längst fram till höger. Läskigt spännande!

Ignorera signaler ej bra

Lyssnar man inte på signalerna så har jag fått lära mig den hårda vägen att kroppen viskar, talar, morrar och till slut SKRIKER åt en att lugna ner sig. Jag fortsatte att ignorera och musklerna började värka och trötthet ökade och ökade.

Jag sov alltid på bussen till och från jobbet, plus hela nätterna. Men hjärnan jobbade ändå, jag blev bara tröttare och tröttare. Som jag skrivit om har jag två rädslor, hunger och trötthet, tröttheten blev riktigt otäck under 2005 då jag kände att blinkar jag nu så somnar jag. Det var väl inte så farligt när man satt på en kontorsstol, framför TV eller bara var ute och gick. Men när man sitter och kör motorcykel eller bil och det kändes som jag skulle somna vid blinkning blev jag riktigt rädd. Hände flertalet gånger. Det blev värre efter 2006, men då var jag sjukskriven och lade omkull mig när den känslan kom och SOV!!!

Jag fortsatte att inte lyssna på signalerna och under 2005 accelererade ju också ilskan, när de flesta blev idioter och gjorde jobblivet surt för mig. Jag mådde skit, jobbade, åt och sov, slutade att träna, red ej, gjorde i stort sett inget på fritiden för jag lade all kraft jag hade på att jobba för att jag (i min då sjuka hjärna) hade en herrans massa måsten att kontrollera. Jag hade helt enkelt inte tid att göra något annat än att jobba.

Nacka och axlar blev hårdare och hårdare – hade ju inte tid att träna…

Hälsokontroll

Var på hälsokontroll i januari/februari 2006 hos företagshälsovården, sköterskan frågade hur jag mådde och då erkände jag för henne att min ilska höll på att dränera mig, det var så jobbigt att vara arg. Hon informerade då att jag hade rätt att komma till dem och få prata med någon kunnig utan att jag behövde berätta för chefen. Och nu ska ni få höra hur korkad jag var i mitt svar: ”Chefen är inte ett problem, henne kan jag tala om för att jag vill gå, men jag har inte tid för det är så mycket jobb!”

Med den inställningen kan det bara gå åt ett håll – åt pipsvängen! Och det gjorde det i april 2006 (alltså bara några månader efter hälsokontroll) när jag vaknade och världen snurrade! Efteråt är man glad att det inte blev en hjärnblödning, hjärtinfarkt eller något annat vitalt som gick sönder. Dock tog det några veckor till innan jag fattade på allvar att nu fick det vara nog, mer dåraktighet av mig, som blir ett eget avsnitt – då var jag nog farligt nära hjärnblödning vid ett tillfälle.

Verktyg för lugn

Ovan är ett plock av mina signaler som jag haft och jag vet många som går med liknande och andra oförklarliga värkar, inflammationer, migräner, blodtryck och åkommor och det hjälper bara för stunden att äta antiinflammatoriskt, värktabletter och annat. Problemen finns kvar och återkommer, ofta starkare och starkare om man inte gör någon förändring på ena eller andra sättet.

Maten och yoga är för mig de verktyg som håller mig ifrån att fortsätta stressa. Av att jag har kraschat ordentligt en gång och ytterst nära en gång till så har jag en låg stresströskel, man får vara observant på sig själv hela tiden. Antidepressiva piller igen – nej tack! Det låter kanske som att jag varit sjukskriven för smärtor och annat under årens lopp, men jag ignorerar inte bara signaler utan också smärtor alltså har jag ej varit sjukskriven för sånt.

Plockmat, bowling och fika

I helgen lyckades jag samla nästan hela nära familjen på lite plockmat här, gick iväg för en timmes bowling i Arenan och därefter avrundande fika här hemma. Tror jag tog andraplatsen, av nio. Favoriten bland plockmaten blev bloggen Under Vårt Taks Parmakorgar med Rökig röra i. Det hade jag aldrig gjort förut så det var lite spännande, hittade ej rök fläsk, det blev rökt bog. Till assistenter i köket inkallades snart 6-åriga barnbarnet och sambo, de skar, dukade och bar allt till bordet. Till fikat gjorde jag kladdkakan igen med vispgrädde och hallon. Nu skriver jag ut receptet som jag hittat på nätet, men vet ej vem som är upphovsman/kvinna, skriver exakt samma ord som jag funnit (känner någon igen det och vet vem så ge mig namnet, tack). Jag byter smör mot kokosolja och grädde mot kokosgrädde, funkar toppen.

Kladdkaka

Har recept på en skitgod lchf-kladdkaka om du vill testa.

100 g smör
100 g mörk choklad 70 eller 85%
1 dl vispgrädde
2 ägg
1 msk kakao

Smält smör i kastrull.
Bryt ner chokladen i det varma smöret och rör om tills det smällt.
Vispa ägg och grädde så det blir lite skummigt.
Rör ner kakao och vänd sen ner chokladsmöret.
Smörj en form, gärna med löstagbar kant och ”bröa” med kokosflingor.
Grädda 200 grader i mitten av ugnen 8-10 min.

Ska du äta kakan samma dag så grädda i 10 min.
Men ska den ätas dagen efter brukar jag grädda i 8 min.
Det blir så himla bra varje gång. Förvaras alltid i kylen, den stelnar ju lite då också. När kakan tas ut ur ugnen är det lät att tro at den borde vara inne lite till för den dallrar och ser smetig ut, men låt svalna och in i kylen bara så ordnar det upp sig.

Nästa vecka: Galna veckor april/maj 2006 och närmast efter

Ha det bäst därute och lyssna på kroppen och våga göra förändringar! Nu drar jag ut i solen för en promenad innan kvällsjobb.

Kina

Kvalificerad skräpmat – början till slutet

Funderat en del på vad som hände när kroppen sade tvärstopp i april 2006, visst hade jag värk här och där, visst var jag trött och otroligt arg, arg och ännu mer arg under flera år innan! Skällde på massor med folk genom jobbet, alla var idioter! Dock ej de allra närmaste, de finns fortfarande kvar i mitt liv – tack och lov!!!

Under 2000 och framåt var jag singel, jobbade intensivt som projektledare, pendlade buss 2×4 mil och skulle även hinna med barnen (de var nästan vuxna, men mor ville ju självklart se dem då och då), övrig familj och vänner, handboll, ridning och gå ut med vänner.

Inte kul laga mat till sig själv, alltså blev det mycket hel- och halvfabrikat. Åkte hemifrån vid strax före 7 och var hemma mellan 17.30-18.30 och hade då ej ork för matlagning. Slängde väl i mig något snabbt, mackor, nån pasta eller nåt annat snabbt.

Frukost på jobbet var toppen, färskt bröd och lite olika pålägg och en frukt om dagen fick vi genom ett litet avdrag på lönen. Och jag har alltid ätit frukost innan jag börjat jobba, yoghurt, mackor osv. Alltså alltid två rejäla frukostar!

Lunch – här började det fallera ordentligt om man inte gick ut på lunchrestaurang, vilket gjordes någon/några gånger i veckan. Färdiga djupfrysta lådor…. in i affär på väg från bussen till jobbet. Hade jag ingen sådan låda så togs hissen ner i källaren i huset jag jobbade till en pastarestaurang och fick ett gigantiskt lass med mat som alltid slevades in.

Kvällsmat mycket hårdmackor. För det är ju nyttigt!

Godis åt jag förstås ibland, chokladkakor kunde man toppa upp med om man var seg på eftermiddagarna för att orka till hemgång. Har haft spärr på sånt, men ändå fått i mig en hel del.

Det jag började ”unna mig” nånstans där på mitten 2000-talet var mild vaniljyoghurt, flingor med torkade hallon och branflakes. Det var riktigt gott. Nu när jag läser lite mer innehållsförteckningar så konstateras att färdigsmaksatt yoghurt, såser och annat finns det mycket onaturligt i och gärna extra socker.

Halsbrännan var olidlig då och då, läste att ProViva skulle vara så fint för magar, inte för mig. Hade jag ej halsbränna innan så fick jag när jag drack denna ädla dryck. Novalucol var det som kunde avlasta för en stund. Numera har jag aldrig halsbränna.

Upp som en sol och ned som en pannkaka, dagarna i ända. Blev mer och mer folkilsken vid hunger och hungrig blev jag ofta. Upp och necat-408813_640r, upp och ner i blodsocker, det sliter förstår jag nu. Vid 48 år så hade kroppen fått sitt av detta pendlande i blodsocker som gjorde mig mer och mer stressad i kropp och själ. Till
slut orkade jag bara jobba, äta och sova. För när jag mår dåligt så sover jag otroligt mycket, lite tvärsemot vad andra stressade gör.

Bara jobba, äta och sova och inte ha någon liten enda energi till något annat sa mig att det är något riktigt illa, men jag hade inte kraft att göra något åt det. Tänkte att jag behövde byta jobb, men visste ej vad jag ville göra, så det var bara att köra på. Förändring vad gäller jobb kom några år efter.

När jag satt där våren 2006 och hela världen snurrade och till slut fick klart för mig att jag ”gått i väggen”, genom ett telefonsamtal med en sköterska på vårdcentralen, så kände jag mitt i det nattsvarta eländet att det kommer bli bra någon dag. Det har tagit sin tid men jag är glad att kunna säga mig vara igenom och mycket har jag fått förändra och kommit till insikt om.

I november 2005 köpte vi vår kära Sunrise, en segelbåt, i Härnösand. Min ”vägg” kom i mars-april 2006 och i mitten av maj åkte vi norrut för att ta över båten och ut och segla första helgen i vår båt. Det var en 25-årig dröm som slog in, men de 50 mil norrut var fasansfulla – panik i bröstet hela vägen inklämd i en överpackad bil. Det löste sig och jag lugnade mig någorlunda, sambo och far fick helt enkelt stå ut med mig.

Denna sommar kom en ny båt och ”hoppade på oss”, vi tittade igenom allaDSC_1666 skrymslen och vrår och konstaterade att den var väldigt bra. När vi klev av båten och vände oss om så blev det lite ståpäls, den heter Sunshine. Lite läskigt, vad kommer efter Sunrise. Efter några turer hit och dit så har vi nu två båtar. Sunrise ska säljas och vi fortsätter vårt båtliv i Sunshine. I helgen åkte hon upp på land, är lite nervigt att lyfta en båt första gången, men det gick jättebra. Bara att övervintra med andra aktiviteter och invänta nästa säsong.

Nästa veckas rubrik: Besvärlig som gäst – äter ju så konstigt!

Ha en härlig vecka!

Kina