Mina ambitioner inför min framtid

Mitt mål för framtiden är att vara så klok att jag håller kropp och själ i någorlunda trim för att kunna låta mig införliva mina drömmar utan att behöva handikappanpassa eller åldersanpassa för mycket. Fast jag i år blir hela 58 år så är ambitionsnivån för drömmarna högre än någonsin, kanske är det åldersnoja att jag vill mer och mer – i alla fall i tankevärlden.

Ser lite för många runt mig som är bra mycket yngre och/eller jämngamla som har ont och en massa så kallade ålderskrämpor och onödiga medicineringar. Jag har och har haft krämpor men de ska bekämpas med näbbar och klor, för jag vägrar att stagnera och hamna i medicinfällan eller att tankemässigt säga till mig själv att jag är så gammal så det hör till åldern. Skitsnack! Man är och blir vad man äter, dricker och tänker – det är min absolut bestämda åsikt. Och det är aldrig för sent att ändra livskvalitet, men man MÅSTE ändra för att kroppen ska få en minsta lilla chans till återhämtning från ohälsa. Kroppen är riktigt finurlig och repar sig om man är snäll mot den. En fysisk skada kan hämma men finns inte det att skylla på så är det bara att ta tag i sitt liv och våga förändra.

Som Anna Hallén skrev på Facebook igår: ”Har jag alltid gjort rätt? Är jag så perfekt? Oh nej” Hon skriver om hur hon vågade lära nytt och ändra sig från att tidigare tro på lättprodukter och margarin och därefter må bra. Jag delade hennes inlägg igår (13/3), mycket läsvärt.

Föredöme

Jag vill vara föredöme vad gäller kost som är bra för mig och som jag vet är bra för andra också, man måste dock komma till egna insikten. Genom de podar jag lyssnar på och den information jag läser så är jag mer och mer övertygad om att jag är på rätt spår, sen kan man alltid lära sig mer och mer. Alla behöver definitivt inte hålla sig lika strikt som jag gör, men gör man bara halvdant så blir det ej någon större hälsovinst, tror i alla fall jag. Men å andra sidan är lite bättre än inget.

När jag mår bra så är jag bra i relationer till andra, när jag ej mår bra så är jag inte rolig – den insikten har jag kommit till.

Immunförsvar

Jag vill inte låta mitt immunförsvar gå ner sig, man vet aldrig vad det kan skapa. Finns alldeles för många läskiga alternativ vad man kan råka ut för med dåligt immunförsvar genom att äta en massa socker, gluten och kemikalier som idag fyller det som benämns som ”vanlig mat”. Ni som ej sett Sockerfilmen på SVTplay hoppas jag verkligen tar sig tid att göra det, skrev om det här.

Jag vill ej heller dra på mig konstiga inflammationer, förkylningar eller andra sjukdomar som man får genom att äta mat som ger inflammationer. Ni kan Googla och se vad som ger inflammationer i kroppen, många som skriver om det.

Ej gå sönder

Jag hoppas att jag har mina ben i trim och att benskörhet ej har påbörjats. Skidåkning och vinterns ishalka har jag klarat utan att ramla, så därmed är ej skörheten testad. Men jag hoppas att min överätning av mejerier ej har skadat för mycket, utan att jag ska klara någon liten vurpa utan att gå sönder.

Ej offra mig

Jag kommer vara mer tydlig mot min omgivning och inte offra mig bara för att omgivning tycker jag ska ”unna” mig något gott ibland = socker!!! Nej, det tänker jag inte göra. Om det så blir risk att jag aldrig blir bortbjuden. Jag vore väldigt tacksam om jag åtminstone får chansen att veta lite i förväg vad som bjuds så kan jag ta med eget om det bjuds sånt jag ej kan/vill äta. Om ej så får jag väl bli så ”ofin” att jag helt enkelt hör av mig innan. Det är ej problem med vad jag äter då det faktiskt är ren mat och jag har alltid möjlighet att ta med själv. Men det sticker i en del människors ögon att jag inte äter vad som bjuds, för det är man lärd att man ska. Blev väldigt inspirerad och övertygad om tydlighet när jag lyssnade på LCHF-ingenjören, My Westerdahl om hur hon talar om vad som gäller för henne och hennes sockerberoende. Det är väldigt många som ej inser sitt sockerberoende.

Mål

Jag vill väldigt länge till orka leka barnbarn, ta upp dem i famnen och kramas, springa, klättra och orka ha tid för dem. Alltså inte hamna i fällan att bara orka jobba, äta och sova – det livet är inte acceptabelt och har provats. Skrivit om det ett par gånger dels vid kraschen 2006kraschen 2006 och dels när jag höll på att dyka igen 2010.

Farmorsemester

Klättra med barnbarn 2013
Klättra med barnbarn

Har börjat med farmorsemester som födelsedagspresent med stora barnbarnet från förra årets 5-årsdag. Då var vi till Stockholm och kollade dinosaurier. I år blir det Ålandskryssning under påsken, bara vara-tid tillsammans. När den lilla tösen blir 5 så ska det börjas med henne också. Ensamtid med dem och göra något kul, utan stress eller prestation.

 

Och jag vill att mina barn ska lita på att farmor håller sig på benen när de låter mig ta med deras älskade barn på olika utflykter och äventyr. För det ska vi hållas med länge än och då måste farmor hålla sig i trim för att hitta på roliga aktiviteter när de blir äldre.

Aktiviteter

Segla, köra mc, slalom, rida, forsränning, vandra, klättra (lite lagom), pulkaåkning, leka är några aktiviteter som jag vill hållas med länge, länge än. Så kan det dyka upp nya spännande äventyr som behöver provas och då ska jag göra det om jag vill, inte om jag kan. En sak jag är lite sugen på att prova igen är vattenskidåkning, var väldigt längesen (mitten 90-tal) och det är så härligt kul. Nån dag kanske det blir av.

Resor

Har flera drömresor och i fredags började vi planera en – Sydafrika! Med kära far och syster, ska bli så roligt och spännande att göra en sådan resa med dem.

Finns fler drömresor som jag ska vill göra i olika världsdelar och med olika inriktningar. Dock ej charter till en solig strand och inte göra något. Ska jag lägga tid och pengar på resor så vill jag få mer ut av det. Numera säger jag dock inte ”Aldrig charter” för jag vet ju att rätt vad det är så kan det vara ett alternativ att åka någonstans och bara göra ingenting för att få lite lugn i sinnet. Min årliga frid får jag på segelbåten under sommarsemestern vilket är väldigt priviligerat, fyra veckor på vattnet är en lisa för själen. Medan andra finner sin frid av att åka solsemester och det är ju så skönt att vi kan välja.

Måne ner 2013-06-23 03.43
Fridfullhet!

Införliva drömmar

Jag ska bli duktigare att införliva mina drömmar utan påverkan av andra. Ibland kommer jag utföra dem själv eller så gör jag dem tillsammans med de som har ungefär lika drömmar. Att våga önska och drömma utan restriktioner eller begränsningar brukar löna sig genom att det löser sig på ett eller annat sätt. Jag har varit duktig på att sånt händer bara andra, men nu ska det banne mig även hända mig. Släppa lös tankens kraft!

Nytt ordspråk från Annica Nilsson på FB:

Endast framtiden går att påverka, gårdagen är bara erfarenhet!

Och jag har bestämt mig, jag ska LEVA HELA LIVET!

Fylld frys

Igår fylldes frysen med en närproducerad halv gris, så lyxigt och gott inför vårens grillningar. Hittade ett recept på kåldolmar härom veckan i tidningen som också ska provas med fläskfärsen, var helt utan en massa onödiga fyllnader. Nu finns gris, älg och lamm lagrat i frys och det kommer lite nöt här framöver. Bara att fylla på med fisk och kyckling mellan varven och till det massor med grönfoder av olika slag.

Fett – ghee

Köpte förra året en dyr burk Ghee för att prova, proteinfritt smör, och det smakade absolut inte gott. Därmed blev burken stående i kylen. Har läst hur folk fixar sin egen Ghee, men tänkt att blir det så otäckt så lägger jag inte min kraft på det. Men nu har nyfikenheten tagit över och i lördags smälte jag ned ett paket smör och tog bort proteinet och har nu en GOD Ghee i kylen. Blomkålsriset förgylldes med en klick igår. Rent lycklig är jag!

Bjuden middag

Yngsta sonen med familj var här i helgen och plockade ihop det sista i huset och bodde hos oss. När de var klara i lördags kväll så kom de hem och tillverkade fantastiskt god middag. Jag hade satt in kött i ugn, tagit ut och lagt folie på, sen satt jag i soffan och bara vilade tills mat serverades med ett glas rött. Toppklass!

Nästa veckas rubrik: Att unna sig – LIVET!

Ha det gott!

Kina

Annonser

Skidsemester, mat och socker

Westendorf

Hemma igen efter en fantastiskt härlig skidvecka i Österrike med ett busslast härliga människor, underbara vyer och blandat väder. Stundtals riktigt varmt och skönt och utesittande, ibland fick man gå in för lite fika eller lunch då vädret var lite kyligare.

Bland de första frågorna jag fick vid hemkomst – vad kan du äta när du är ute så där?

Så jag tänkte skriva lite om vad jag ätit och att det gått alldeles utmärkt.

Matsäck

På bussresan söderut hade jag gjort iordning ”Chrille-mackor” som är perfekta matsäcksmackor. Jag bakade Birgitta Höglunds Formfranska dagen innan och fixade enkel majonnäs från 56kilo.se. Gjorde en röra på skuren rökt skinka, majonnäs, salladslök, salt och peppar, lägger röran mellan två skivor bröd. Doppar dubbelmackan i uppvispat ägg, låter ligga en stund så brödet suger i sig ordentligt. Steker i medelvarm panna, båda sidorna. Man står sig riktigt länge på såna mackor.

Vi hade även lite ölkorv, en burk med uppskuren paprika och gurka, några kokta ägg och vatten med. Vi fyllde på med kaffe där vi stannade, på färjorna och rastställen i Tyskland. Och vi var ej ”dödligt” hungriga vid framkomst efter ett dygn på buss.

Frukost

Jag tog med kokosgrädde på tetra, kokosolja, fiberhusk, kanel och kardemumma för att göra min gröt. Fick redan förra året göra min gröt i köket på vårt härliga hotell Stimmersee, strax utanför Kufstein. Jag fick gå in i köket varje morgon och rådda runt i år också, det enda jag behövde till gröten var ett ägg, vilket inte var ett problem. Hade även med mig nybakat zucchinibröd som jag fick lägga i en glassfrys så det höll sig under veckan. Torkad salvia (dämpar vallningar) hade jag också med, lade en portion i en thepåse från ICA varje morgon.

Frukosten bestod därmed av:
Gröt – som ej ser så aptitlig ut men gör mig mätt och välmående
Ett kokt ägg
Ett glas vatten
En macka med deras underbara rökta skinka
Salviathe
Ibland lite kaffe (försöker ju hålla igen på det och märker att vallningarna gett sig lite)

Lunch

Första lunchen blev den traditionella gulaschen, det var söndag och vi drog till kyrkan (högsta toppen) och där är det gott med soppan. Tyvärr lite för mycket potatis i men jag överlevde detta. Drack mest vatten vid våra stopp och tog bara lite öl av Chrille då och då. Weissbier Dunkel är vår favorit därnere.

Två dagar blev det ägg och bacon och en dag var vi till ett ställe där de står ute och grillar kyckling. Halv kyckling, mixed sallad och majonnäs – så otroligt gott!

Sista lunchen i backen ”offrade” jag mig på den andra traditionen – wienerschnitzel!!! Den var jättegod och det gick bra eftersom jag ”skötte” mig med kosthållningen runt omkring.

Middag

Vi äter alltid middagen på hotellet. Jag fick stor sallad istället för potatis till det jag beställde, till fisk bad jag om majonnäs och fick in en hel flaska så det var bara att klämma på över tallriken. Enda rätten som det både är sås och varma grönsaker till var en fläskkotlett med grönpepparsås och stekt paprika, var riktigt gott.

Noterade att fler i sällskapet tog in mixedsallad istället för pommes då och då.

Många goda efterrätter finns också, men då jag vet vad som händer så känner jag inte behov av att riskera hälsan och humöret genom att äta det.

Smakprovade

Sambon både åt och drack extra under veckan, så jag tog nån tesked här och där, men det smakade inte gott. Inte ens varm choklad med rom och grädde smakade så jag behövde ta mycket, för sött.

Jag höll mig mest till vin och så har vi våra vänner på skidresan som verkligen gillar Gammeldansk och det gör vi också. Det tog jag några dagar och fick betala dyrt dagen efter, bara att sluta. Magen slog bakut.

Matsäck hemresa

Liten kylväska var ju med och kylklampar lades ner i glassboxen, alltså kunde vi handla på oss en del mat som behövde vara kallt till matsäck på hemresan. Hade även zucchinibröd kvar.

Vi handlade en burk med heta räkor i manuell disk, ölkorvar, paprika, tomater, jordnötter, skinka och en tub majonnäs. Och så ett par flaskor vatten, vi klarade oss fint.

Bussen stannade för lunch på ett ställe i Tyskland och en del var Burger King och andra delen var mer husmanskost. Där fanns två minibufféer med bland annat grillad kyckling, stekt zucchini, brysselkål, vitkålssallad och andra grönsaker utan mejerier på, å vad jag blev lycklig. Var egentligen inte hungrig men åt av ren glädje att det fanns så mycket gott att äta.

Bussresorna, både ner och hem, var inga problem alls. Vi sover bra både sambon och jag, lite nackstelhet vaknar man av då och då och får byta läge. Trevligt sällskap, röra på sig lite vid varje stopp och det blev bara lite extra svullnad runt fötter och anklar. Vi landade strax efter kl. 06.00 lördag morgon, hem och sortera tvätt och få igång tvättmaskin. Handla lite och sen invänta prinsessan som kom under förmiddagen. Föräldrarna åkte och packade och körde till Falun och återvände för att sova här. Sen packade de vidare söndag förmiddag och åkte norrut efter lunch, så jag fick mycket kvalitetstid med den lilla.

Framåt kvällen var jag och hälsade på min stora prins, som varit ledig hela sportlovet och gjort en massa roligt. Behövde få mig en Viggo-dos också, då jag jobbar kväll under kommande vecka och därmed ej hinner träffa honom.

Sockerfilmen

Under veckan i Österrike har jag sett att SVT sänt Sockerfilmen och igår tittade jag på den (den finns på svtplay till 20 augusti). Kände igen mig i allt, men man är ju ej medveten om vad man stället till det inuti sig själv av en massa socker. Är en australisk kille som testade att äta så kallad ”vanlig mat” under två månader, alltså inte en enda läsk eller skräpmat, utan det handlade om vad vi anser vara vanlig mat och som livsmedelsindustrin har proppat med socker. Jag hoppas att många tar sig tiden att se filmen och ger sig själv funderingar på vad man äter och börjar läsa på förpackningarna. Tror även att det är många som inte ”vågar” titta, för då kanske man behöver förändra sin livsstil för att inte hamna i livslång medicinering när kroppen inte orkar längre.

Jag hör många som säger att de inte äter så mycket socker och de tänker då på läsk, godis, kaffebröd och den kategorin. Men de flesta får i sig massor med socker av sin kosthållning och som vi blivit lurade att uppfatta som vanlig mat. Lightavdelningen är en stor bov tillsammans med färdigmat och smaksatta produkter. Det har definitivt inte bara med vikt att göra.

Kalorier

Filmen visar också på att kalorier är olika saker var de kommer ifrån och vad de gör för kroppen. Äter man bra kalorier så behöver man inte räkna ett enda dugg. Jag struntar fullständigt i sånt och jag äter massor av kalorier varje dag, men då det är bra kalorier så ger det mig ingen viktökning. Blodsockret håller sig jämnt, vilket håller min stress i schack.

Läkemedel

Det har varit mer intressanta länkar jag läst och sett, bl a skriver Kostdoktorn idag om ”Så tar läkemedelsindustrin livet av tiotusentals runtom i världen”.
Han skrev tidigare om ”Så försöker läkemedelsföretagen hjärntvätta din läkare” och han VET då han är läkare själv och varit med och hört hur man påverkar från läkemedelshållet. Annars tjänar de ju inga pengar!

Aspartam

Såg en artikel om vad som kan hända med sötningsmedlet aspartam och känner instinktivt att det är inte något att rekommendera. Alla blir inte lika sjuka som denna tjej, men man kanske åker på mindre åkommor som orsakas av att man dricker lightläsk. Om man nu dricker något icke hälsosamt någon gång ibland är det säkert inte farligt, men dagligt intag av ohälsosamhet oavsett vad det är ger kroppen stryk på ett eller annat sätt. Tror i alla fall jag och har en del egen erfarenhet.

Forskningsfusk

Nu ska jag ut i solen och plugga in Anna Sparres intervju med Doc Ralf Sundberg i öronen. Rubriken är – Kolesterol, blodtryck, kostråd och forskningsfusk. Ralf är en modig man som både är läkare och forskare och vågar tala om sanningen runt forskning.

Nästa vecka skriver jag om mina allergier, jag har ju ansett att jag inte har några tills jag börjat rannsaka mig själv. Fler av dem har kommit på senare år genom ”missbruk”.

Ha en go vecka!

Kina

 

 

 

 

Styrkans fall och återkomst – kroppsläkning

Jag har alltid varit lite ”grundstark”, alltså haft en del styrka även om jag inte tränat hårt och även fast den största delen av mitt yrkesliv har bestått av sittande på kontorsstol.

Men 2006 försvann det helt och hållet. Jag var vansinnig på sambon som skruvade åt alla korkar så jag inte fick upp dem, trodde han jävlades med mig. Så var icke fallet, mina muskler orkade helt enkelt inte. Att dra upp ankare eller storseglet var inte att tänka på under vår första sommar med Sunrise.

Förutom att hjärnan var helt slut med känslor som rädsla, kränkt, ledsen, arg, panikångest, folkskygg och självkänsla helt åt skogen så var kroppens utmattning ”spännande” – den var helt slut för ett tag!

Ytterligare svag länk

Året innan hade jag provat att hänga i badstegen efter sambons fars båt och det var en härlig upplevelse. Det var ju en aktivitet som ville provas med vår egen båt men då sa mina armbågar ifrån ordentligt, båda två. Hindrade mig dock inte från att hänga där då och då vid fint väder och hyfsat varmt vatten, fick surt i armbågarna några dagar – det var det värt. Var ju inte bara de som gjorde ont, gick in i den samlade värken här och där.

Badstege
Lyxig vattenmassage.

Har skrivit om mina svaga länkar i kroppen som dyker upp vid ohälsa och armbågarna är ytterligare en.

Lån av mc

Någon gång mellan 1992-1997 hade jag lånat svågers stora mc till jobbet, 1100 kubik som vägde några kilon. Jobbade i en liten by och var lite sen vid hemfärd, övriga hade slutat, var ensam på hela området. Jag skulle få igång denna tvåhjuling och åka och hämta stora sonen från fotbollsträning, det hade jag lovat på morgonen. Vad händer – jo den surar ihop och jag började skjuta pjäsen och det var tungt. Den rullade inte lätt utan var rejält motstånd även i medlut, fick ej upp fart på den förrän flera kilometer senare när det lutade tillräckligt så den startade. Var jag arg och fick styrka? Ja det kan ni ge Er på, är huvudet dumt får kroppen lida fick sin innebörd denna dag. Hade ont i armbågarna i flera år efter när jag bar lite kassar eller väskor, överansträngda till max. Sonen väntade snällt och vi tog en tur.

Stressen i armbågarna återkom när jag blev utmattad, ca 10 år efter. Idag kan jag ibland få lite känningar och då vet jag att jag har för mycket runt mig. Kroppen är klok!

Efter sommaren 2006 fick jag genom företagshälsovården en underbar läkare, plus underbar pratterapeut och möjlighet att gå kurs i basal kroppskännedom. De tog hand om mig på ett fantastiskt sätt när jag mest var rädd, den mest hemska rädslan just då var – ”ska jag aldrig våga jobba igen och känna mig engagerad och tycka jobb är roligt”. Näst värst var nog alla oförklarliga värkar i muskler och leder. Man blev uppmanad att ut och gå och få frisk luft osv.

Gå contra stressgå

Alltså var jag ut på många promenader främst runt sjön, ca 7,5 km. Med mina prestationskrav i skallen så gick jag fort. För varje person jag mötte som sa: ”Oj vilket tempo”, så ökade jag än mer för att vara duktig. Det var många som kommenterade mitt tempo så jag speedade på, gick bara med personer som kunde hålla tempo annars var det ej kul. Och hjärnan gick på högvarv hela tiden.

Glömmer aldrig känslan en dag, tror det var vår 2007, när jag och en kompis var på andra sidan sjön och vi gick tysta i våra egna tankar. När vi började prata så kom jag på mig själv att jag INTE HADE TÄNKT under den tysta tiden, ca 15 min, utan bara njutit frid och den vackra naturen. Inga galna och oroliga tankar som hjärnan alltid sysslade med. Märklig känsla.

Av dessa racerpromenader så blev min muskler mer och mer stressade, hade ont här och där i varje steg, fick stretcha som en galning för att överhuvudtaget fungera. Och det är likadant än, en stresskada, tar jag i så ”krymper” musklerna och värker. Jag tar det nu lite lugnare vid promenad och joggar hellre lite sakta än stressgår, man lär sig lite i taget.

Ledvärken har gjort att jag lämnat prov två gånger för kontroll om det handlar om reumatism då det är många i släkten som har och har haft, men tack och lov jag inte det.

”Skadad” för livet

Jag lyssnar lite på podcasts, hittat en mycket klok kvinna som talar om väldigt många olika ämnen om vår hälsa och mat. Hörde en pod där hon talade om just det här med att stressträna som gör en redan stressad kropp mer stressad. Det är bra att träna men med vett! Och beroende på vad du tål. Hon heter Anna Sparre och driver sidan 4Health och den pod jag lyssnade på som berättade mycket om stress i kroppen, rubriken är Stress och binjureutmattning . När jag lyssnade på denna pod förstår jag mer vad som hände och att jag får vara aktsam på mig själv resten av livet! Lyssna gärna på hennes olika ämnen, jag har hört några, bland annat en intervju med Monique Forslund som har sin egna hälsoresa och driver en förskola där man dragit ner på de snabba kolhydraterna och fått en lugnare och gladare barngrupp. Anna har även en Facebooksida där man kan följa hennes blogg och podcast.

Det mest frustrerande i detta är att inse att även roliga aktiviteter suger energi när man ej mår bra. Man måste helt enkelt lära sig hur mycket man orkar av alla typer av aktiviteter och säga nej när det blir för mycket. Det har jag väldigt svårt med fortfarande när det gäller roliga grejer och äventyr!

Sitta kudde och inte tänka!

yogakuddar-kategoriFick genom företagshälsovården gå flera kurser i basal kroppskännedom, det var en skön timme i veckan med likasinnades närvaro och underbara sjukgymnaster som ledde gruppen. När ledaren en dag sa att vi skulle sitta på en kudde och inte tänka i 20 minuter så höll jag på att skratta ihjäl mig och ”idiotförklarade” henne i mitt skrattanfall. JAG inte tänka i 20 minuter, det fanns ej på världskartan. Men jag var lydig och satte mig på kudden och kanske kunde vara ”tanklös” i nån sekund eller halvminut då och då under övningen. Det var första mötet med meditation och jag kan slå av mer nu, men det är en färskvara och man skulle verkligen behöva meditera mer. Kostdoktorn skrev för ett tag sedan om 7 tips för oss 40+ som vill få en frisk ålderdom, jag kör på det mesta, men kollar varken blodtryck eller blodsocker då det ger sig självt av att jag drar ner på kolhydraterna. Meditera behövs antagligen mer, egentligen varje dag. Nr 6, Fasta för formen, har jag ej provat, bara några extra timmar de veckor jag jobbar kväll och är hemma under förmiddag, då tar jag bara en kopp kaffe på morgonen och äter när jag blir hungrig. Min hjärna har ju fortfarande skräck för att bli hungrig, har upprepat det flera gånger i mina inlägg, började i tonåren.

Grundstyrkans återkomst

Åren efter 2006 gjorde jag ”skov” i läkning av kropp och själ under somrarnas segling, det kändes så. Rädslan för att aldrig ”våga” jobba med engagemang och glädje gick över hösten 2007 och det var en lisa för själen. En stor tröskel som passerats.

Men det mest fascinerande var styrkans återkomst ungefär samtidigt. Helt plötsligt kände jag att musklernas grundstyrka hade återvänt. Jag hade absolut inte tränat eller något, var fortfarande för klen och det enda jag gjorde var att gå lite. Men under de åren var vi riktigt lata under seglingar, seglade runt och lade till och åt mat och sov. Antagligen var det just det min kropp behövde för att läka. Och när jag var ”läkt” tillräckligt så återkom mina muskler, hänga badstege, dra upp ankare och hissa segel är efter det inte ett problem!

Kloka ord

Så ni som känner Er stressade men inte dykt ner fullständigt i ”skiten”, ta hjälp, lyssna på kloka människor med kunskaper som gör skillnad för att inte hamna i jobbigt återvändande. Det tar både tid och kraft från Dig själv och Din närmaste omgivning att komma tillbaka och helt tillbaka kommer man ej, men lite klokare kanske man blivit! Förhoppningsvis.

Ni som vill rädda världen på ett eller annat sätt och bara tänker på andra än Er själva vill jag ge några kloka ord. De fick jag av min omtänktsamma högsta chef när hon besökte mig när jag satt hemma och ”jollrade” första sommaren. Det var när vi diskuterade att jag försökte rädda alla användare mot leverantörer och systemleverantörer, så menade hon att de användarna också har sitt val, det var inte mitt ansvar.

Om man inte är nöjd med en situation så har man följande val:

  1. Förändra … kan du ej förändra
  2. Acceptera … kan du ej acceptera
  3. Lämna

Då slipper man gå omkring och vara frustrerad och har själv sitt val att göra.

Det här valet har vi alla, både du själv och de personer du försöker rädda och de personer runt dig som är frustrerade över sin situation och skyller allt på alla andra.

Som Olle Ljungström sjunker i ”Apan som liknar dig” – Det är du som väljer så var noga med ditt val, det är ändå du som väljer vem du är.

Mycket kloka ord, enligt mig. Och som jag fick använda mig av 2011, återkommer om det nästa vecka.

Mår bra idag!

Det låter kanske som att jag har det väldigt besvärligt idag, men det har jag inte. Att jag skriver att man är skadad för livet är att jag måste tänka mig för så jag inte börjar stressa på igen och går ner mig i både kropp och själ. Kroppen säger till ganska fort och själen kommer strax efter om jag inte lyssnar. Men det inskränker inte ett glädjefyllt liv! Det gjorde det verkligen under de tuffa åren.

Äntligen pulkatid!

I lördags var lilla Vega, 1 år, här med sin mor för världspremiär i hennes liv att åka pulka, vi sprang med henne i trädgården och puttade henne utför en liten slänt till hennes stora glädje.

Vega pulka
Vegas pulkapremiär!

Igår kom stora barnbarnet Viggo, snart 6 år, på besök. Vi tog en promenad för att handla och passade på att ta med pulkan och gå runt till kyrkbacken för årets gemensamma premiäråk. De har ju ”stulit” vår närmaste pulkabacke för höghusbygge så vi får gå till kyrkan. Den är brant och vi kom i bra fart och fick precis hejd på ekipaget innan asfaltsgången. Nästa anhalt är i sjön och dit ville vi inte. Kul är det med pulka!

I fredags var vi bortbjudna till härliga vänner som vi ej sett på väldigt länge, började kl. 18 och vips var kl 00.45. Fattar inte hur sånt går till, men roligt och trevligt var det. De hade gjort härlig plockmat som gör att jag kan välja, bland mycket annat var det egenhändigt rökt kyckling och fisk, det ni var väldigt gott.

Nästa vecka: När jag tvingades välja att lämna

Ha det gott!

Kina

 

 

 

Besvärlig som gäst – äter ju så konstigt!

Det här att bli bortbjuden eller att äta ute är lite besvärligt ibland. Jag äter ju så ”konstigt” har jag fått höra eller ”kan du inte äta som folk” och fler kommentarer fälls på samma tema. Hade det varit för fem år sedan och jag fått en sån besvärlig gäst som mig så hade jag antagligen tänkt likadant.

Det är dock ganska enkelt att stoppa i mig mat, om man håller mjöl, socker och underjordgrönsaker från tallriken. De sakerna drar igång sockerpåslaget i kroppen och jag får kämpa ett antal dagar att återställa balansen.

Jag äter gärna alla typer av kött, fisk eller fågel och en härlig sallad med grönsaker ovan jord. Finns dessutom broccoli, sparris eller andra varma ovanjordgrönsaker så blir det jättelätt. Ägg i alla former är toppen. En klick majonnäs går alldeles utmärkt om det finns en mjölsås för övriga gäster, men det går väldigt bra att reda en gräddsås med Philadephiaost om man vill. Hittade en bra länk på alternativ till potatis, pasta och ris häromdagen.

Middag på båten
Middag på båten

Det är så att jag egentligen älskar all mat, utom ärtsoppa och bruna bönor! Tycker det är spännande med nya materfarenheter, men då kropp och själ säger ifrån så får jag hålla mig ifrån det som inte är bra för mig. Bland annat potatis, man är uppväxt på den och älskar den i alla former, men numera går det inte.

Problemen började för ganska många år sedan vid ätande av potatisgratäng med krämig grädde, raggmunk och fläsk, potatis och andra feta produkter som såser, röror och så vidare. Jag hann knappt ta sista tuggan förrän jag fick springa på toaletten. Lovar Er, det var inte roligt när man var bortbjuden eller på ”lokal”. Och självklart med den kunskap jag hade då så skyllde jag på fettet i de rätterna.

Nu vet jag att det inte är fettet, när jag uteslöt potatisen så vips kan jag äta goda härliga såser och fläsk i stora lass utan att det varken blir svälld gasmage eller språngmarsch till toa.

Det var den första hälsovinsten när jag började med LCHF våren 2011, magen sköter sig exemplariskt. Aldrig behöver man känna den där stinna väderspänningsmagen, som också gör en stressad när man är bland folk. Unnar jag mig något så vips har man tillbaka alla besvär och jag blir återigen oerhört hungrig i flera dagar, därav att jag väljer när jag tillåter mig utsvävningar.

Jag kan äta massor med mat (gillar ju att äta mycket) utan att bli ”illamåendemätt”, det där man kallar ”paltkoma” det kommer definitivt av kolhydraterna, minimerar man intag av dem så får man ner mycket mer mat, gärna med fett och man blir bara mätt utan att det står en upp i halsen. Och säger jag fett så menar jag inte margarin eller matlagningsgrädde, utan riktigt smör, Bregott, 40 %-ig grädde, fetaste creme fraichen och yoghurten för alla som äter mejeriprodukter.

Missbruk = nolltolerans efter

När jag började med LCHF så var jag rent lycklig, det ingår feta goda mejeriprodukter, vilket jag alltid tyckt mycket om. Att kunna använda smör, grädde och ost i matlagningen och må bra var ju fantastiskt, vilket jag tyvärr utnyttjat till fullo. Smällen kom förra året på bilsemester i två veckor till Norrland, var ju toppen att sitta i bilen och äta ost och skinka, yoghurt till frukost och ja vi åt massor av mejeriprodukter helt enkelt. Nu ser jag det som ”missbruk”. Hade känt redan under våren att magen inte gillade läget, fick även små sår på skulderbladen och nacken, i ansiktet hade jag skinnflagor på fem-sex ställen som återkom vartefter jag plockade bort dem. En flaga satt på underlocket på höger öga. Lite klåda då och då, som accelererade under semestern. På hemvägen efter kusten så höll jag på att riva sönder mig, mest i hårbotten. Bytte schampoo och smörjde mig och men inget hjälpte, kunde definitivt inte förstå vad som orsakade det hela.

Av olika anledningar så kom jag till en alternativ behandling, (ska skriva mer om det sedan) där man tittar i ögonen, naglar och tunga. Det första denna kvinna säger är, av att bara titta mig i ansiktet över ett skrivbord: du äter något du ej tål. HJÄLP hann jag tänka, äter ju bara det jag tycker är gott. Sen tittade hon mig i ögonen och säger: det är mjölk, det är proteinet du ej tål. Låt bli i en månad och se vad som händer.

Jag var en lydig ”patient” och efter den månaden var klåda, småsår och skinnflisor i ansiktet borta och jag mådde mycket bättre. Därmed fick jag lov att än en gång börja leta recept och tänka annorlunda vid matlagning, det blev helt plötsligt paleo (stenålderskost). Grädde har fått bli kokosmjölk/grädde och smör har ersatts med kokosolja utan smak och det går väldigt bra. Paleo innehåller även en del frukt, sötpotatis och annat som för mig är för mycket socker, men det är ju bara att välja bort. Vissa klarar det och andra klarar det inte, man väljer nivå själv där man mår bäst. Ingen vore gladare än jag om jag kunde fylla på med vissa saker som jag saknar, t ex skulle jag vilja äta apelsin varje dag men tyvärr får jag ransonera till enstaka tillfällen, bara för att det är så gott.

Ibland blir jag bara så himla sugen på en liten ostbit, en klick smör på Birgitta Höglunds underbara fröknäcke och tar jag bara väldigt lite nån gång ibland går det bra. Tar jag för mycket så kommer klåda (mest i hårbotten) och övrigt tillbaka. Bäst blir det med en klick majonnäs och en skinkskiva eller annat pålägg på fröknäcket.

Därmed är jag än besvärligare som gäst, inte bröd, pasta, potatis, socker och numera ej heller mejeriprodukter. Dyker det upp en supergod efterrätt så kan jag ge vika och ta konsekvenserna, men då är det bra om jag inte har ätit en huvudrätt full med kolhydrater utan att jag bara syndar med efterrätt. Jag är ju fortfarande lite svag för sånt. Choklad är ju också gott och jag känner två kvinnor som tillverkar otroligt goda praliner, handgjorda med kärlek för choklad, de unnar jag mig någon gång då och då. De håller ner sockermängd i jämförelse med andra pralintillverkare och tillverkar sin tryffel på närproducerat eller närplockat så långt det är möjligt.

Äta ute

På restaurang kan jag oftast beställa extra sallad till den rätt jag väljer och ta bort pommes, bröd och annat jag ej vill ha.

Bufféer är det bästa jag vet, massor med mat och jag kan välja. Jag vet att det smygsockras både här och där men jag överlever att någon gång få i mig lite i nån dressing eller grillolja eller annat. Julbord är toppen och jag mår bra efter när man inte äter så man blir sockerstinn.

Receptletande

Google är fantastiskt, jag skriver LCHF före allt jag vill laga eller baka och vips dyker det upp en massa förslag sen får man välja vilket man tror blir bäst. Det finns gratänger, pannkakor, pizzor, pajer ja i stort sett vad som kan man finna LCHF recept till genom Google och tack alla fantastiska människor som delar sina recept, även inom grupper på Facebook. Numera får jag byta ut mejeriprodukter mot kokos i recepten och oftast går det fint. Annars går jag till sidor med paleorecept, gärna Under vårt tak.

Jag får vackert laga mat, fungerar inte i min kropp att köpa halvfabrikat, ju mer processat desto mer ohälsosamt innehåll. Jag äter gärna korv och är medveten om att där finner man en hel del ohälsosam utfyllnad, försöker hålla mig till korvar med hög kötthalt för då kan det inte få plats med för mycket ”skräp”. Det är rent förskräckligt vad livsmedelsindustrin lurar i oss socker i alla dess former och dessutom kemikalier. Men som jag skrev i förra inlägget så fattade jag inte det när jag åt mycket halvfabrikat eller orkade inte bry mig kanske är mer rätt. När äldsta barnbarnet, snart 6 år, och jag vill ha lite fest med en delikatesstallrik med småplock så skivar vi gärna upp en Robertssons ölkorv och njuter.

Denna helg – kalas

I fredags var vi bjudna till ena sonen och hans sambo på middag och titta på Idol, vi har ju Martin-feber här i Lindesberg. De hade funnit ett recept på en kycklinggryta hos Under vårt tak som med blomkålsris var otroligt gott, helt enkelt toppklass. Tur de gjorde mycket för vi åt länge och mycket. Till snacks och efterrätt framför Idol blev det bitar av parmaskinka, lite melon (inte helt strikt), ölkorv i små bitar och en kladdkaka (utan socker, bara lite i den 70%-iga chokladkakan som är en ingrediens, ska dela med mig av receptet när jag finner upphovspersonen) med kokosgrädde.

Blev både lite rött och vitt vin under kvällen, det unnar jag mig hellre än att äta sötsaker.

Söndag var en stor dag, inte bara kanelbullens dag utan också lilla barnbarnets 1-årsdag. Det bjöds ”vanliga” kanelbullar och sonen hade gjort LCHF-kanelbullar från bloggen 56kilo.se. Då jag höll mig till de näst intill sockerfria bullarna (ej mjöl, som också bidrar till socker i kroppen) så kändes kropp ok efter kalaset. Mycket folk och prinsessan knallade omkring bland alla gäster och hade mest roligt med snören till alla paket.

Veckans moln!
Veckans moln!

Vintersäsong!

Nu när båtsäsong är slut för i år är det dags att börja längta till vinterns härliga begivenhet, skidresa till Österrike medelst buss med ett underbart gäng i alla åldrar. Många ser man bara under den veckan på året och andra träffar man lite mer. I fredags betalades anmälningsavgiften och så får vi hoppas det blir lite snö i god tid, iallafall vid Romme Alpin, för träning innan avresa söderut. Förra säsongen var oslagbar vad gäller väder, strålande sol de fem skiddagarna, lite molnslöjor den sista dagen, och ändå höll snön. Så vill vi ha det varje år!

Mycket av mig själv har jag fått ändra på för att må bra, men en sak har jag ej slutat med, bara lugnat mig lite, och det är behovet av att ha något framåt att längta till. Det kan vara allt från att ha äran att rå om barnbarnen, en fest, en resa, mötet med nån vän man ej sett på länge eller något litet äventyr!

Nästa veckas rubrik: Sockrets inverkan – åksjuk, baksmälla och ilska

Nu hoppas vi på ännu en varm, solig och skön vecka!

Kina

Tonårslivet – äta, äta och äta

Under min tid som tonåring var jag väldigt aktiv, hade häst, spelade handboll och hade mina första extrajobb, inte i stor skala men dock.

Jag åkte alltid cykel till skolan (tills jag var 15 och moppen kom in i mitt liv), uppför backen till vårt hem och äta på eftermiddagen, sen ner till stallet och rida och fixa mockning och mat. Uppför backen igen för att sen ner till skolan igen de dagar det var handboll.

Med handbollen var det träning 2-3 gånger i veckan och match på helgen, hade 3 km cykling till skolan och därifrån gick en taxi ett par mil för träning. Den sista biten hem var en brant backe som jag svor över många gånger. Träningsdagar fick jag ju ta mig upp för den 3 gånger.

Självklart behövde jag äta, började med gröt, mackor, choklad, tog alltid om i skolmatsalen, tog mig något mellanmål när jag kom hem från skolan, middag 16.30 när pappa kom hem, sen kvällsmat uppå det innan sängen. Och bjöds något däremellan så vräkte jag i mig då också, t ex hemkunskapen, fika hos farmor eller hos kompisar.

All mat var hemlagad av mor och kändes som gedigen husmanskost. Inga färdigköpta köttbullar, pasta var det väldigt sällan utan det skulle vara potatis.

Jag var nog ganska matdyr, då det alltid var stora portioner på min tallrik. Det sitter i än, vill ha mycket mat, vill inte bli hungrig. Min hjärna förknippar hunger med trötthet och irritation. Var nog inte så farligt i början av livet men successivt så har jag ökat irritationen vid sjunkande blodsocker och hunger. Haft många olika jobb, fram till 2011 mest kontorsjobb, under flera perioder har jag fått stödäta vid kl. 11 för att överleva till lunch kl. 12. Ju mer jag åt på kvällen desto hungrigare på morgonen. Idag kan jag äta massor av god mat på kvällen och vakna utan att vara hungrig direkt på morgonen.

Men det är ett litet hjärnspöke, vill ej bli hungrig, på jobbet stoppar jag i mig något varje rast. Förr var det någon frukt, choklad, macka, kaffebröd eller något som triggade blodsockret snabbt, sen blev jag hungrig snart igen. Idag är det t ex ägg, nötter, chiapudding eller fröknäcke med något gott på.

Den nivå jag håller mig till med lågkolhydratkost är att hålla kolhydraterna runt 5% och jag har fått bli striktare och ej fuska om jag vill må bra. Har ätit så här i drygt 4 år. Finns mycket jag saknar, men har kommit fram till att det är mycket mer värt att inte stressa mig mer än nödvändigt med mat. Ibland ”unnar” jag mig något, men då väljer jag vad och det ska vara väldigt gott för att det ska vara värt det. Så får man ta några dagars bakslag.

Känns som att kroppen sakta men väldigt säkert gått mot att inte orka ta hand om alla dessa toppar och dalar i blodsocker. Kommer att berätta mer om vad som händer i min gamla kropp när jag fuskar med mat och godsaker här på bloggen.

Vi tillbringar våra sommarsemestrar på vår segelbåt och även där blir det matlagDSC_1651ning vid gasolspisen. Men nu går tyvärr den säsongen mot sitt slut, helgen har tillbringats i båten för lite urplock och avmastning. Jag kände för att utmana min höjdrädsla, när öglan till mastkranen skulle fästas på halva masten ungefär. Begärde att få bli upphissad i båtmansstolen som aldrig använts. Lite läskigt var det, väldigt öppet runt omkring, men det gick bra. Fick ej panik och kom ner utan hjärtklappning och geleben.

En kvinna berättade att hennes dotter som läser psykologi hade sagt till henne: ”Bra mamma att du provar nya saker för det håller dig frisk och du lever länge, det har jag läst om.”

Toppen tänkte jag, för lite äventyr och lära sig nya saker/aktiviteter då och då piggar alltid upp. Har lite behov att utmana mig själv då och då.

Läs gärna länkarna jag har lagt upp, människor som ätit sig friska och välmående, man behöver inte vänta tills kroppen säger ifrån på ena eller andra sättet. Vi är alla olika på vilket sätt kroppen reagerar på vad vi stoppar i oss. En del klarar hela livet utan att få några besvär, men jag tror tyvärr att det är ytterst få som inte råkar ut för något ohälsosamt under livets gång. Jag upplever det som att vi får mer och mer livslånga mediciner som kroppen ska hantera, som vi kanske kunde slippa. Mats Lindgrens blogg har idag ett skrämmande inlägg från en läkare. Läs gärna också Mats egna hälsoresa.

I Birgitta Höglunds blogg och kokböcker finns massor med matinspiration. Hon är ”morsan” till fröknäcket som många numera bakar runt mig. Finns förstås massor som inspirerar på nätet, men jag har fastnat lite för hennes recept. Har mycket kvar att prova. På Facebook finns olika grupper att gå med i för att få tips, Under Vårt Tak, Paleo/LCHF/Rawfood – Naturlig mat och LCHF Recept! är några.

Fick precis höra av min sambo att han läst en artikel om socker i Aftonbladets Wellness. Jag kan intyga att det stämmer fullt ut på mig, (sambon också) varje punkt har jag med på min lista över reflektioner jag gjort om mig själv och som jag tänkt förmedla här på bloggen.

Nästa veckas rubrik: Kvalificerad skräpmat – början till slutet

Ha det bäst!

Kina Råberg