Jag heter Kina Råberg och är 57 år och har de senaste åren fått insikt om att mycket som hänt under mitt liv beror på vad jag stoppat i mig. Och idag får jag anpassa mig efter vad jag tål, medan jag i 53 år stoppat i mig så mycket som möjligt av allt som är ät- och drickbart. Dock har jag haft mina inre restriktioner, aldrig gillat lightprodukter, viss insikt om att socker inte är bra men har unnat mig både godis, efterrätter och kaffebröd utan att bli överviktig.
När jag reflekterar över hur livet sett ut så började nog min hunger i tonåren, åt kopiösa mängder mat och var mager som en ”speta”. Fick skäll av min hemkunskapslärarinna som tillika var vår klassföreståndare som sa: Så där kan du bara inte hålla på att äta för du kommer att bli jättetjock inom kort.
Jag brydde mig ej och gick ej upp i vikt. Då… Under årens lopp har jag gått från mager, till lite överviktig, till mycket mager (efter barnen), till mer överviktig och idag är jag ungefär som jag var när jag tyckte det var bra. Lite slappare bara!
Tänker att jag på denna blogg ska rannsaka mitt liv hur det blivit som det blivit, då jag nu konstaterat att jag antagligen varit kolhydratkänslig i hela mitt liv men kroppen har klarat det någorlunda tills det tog tvärstopp 2006, då hade jag stressat färdigt. Kommer antagligen inte att skriva i ett livsflöde, utan mer i kategorier axplock av vad jag kommit fram till och förhoppningsvis kommer någon/några att känna igen sig.
Jag har många att tacka för att jag kommit dit jag är idag, utan närmaste världen hade jag fortsatt vara upp och ner i humör, utmattningssjukskriven och motat borta alla underbara människor som tack och lov stått ut runt mig.
Leva Hela Livet! 