Fortfarande fantastisk resa

Nu har vi haft några långa resdagar. Otroliga skiftningar i natur, hus och väder.

När vi åkte söderut så följde vi kusten en bit för att sen svänga in mot Kokstad och plötsligt var vi i fjällen. Visserligen fortfarande gröna fjäll ovan trädgräns. De får snö på topparna under vintern.

I Kokstad träffade vi Dali en man som Börje, vår reseledare, bodde hos i slutet 90-tal när han var nere och drev ett handbollsprojekt. Vi var in en stund i deras hus och väntade på Dali, som sen kom och åt middag med oss.

Från Kokstad till East London var det väldigt kuperat, fattigt men vackert på sitt sätt. Vi stannade och gick lite bland stånd efter gatorna i Mthatha och där blev vi utskrattade. Väldigt ensamma vita.

Vi var in på Mandelas museum och såg hans uppväxtby. Huset han senare byggde låg alldeles efter vägen.

Vid museet var det blåsigt och väldigt svalt. När vi fortsatte färden åkte vi i molnen som var tjocka och regniga. Då såg vi inte långt.

Från East London till Storms River var havet ej långt bort. Men den dagen stannade vi ej mycket, behövde komma fram då Filip hoppade bungyjump, bokat i förväg. Den fjärde högsta i världen och den högsta från en bro. Det konstiga var att vi ej var nervösa. Svårt att filma, stod på lite långt avstånd.

Tyvärr regnade det ymnigt på morgonen dagen efter så vi ställde in det jag och syster hade längtat efter, gå hängbro och paddla kajak.

Vi stannade och kollade på utsikt vid Knysna head, väldigt vackert där havet möter lagunen in mot staden. Var på ett shoppingcenter inne i Knysna vid hamnen. Trevligt flanera omkring.

Kom fram till boende i tid, hann slappa och bada och vila innan middag.

Pool djup i ena änden så det gick att leka och dyka. Filip och jag körde lite fysövningar på gräsmattan, var många år sedan jag gjorde dem.
Jag tappade väderstreck direkt när vi kom hit till Sydafrika, karta får tala om vilket håll vi åker. Är så himla bakvänt att vara på södra halvklotet. Även månen är bakvänd, fylls på åt fel håll.

Många kontraster är det, otrolig fattigdom till superlyxvillor. Känner oss trygga och alla är så vänliga och trevliga.

En annan kontrast är att i parkerna så är de vilda djuren inhägnade (väldigt stora arealer) och när vi var inne hos dem var vi inhägnade på camper nattetid och vid genomfart får man absolut ej gå ur bil. Men utanför parkerna går tamboskapen fritt överallt. Mest kor, getter och får i norr och East Kap. När vi kom över till West Kap, väster om Port Elisabeth, så blev det helt plötsligt lantbruk med gigantiska fält. Alla ”farmade” djur går i stora hagar och det tillkom strutsuppfödning.

Skogsodlingar var väldigt stort i norr men finns även här i söder. Raka fina rader av snabbväxande typ av tall, långa mjuka ”barr”. Jag stoppade bilen en dag när vi hade träden nära vägen för att få känna hur mjuka de var, och mjuka långa barr var det.

Boendet har varit ”kungligt”, överallt. Oftast har det varit pool. På två ställen i Kruger grillade vi middag själva och åt tillsammans på en altan. Och vi ordnade egen frukost på de tre camperna vi bodde.

Så kom vi till kungadömet Swaziland, bra väg från gräns till parken, Hlane. Men söderut var det sämre ställt med vägskicket. Riktigt häftigt boende, ett hus åt oss åtta, inget innertak på de fyra rummen, var som tjocka skärmväggar och allt hördes. Det fanns ingen ström, en dam kom med ett gäng fotogenlampor åt oss framåt kvällen. Fungerade utmärkt.

Nån form av generator hade de runt receptionen och restaurangen och vi fick väldigt god mat. Fick bra med grönsaker till min impala. Bortom campstaketet var ett vattenhål med flodhästar.

Vi har nu bott i reseledare Börjes hus några dagar, några hundra meter till stranden som är 2,5 mil lång, vattnet varmt, långgrunt och mysiga vågor att slänga sig i. Och väldigt, väldigt få människor känns som en öde strand i paradiset!

Dock var det lite trångt i lördags förmiddag då det var provinsmästerskap i fiske, de står en bit ut i vattnet och kastar ut en rätt stor klump med bete. Då passade vi på att åka på vinprovning och besöka Elim, en lite religiös stad. Vi var in i den fina med enkla kyrkan.

Jag har nu ridit, var en upplevelse på väldigt många sätt. Farmen gammal och sliten, hagen full i skräp. En liten häst som verkade trött, men blev pigg på stranden. Jag var själv med ledaren och kunde därmed få min galopp på stranden. Tror hästen tyckte det var lite kul. Ordinarie ”ridtur” på stranden är enbart skritt.

Men hur det än var så var det meningen att jag skulle rida just då för bara några minuter efter att vi kom till stranden såg vi en stor flock DELFINER! Vi såg dem länge och jag hade ståpäls och bara njöt. Ledaren meddelade att det var längesen han sett delfiner och det bekräftade även hans fru vid återkomst, delfiner var hennes favoriter. 
Några kilometer från Struisbaai, där vi bor ligger Afrikas sydligaste udde med fyr. Vi var där och fotade vattnet där Indiska oceanen och Atlanten möts.

Vi har besökt möbeltillverkning av ekfat, de säljer även i Sverige, och en keramikfabrik med tillhörande försäljning i grannstaden.
I morgon är det vinprovning och brandy som gäller, sen Kapstaden i några dagar.

Alltså få lite fler intryck och upplevelser innan hemfärd.

Ha det gott, det har jag!

Kina

Annonser

Dryga veckan i Sydafrika 

En liten resumé av vår dryga vecka här i Sydafrika.  Första dagen mot Sabie var det böljande gröna småkullar, mycket kor. Lite mer bergigt sista milen.

Dagen efter åkte vi till utsiktsplats Gods window, tyvärr hamnade vi mitt i molnen och såg ej mycket.

Vidare gick vägen längs magnifika Blyde River Canyon otroliga vyer. 


Djuren

Därefter for vi in i Kruger parken och de första två timmarna fram till övernattning levererade långt, långt över förväntan. Massor av djur, zebror, giraffer, gnuer, lejonhonor, impala, kudu och fler hjortdjur. Den som gav värsta pulsen hittills på resan var den första elefanten vi såg, han gick över vägen och in bland spåren, vi smög framåt och konstaterade att han vänt sig om för att äta på ett träd. Han blev väldigt irriterad, slängde med huvud, viftade på öron och trumpetade ilsket åt oss. Kändes som trädet var ett väldigt litet hinder mellan oss. Jag och en till ylade att ”kör för tusan”. Han kändes som en ilsken överste Hathi.

Därefter har djuren känts rätt lugna i värmen. Men självklart får man visa respekt och ej utmana dem.


Mötet med lejonhannar

Tre morgonsafaris har vi gjort, i Kruger, Swaziland och Hluwhluwe. Den första levererade vilande lejonhannar, antagligen efter slagsmål. Guiden hade hört rytande lejon under natten. Först såg vi två, lite sargade underbart vackra killar. Den ena gav oss en blick som kommer att vara med mig för alltid. Kändes som den blicken borrade sig in i mig på något sätt.

Några kilometer längre fram låg tre yngre, som vi tror var de som de äldre slagits med. Magiska stunder.


Glufsande hyenor

Vi hittade även ett gäng hyenor som gnagde på en zebra med gamar runt väntande på sin tur.

Giraffer, elefanter, en flodhäst i vatten och många hjortdjur var också med på den turen.

Swaziland har en mindre park, lite uppdelad för att rädda lejon och noshörningar. Där såg vi våra första noshörningar, därefter har det varit många sådana.

Symptomatiskt för resan är att vi sett ”nya” djur på håll, för att sedan ha dem alldeles inpå oss.


Buffel

Första buffeln såg vi på väldigt långt håll när vi åkte ur Kruger. När vi sedan åkte in i Hluwhluwe så låg en galet glad buffel och gojsade lekfullt i en lerpöl. Underhållning av högsta kvalitet. Den parken levererade också en hel del från infart till boende, alltså första timmen i den parken. Där var det väldigt kuperat.

Vi har bott väldigt bra, de flesta ställen har haft pool.


Tjuv

En camp i Kruger hade mysiga utekök. Men det gällde att låsa luckor och lådor för Honey Badger (typ av grävling) som var in i vårt kylskåp och fick med sig ett paket bacon. Soptunnan fick vi ta in två på natten, då hade busen flyttat alla stolar som syster hade täckt sidor och ovansida soptunnan med. Annars är det aporna man får hålla undan grejer och mat för.

Vi stannade i en liten stad där det var marknad, glödande varmt och vi var verkligen ensamma med blekt skinn. Värmen gjorde dock ej mig shoppingsugen, men det var mysigt att flanera runt en stund.

Sista parken var runt St Lucia ute vid kusten. Mest känt för flodhästar på gatorna kvällar och nätter. Vi såg dem bara i vattnet, åkte runt och letade lite på gatorna efter middagen de två kvällarna vi var där. Kanske lika bra att vi ej såg dem på land, de är ju riktigt farliga då sägs det.


Havet

Vi åkte in i parken och tog ett mycket varmt havsbad i Indiska oceanen. Roliga vågor att leka i, strandpromenad med lite gympa med syster.

På tillbakavägen mot St Lucia hittade vi en svart noshörning, de är sällsynta. Tyvärr hade man kapat hornet på honom, antagligen för att rädda hans liv.

Landskapet ändras hela tiden och allt är gröngrönt och väldigt frodigt. Vi har tur även med det, både väldigt mycket djur och grönt. Oslagbar kombo.


Mitt ätande

Maten då? Jo jag krånglar och har mig vid beställning och får extra grönsaker på de flesta ställen vi varit på. De ser lite undrande ut när jag vill ha extra sallad med olivolja till frukost, men annars är det bara ägg och bacon kvar att äta för mig.

Fick lov att köpa mycket dyra nötter och mandel i parkerna, att ha som lunch/mellis. Fanns inte mycket grönsaker att köpa att ta med som matsäck.

Middagar har gått utmärkt, finns väl lite smygsocker i nån marinering men inte så det gått över styr.

Hade hoppats på härligt mogna avokado, men de är hårda, har köpt ett par som ligger på mognande. 3-4 dagar sa säljaren.

I St Lucia var vi på fiskrestaurang, jag tog en stor portion med fisk, bläckfisk, räkor och musslor. Stekta grönsaker till. I menyn hittade jag örtmajjo till någon av salladerna, alltså begärde jag det till min havstallrik. Supergott!

Drar vidare

Nu drar vi söderut, landskapet ändrar sig igen, vackert hela tiden.

Första tiden var det en natt på varje ställe, men nu har vi haft två ställen med två nätter, lite mindre intensivt, hunnit ligga vid pool och bara varit. Fram till fredag är det återigen en natt på varje ställe. Men vi har ej någon safari att gå upp tidigt för.

Vi är inte uppkäftiga på kvällarna, middag vid halv sju, i säng vid 21.30-22.00. Äventyr, intryck, spanande och värme tar ut sin rätt.

Nu har vi landat i Kokstad, efter 50 mil.

Jag somnar väldigt lycklig varje kväll.

Detta inlägg är skrivet under dagens resa på telefon. Jag är ej någon fena på redigering i den.

Hoppas det ser någorlunda ut.

Kina 

”Sug” efter biljetter

Nu är det äntligen stora avresedagen! Ska inom några timmar vara färdigpackad och bli upphämtad.

Föreläsningen 20 april

Känner mig tillfreds att tagit beslutet att börja sälja biljetter vecka 9 till föreläsningen med Ann Fernholm, känner ett otroligt sug från många människor att få delta på föreläsningen. Har många personer runt mig som är mycket engagerade och vill hjälpa till att sprida informationen. Det värmer oerhört!

Birgitta Höglund har skrivit om sin närvaro på sin blogg häromdagen.

Alltså släpper jag biljettförsäljningen vecka 9 och finns då hemma för frågor.

Resan på bloggen

Jag kommer att försöka skriva lite om vår resa här på bloggen när jag har uppkoppling och tid. Förhoppningsvis får jag till någorlunda bra bilder som kan läggas ut för beskådning, bland djur och natur. Och kanske någon bra matbit!

Ha det gott så länge!

Kina