Reflektion av kosthållning Israel 1980 och England 1981

ApelsinJag önskar verkligen att jag hade satt mig in i vad mat gör med kropp och själ mycket tidigare i livet. Jag fick egentligen en kvalificerad chans då jag ena året var i Israel och plockade apelsiner på en kibbutz för att året efter dra till Brighton för att bättra på engelskan och bo i familj – ytterligheternas ytterligheter.

Den tiden i livet var jag definitivt inte intresserad av matlagning, hemmavid var det köttfärssås och snabbmakaroner som gällde. Gick gärna ut och åt på luncher vid dagtidsjobb och vid kvällsjobb (jobbade då tvåskift som grafiker på lokalblaskan) tror jag att det gick åt mackor i parti och minut.

När jag och ett par kompisar drog till kibbutz i början av 1980 så åt man all mat i matsalen. Upp tidigt på morgonen, blev utkörda med traktor och vagn till apelsinodlingen efter frukost. Under förmiddagen kom man ut till odlingen med härligt fika, mackor, grönsaker, dryck och apelsiner hade vi ju tillgång till hela tiden.

Lunch åt vi vid återkomst. Vi hade beting, blev indelade i grupper och när vi plockat de lådor vi var ålagda fick vi åka ”hem”. Några timmars härlig vila i sol vid poolen eller i sängen på eftermiddagen, det var då jag skrev mina långa brev hem till mina nära. Alla undrade vad jag skrev, då jag ofta satt ute på eftermiddagarna med mitt block. Polarna tyckte inte det hände så mycket, men för de mina här hemma var det roligt att läsa om vardagslivet som var så annorlunda. Mor har sparat breven och jag fick dem av henne för ett tag sedan och jag fick mentalt återvända till 1980.

Såna här lådor skulle vi fylla. Många apelsiner slank ner i värmen.
Såna här lådor skulle vi fylla.
Många apelsiner slank ner i värmen.

Sabbat

Middag var det framåt aftonen. Extravagant mat varje lördag då det var sabbat, då kom steken fram! Jobbvecka söndag till fredag.

Vad jag minns var att det var oerhört mycket grönsaker och frukt vi hade tillgång till hela tiden. Lärde mig tycka om avokado som jag knappt sett innan. Mosades på macka med salt på. Yoghurt med mosad banan var efterrätt då och då, den hade fått stå och goa till sig så det var supergott. Yoghurten där var fantastisk tjock och antagligen riktigt fet och väldigt god.

Pub

På kibbutzen bland oss volontärer fanns en pub och självklart såg jag till att bli kompis med de killar som skötte puben. Alltså kunde man en varm eftermiddag få tag på en kall öl då och då. Pubkvällar var det en till två gånger i veckan. Åkte någon volontär hem var det alltid avskedsfest. Under en vecka var det någon varje dag som åkte hem, den veckan var vi lite extra trötta.

Några av oss tjejer började träna fotboll för att efter några månader tvåla till grannkibbutzens lag. Några killar såg till att träna oss väl och de flesta slöt upp och hejade på oss när matchen gick av stapeln.

Det hände att vi tände brasa i en eldstad på gården sent på natten och stekte äggröra, var visst någon som kunde ”hämta” lite ägg i köket. Så himla gott!

Stark och frisk!

Det jag vill säga är att så mycket ork och styrka har jag nog aldrig haft!  Inte en snorlobba eller andra åkommor därnere. Sol, värme, frisk luft och väldigt god och mycket nyttigare mat än jag åt hemma. I alla fall mycket mer grönsaker och frukt. Och så var man ju ute nästan jämt, hade bara säng och en garderob i de rum vi bodde i, där sov man bara. Ändå var det mycket fest, sena nätter och hyfsat hårt jobb.

Rundresa

Jag valde finaste kamelen, när detta ädla djur skulle provas.
Jag valde finaste kamelen, när detta ädla djur skulle provas.

När vi gjort vårt på kibbutzen började vi resa runt i landet och titta på alla fascinerande sevärdheter, från norr till söder. Mycket historik i det landet och när vi kom söderut till Eilat och Sinai, som hörde till Israel under den tiden, så sov vi på stranden. Allt resande gjordes genom att lifta, alla liftade i korsningarna. Var en överenskommen regel, de äldsta först, sen militärerna och sen fick vi andra åka med. Alla stannade.

Kommer ihåg en matinhandling i Eilat, limpa och någon chokladsmet i burk som vi använde som pålägg. Var den dagens middag, macka, chokladsmet och ljummet vatten från nån kran på stranden i våra vattenflaskor. Var antagligen det vi tog till frukost dagen därpå också. Vi levde billigt och kostfattigt när ingen lagade maten åt oss.

Pyramiderna

Den våren öppnades gränsen mellan Israel och Egypten, så vi skramlade ihop ett gäng på 7

Pyramiderna utanför Kairo, vi red runt på ädla springare.
Pyramiderna utanför Kairo, vi red runt på ädla springare.

svenska tjejer och 4 killar från olika länder och for ner. Vi åkte så billigt som möjligt och hade med konserver i ryggsäckarna som matreserv. Tog oss efter Nilen medelst tåg ner till Assuandammen, efter vägen stannade vi vid tempel, gravar, museer och självklart pyramiderna där vi hyrde häst och red runt. Så häftigt att ha sett allt det där live. Vi släpade konserverna runt i Egypten och till slut tyckte vi att det var dags att äta dem. På ett hotellrum öppnades de och blandades ihop till en röra som vi åt upp. Billig men äcklig middag, minst en burk var tomatpuré vilket medfört att det inte är förrän nu jag kan tänka mig att använda tomatpuré i min egna matlagning.

Det är först ca 31 år senare vid kostomläggning 2011 som jag återigen äter ungefär samma mängd grönsaker och bra mat! Dock saknar jag sol, värme och frisk luft i samma omfattning. Det får vi en månad om året när vi seglar, kanske inte alltid sol och värme, men skiner solen bara för en kvart så är man ju både ute och i solen direkt.

I Israel konstaterade jag att min engelska var helt enkelt urusel. Jag hade kunnat göra det enkelt för mig att bara umgås med svenskar som det fanns en hel del av. Men sån är inte jag, utan jag umgicks mest med folk från alla andra delar av världen, alla kontinenter var representerade, bara för att utmana mig själv att prata engelska. Och de fick sig många skratt, men det bjöd jag på.

Brighton – tvärsom

Vid hemkomst från Israel började jag åter på lokaltidningen och just den sommaren jobbade en nyutexaminerad journalist som tipsade om att det fanns en svensk folkhögskola i Brighton. Den tjejen känner nog de flesta, det var Susanne som idag håller i ”Fråga doktorn” på TV.

Därmed anmälde jag mig, kom in, sa upp mig igen och åkte till Brighton. Fick en familj att bo hos, man, fru och två döttrar 12 och 10 tror jag de var. Frun skötte all matlagning och jag tyckte inte det var något större fel, jag äter ju allt jag blir serverad. Dock tyckte jag det var märkligt att det var efterrätt efter varje middag. Frågade om de alltid åt efterrätt varje dag, nej bara när vi har studenter, i vanliga fall är det bara på söndagar. Bad då om att de återgår till bara söndagar när jag var där, till förtret för mannen i familjen som älskade när de hade studenter…. Tjock var han.

Viktökning

De handlade en gång i veckan, exakt samma inköpslista varje gång. I fyra månader var det samma rätt varje måndag, tisdag osv. EN DAG i veckan fick vi färska grönsaker, annars var det mesta överkokt och grått. Chili con carnen varje fredag är det enda jag kommer ihåg att jag tyckte var gott, lite sting i.

Lunch på skolan kommer jag ej ihåg vad den bestod av, men tror jag ”unnade” mig en hel del godis under skoldagarna. På helgerna var vi ut på stan och drack öl, men inte i närheten av den kvantitet öl jag drack i Israel.

Gick till skolan, kanske två kilometer enkel väg, men det var den absolut enda rörelse jag gjorde under den våren. Därmed lade jag på mig kilon för absolut första gången i mitt liv, vet ej hur många, men jag var ordentligt mullig vid hemkomst. Mina jobbarkompisar hemma var rådlösa över hur det gått till.

Borta på en månad

När jag kom hem gjorde jag upp med chefen om när jag kunde börja jobba igen, tvättade och packade om från resväska till ryggsäck för att sen dra till Grekland med tåg i en månad. Tog mig till en ö i två veckor, åkte över och hälsade på kibbutzen några dagar, därefter tåg hem igen. Vips var överflödsvalkarna borta igen, jag lade inte så stor vikt eller tankar på vad som hände med vikten i England. Den kosthållningen behövde jag ej återvända till. I Grekland äter man bra och vid hemkomst var det som vanligt full rulle med skiftjobb och vanliga rutiner.

Det är nu jag konstaterar att precis innan ”kraschen” 2006 åt jag nog ännu värre än jag gjorde i England, dels för att all färdigmat, som jag började konsumera åren innan, innehåller mer och mer smygsocker och kemikalier som sliter både på kropp och psyke. Dels rörde jag mig ingenting på fritid, bara till och från buss, för jag hade ju inte tid! Slutade med allt jag tyckte var roligt och blev bara bittrare och argare, på allt!

Nutidens svackor

Jag har fortfarande svackor ibland, men jag känner dem tidigare och går ej ner mig så djupt som jag gjort. Ofta kan jag härleda till vad jag gjort, vad jag tänker och om jag ”fuskat” med mat, när jag känner att det är jobbigt. Sockret slår till värst och omgående!

Fars Dag!

Äntligen fick vi till det vi tänkt länge, gå runt och kolla på Fars skog. Packade fika i ryggsäck och kom iväg ca 11.30 och var hemma vid 16. Far, syster, sambo och jag knatade omkring, det är brant och vi tog oss både uppåt och nedåt i ojämn terräng. Var ej stigarna vi behövde se. Far, 78, var helt otrolig i sin framfart, efteråt vid middag såg han både pigg och väldigt nöjd ut. En underbar höstdag i solen med både ”trollskog” och vidunderliga vyer.

Nästa vecka: Kontrollbehov som gick över styr

Njut novembervärme!

Kina

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s